Christina Wahldén: ”Föräldrar har protesterat mot bokens innehåll”

Christina Wahldéns Kort kjol kan kallas en #metoo-bok långt före #metoo-rörelsen.

– Rättsprocessen idag fungerar bättre, men sätten att förnedra offer på är värre, säger hon.

Det har varit skolavslutning och hela klassen samlas inne i stan för att festa. Myran har en tajt röd klänning, sjuttiotalspumps och håret i en snygg uppsättning. De dricker mycket allihopa, så mycket att Myrans bästis Cilla måste gå hem och Myran blir plötsligt ensam kvar på efterfest med två killar i klassen. Festen urartar och killarna, hennes vänner, våldtar henne brutalt.

Det värsta är att det svåra bara har börjat. För sedan följer gynundersökning, polisförhör, fördömande skolkamrater, vuxna som sviker och slutligen en rättegång – och en rättegång till. Hur ska Myran någonsin kunna bli sig själv igen?

I september i år är det 20 år sedan Christina Wahldéns Kort kjol nådde bokhandeln. Boken fick mycket uppmärksamhet, har tryckts om i flera upplagor och är fortfarande lite av ett standardverk som används i skolorna när man talar om sexuellt våld och skuldbeläggande av våldtäktsoffer.

– På biblioteken lånas boken fortfarande ut ungefär 10 000 gånger per år, säger författaren Christina Wahldén.

Idén till Kort kjol, som var Wahldéns debutbok, väcktes ur vrede och frustration.

– Jag var kriminalreporter på Svenska Dagbladet och bevakade tre grova gruppvåldtäkter i Södertälje och blev så arg över hur de utsatta flickorna behandlades – både i rättsprocess och i medier, säger hon. I flera tidningar gavs de misstänkta personerna stor plats utan att någon reflekterade över att de hade all anledning att förklara att allt varit ett missförstånd. De målsägande, däremot, mådde ofta så dåligt att de inte orkade prata. Jag blev också illa berörd av alla frågor som offren fick om korta kjolar, varför de hade druckit så mycket och liknande.

Intressant är att de rättegångarna även fick Katarina Wennstam, då kriminaljournalist på SVT, att intressera sig för frågan och senare bli författare.

– Ja, vi var flera som upprördes och jag minns hur hon intervjuade mig när Kort kjol kom ut. Då var bokens ämnesval nästan kontroversiellt, sexuella övergrepp bland unga var inte så skildrat. Det är det fortfarande inte, förresten. Det var inte så länge sedan boken lyftes bort ur undervisningen på en högstadieskola i Värmland efter att några föräldrar protesterat mot innehållet. Men det hemska är ju att den här typen av övergrepp sker, inte att det finns en bok som berättar om det!

Sedan boken kom ut i september 1998 har Christina Wahldén gjort ett stort antal författarbesök i skolor. Varje år träffar hon i genomsnitt 3 000 elever.

– Jag har gett ut flera böcker sedan dess, men de flesta skolor vill fortfarande helst att jag talar om sexualbrott med utgångspunkt från Kort kjol. Med åren har jag fått höra färre reflektioner som ”hon får skylla sig själv, hon var ju full”. Numera är både tjejer och killar förbannade på hur de som är utsatta bemöts och eniga om att skulden ska ligga där den hör hemma. Det gör mig hoppfull!

På 20 år har mycket hänt, på många olika plan.

­– Vård, skolor och rättssystem är generellt sett bättre rustade för att ta hand om tjejer som Myran. Även om det fortfarande är väldigt slumpmässigt hur du blir bemött. Det handlar om vilken polis som tar emot dig, vilken skola du går på och vilket område du bor i.

Nu är boken äldre än sina läsare. Den gavs ut långt före #metoo och före mobiltelefonernas tid. För ett par år sedan skrev Christina Wahldén därför en mer uppdaterad version, Villig, där även ett sociala medier-drev finns med.

– 1998 fanns inget Snapchat som unga kunde trakassera varandra på – eller finna tröst genom. Om jag snabbt skulle jämföra läget nu mot för 20 år sedan skulle jag säga att rättsprocessen idag fungerar bättre, men sätten att förnedra offer på är värre.