Anna Jansson: ”Dyslexin är vårt stora ok”

Foto av :

Fotograf: Eva Whitebrook

Publicerad:

2020-07-03

Som barn undvek Anna Jansson helst att skriva och läsa. Textsjälvförtroendet kom först när hon själv blev författare – och nu skriver hon spänning för både barn och unga.

Fanns det någon särskild bok som gjorde att du knäckte läskoden?

– Nej, inte alls. Dyslexin har legat som en möglig filt över vår släkt. Pappa fick stryk i skolan för att han inte kunde stava, och jag hade jättesvårt att lära mig att läsa. Jag minns hur det var när de andra knäckte läskoden och inte jag gjorde det. Man skulle läsa högt ur samma bok. Min tur kom närmare och närmare och jag visste hela tiden att det skulle gå åt skogen för mig. Tjejen som satt framför mig läste jättebra och jag hade lust att nypa henne för det!

Fick du något stöd i skolan?

– Jag hade en helt fantastisk lärare och när jag nyligen träffade henne, 50 år senare, blev jag så rörd att jag började gråta. Hon byggde mitt självförtroende. För även om läsningen var en jobbig bit så uppmuntrade hon mig att sjunga och göra annat som jag var bra på.

Vilken var den första boken du läste på egen hand?

– Det var säkert någon av Kitty­böckerna, det fanns ett driv i dom som tilltalade mig.

Vilken typ av läsare var du som barn?

– Min mamma gick varje vecka till biblioteket och lånade kassvis med böcker som hon läste för mig, bland annat minns jag Kiplings Djungelboken. Men jag läste sällan själv om jag inte var absolut tvungen. Jag spelade hellre fotboll och höll på med friidrott och sång.

Var det samma sak med skrivande?

– Ja, jag skrev aldrig frivilligt. Däremot tyckte jag om att berätta historier. Vi hade inte tv hemma när jag var barn, så på kvällarna satt vi framför brasan och grillade äpplen och så berättade exempelvis min gammelmormor och pappa sagor och om händelser från sitt liv. Jag brukade få prova att berätta. Om de lyssnade höll historien, tappade de fokus måste jag hitta på något bättre.

Fanns det någon bok du smygläste?

– Ja, jag och min kompis låg i tältet vid sommarstugan och läste Sigge Stark och min pappa blev galen på att vi läste skräplitteratur – och dessutom var inne när det var så fint väder!

När släppte motståndet att skriva?

– Sent! Jag började skriva först 1998 när vi fick en dator med ord­behandlingsprogram hemma – och lusten att berätta blev så stark att den inte gick att motstå. Då jobbade jag nattskift som sjuk­sköterska och jag skrev och skrev på lediga dagar när barnen var i skolan. Det var så fruktansvärt kul!

Är det någon barnboksförfattare som inspirerar dig i dag?

– Roald Dahl, jag är helt förhäxad av Roald Dahl. Han har skrivit en novell som börjar såhär: ”Jag åt upp en människa igår. Det var inte särskilt gott, men det var nödvändigt.” Den handlar om ett lejon. Jag brukar använda den som exempel på hur man väcker läsarens intresse.

Om du skulle rekommendera EN barnbok till ett barn på låg- eller mellanstadiet, vilken skulle det då vara? Och varför?

– Det är Momo eller kampen om tiden. Jag älskar dess magiska språkmelodi. Den väcker nya tankar och man blir en ny människa efter att ha läst ut den. Men det tror jag att alla lärare redan vet.

Vilket råd skulle du ge till lärare som vill stimulera barns läslust?

– Det som fungerat bra på mina barn har varit att läsa högt tills det blir spännande och sedan får de ta över att läsa. Vi har även arbetat mycket med klippböcker och bokstäver, där barnen har fått klistra in bilder på saker som passar till den bokstaven. Det måste få vara roligt: ”Kolla här, nu har vi hittat en fin apa, vad kan den börja på för bokstav?” Det är förresten lite häftigt: Mina barnbarn som är fem år läser utan problem och brukar läsa mina barnböcker som godnattsaga för mig. De har uppenbarligen inte ärvt min dyslexi.

Vad hoppas du att barn tänker när de läser dina böcker om Emil Wern?

– Jag vill att det ska vara spännande, att man lär sig någon­ting och gärna att ska finnas något ämne man kan diskutera med en vuxen efteråt: Hur ska en bra vuxen vara? Kan man alltid förlåta? Varje bok ska kunna disku­­teras i klassen om man som lärare vill det.

Fakta om Anna Jansson:

I år firar Anna Jansson 20 år som författare. Totalt har hon skrivit drygt 60 böcker. Anna Janssons romaner om kriminalinspektör Maria Wern har sålt i närmare fyra miljoner exemplar bara i Sverige och är översatta till 17 språk. Böckerna har gjort succé som tv-serie och film med Eva Röse i huvudrollen. Med Emil Wern - detektiv har Anna Jansson låtit Maria Werns son få en egen barnboksserie. Böckerna vänder sig till barn i lågstadieåldern och firar i år 10- årsjubileum! Den senaste boken Guldringens gåta är den 18:e delen i serien. Illustratör är Mimmi Tollerup.

Fotnot: Artikeln publicerades ursprungligen i nummer 2 2019 av Tidningen Läslust som ges ut av Rabén & Sjögren och B.Wahlströms förlag. Text: Terri Herrera. Fotograf: Eva Whitebrook. Fakta om Anna Jansson har uppdaterats.