Lova Lakso

Issa kämpar för att inte gå sönder. Tar hand om sin lillasyster, undviker sin mamma, träffar en självgod sugardaddy som hon egentligen avskyr.
Aaden gör också vad han kan för att hålla ihop. Lagar mat med Halima i familjehemmet, övar svenska uttryck, hoppas på ett uppehållstillstånd som aldrig kommer.Hon: utlämnad till otrygga vuxna, utan att kunna lita på någon.Han: i händerna på ett samhällssystem som aldrig vill såna som han väl.När deras vägar korsas växer en skör gemenskap fram. En transtjej från Gårdsten och en kille på flykt, kanske har de vad som krävs för att hjälpa varandra att gå vidare?Utan att passera gå är Lova Laksos första roman efter den kritikerrosade debuten Så jävla kallt. Stenhårt och finstämt om oväntad vänskap i ett så kallat utsatt område.

Hur känns kyla? Som minus 38. Som nyårsafton när man väntar på bussen hem utan att det kommer någon, för det går inga bussar här på röda dagar. Som långpromenad i tunnstrumpor så att man måste lägga sig i badkaret för att tina blåådrorna över benen mitt i natten. Som att Hemingway ska dö.

Karla längtar bort. Söderut, till storstan eller vart som helst där det inte är mörkt och isande kallt. Till en plats där hunden Hemingway inte är sjuk och behöver avlivas. För att rädda sin hund rymmer Karla hemifrån tillsammans med två kompisar. De ska söderut. Helst till Medelhavet. Där väntar ett nytt liv för dem alla. Genom att lifta och åka buss tar de sig söderut i ett vintrigt Sverige. De sover i tält, går på galna fester hos okända människor och när pengarna är på väg att ta slut får de en briljant idé: De ska kapa en buss.

I ett rasande tempo berättar Lova Lakso historien om Karla och hennes vänner som vill fly tristessen och kylan i hemstaden. Som en skruvad road-movie med överraskande vändningar, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.