Lise Indahl

Lise skriver om sig själv:

Det verkar som att jag skriver om överlevnadsstrategier. Kanske allt handlar om det? I alla fall när man är barn. I alla fall var det så för mig.

Jag är född i Nordnorge och flyttade till Sverige som liten. Vi var så kallade arbetskraftsinvandrare på sextiotalet och Sverige var framtidslandet. Vi flyttade ofta. Jag har bott i småstäder och i betongförort och villaområde. Som barn hade jag ofta en känsla av att inte tillhöra, att jag levde i ett undantagstillstånd. Jag tror att min första bok, Den osynliga, kom ur den känslan.

I Hedens helgon trasslar Josefine till det rejält och måste ljuga och svika sin bästa kompis. Kan man vara en älskansvärd människa fast än att man är lite falsk? Alla har sina strategier, även om de inte är medvetna om dem. Och kittet som håller ihop allt, det är nog tillit, vänskap eller bara lite hygglighet.

I Du får vara hund: tre berättelser om kärlek får Frans panik när han ser lappen från Agnes som han har gillat i alla sina dagar. Cissi och Elli är handlingskraftiga som scouter, alltid redo att sticka ut och spana. Ester vill inte spana alls, hon vill hellre gå ut med hundar.