”Skulle jag gömma eller berätta för min dotter?”

Hur förklarar man bilden på ett drunknat flyktingbarn för sitt eget barn? Man pratar först och skriver sedan en bok om det. I alla fall om man heter Marjan Svab. Nu bokdebuterar han med Stjärnorna ser likadana ut överallt om en flykt ur en femårings perspektiv. Boken är illustrerad av Sara Bergebo.

Allt är annorlunda sedan kriget började.
I kväll syns inte månen och stjärnorna. I kväll får hon inte höra sin favoritsaga.

Hala och hennes föräldrars stad bombas sönder och de måste lämna sitt hem. De flyr, flyr på lastbilar och med båt. Hala längtar hem och tittar på stjärnorna, saknar apelsinlukten och mormor och morfar. Men inte bombljuden.

Till slut kommer de till Sverige. Här får de ett nytt hem och ingen pratar som Hala och hennes familj. Hon fortsätter att leka och leva i sin nya tillvaro. Samtidigt tittar hon fortfarande på stjärnorna och tänker på mormor, morfar, kompisen Layia och alla andra som finns kvar där hemma.

I Stjärnorna ser likadana ut överallt skildrar Marjan Svab och illustratören Saga Bergebo en hoppfull flyktresa för en femårig flicka. Med detaljer och känsla får vi verktyg för att prata med barnen om världen och vår plats i den.

Det var bilden på den drunknade pojken Alan Kurdi som fick Marjan att skriva boken.

– Jag och min sexåriga dotter läste tidningen ihop och bilden på Alans döda kropp på en strand dök upp, säger Marjan Svab. Skulle jag gömma eller berätta för min dotter? Jag gjorde på det sätt jag lärt mig redan som barn: Jag berättade för henne från hjärtat och satte mig sedan ner och skrev mig ur det.

Marjan Svab är journalist på Helsingborgs Dagblad och har en magisterexamen i litterär gestaltning från Lunds universitet. Under arbetet med debutboken Stjärnorna ser likadana ut överallt lade han ner många timmars research på barns flyktberättelser.

– Jag behövde kunna berätta och förklara för min dotter och andra läsare så att det känns på riktigt. Målet med Stjärnorna ser likadana ut överallt är att man pratar om den efteråt.

Som andra generationens invandrare med rötter från forna Jugoslavien, känner han starkt för överlevare, säger han.

– Det finns en vit fläck i litteraturen om berättelser från andra generationens invandrare, hur vi växt upp, vilka vi blivit. Därför jag tycker väldigt mycket om Hala. Hon är både en stark och skör överlevare när hon tar sig an faror på sin resa mot hoppet och tryggheten. Och jag tror att andra också kommer att göra det.