- Start
- /Författare & illustratörer
- /Wilhelm Agrell
Wilhelm Agrell
Foto av:
Cato LeinMedia
PressbilderJag föddes 1950 i Uppsala. Min utbildning består av en Fil.dr. i historia vid Lunds universitet 1985 och blev docent 1987. Jag har undervisat i freds- och konfliktforskning, teknikhistoria och underrättelseanalys.
Jag har skrivit 30 böcker sedan slutet av 1970-talet, Dödsbudet blir den 31:a. Ändå angår den mig lika mycket som någon av de första. Denna frånvaro av slentrian är gåtfull; att skriva en bok borde ju vid det här laget vara lika upphetsande som att köra den tredje Volvon i ordningen till besiktning för åttonde gången (rost i tröskellådorna eller glapp i kardanknuten?).
De flesta av mina böcker handlar om krig, säkerhetspolitik och hur man kan analysera sådana frågor. Åtskilliga bygger på långvarigt och ibland ganska tålamodsprövande arbete i arkiv, andra på resor i konfliktområden framförallt på Balkan. Jag är road av fotografering och fyra böcker är illustrerade med egna foton, bland dem Ökenvägen som är en berättelse om min tid som FN-soldat i Mellersta Östern 1973-74.
Under 1990-talet började jag också skriva romaner, något som jag fortsatt med även om bemötandet inte alltid varit direkt översvallande. En doft av krig tar upp samma tema som jag senare återkom till i Ökenvägen. Jag har också skrivit två underrättelseromaner med handlingen förlagd till den svenska underrättelsetjänsten under det kalla kriget, Krivak 500 och Helsingforsstationen, den senare har också kommit ut i finsk översättning.
Dödsbudet behandlar ett annat tema, hur en ung och inte särskilt politiskt intresserad irländare från en småstad långt från konflikten på Nordirland sugs in i en underjordisk rörelse som förvandlar honom och vänder ut och in på alla hans begrepp. Det är ingen moralsaga utan en berättelse om delaktighetens och våldets säregna lockelse. Jag skrev inte den här boken med tanke på att den skulle ges ut som en ungdomsbok, men jag har försökt utveckla en enkel och rak berättarstil som inte är full av detaljerade beskrivningar utan där jag som berättare lämnar utrymme för läsarens egen fantasi.
Mejla till Wilhelm Agrell.
Jag har skrivit 30 böcker sedan slutet av 1970-talet, Dödsbudet blir den 31:a. Ändå angår den mig lika mycket som någon av de första. Denna frånvaro av slentrian är gåtfull; att skriva en bok borde ju vid det här laget vara lika upphetsande som att köra den tredje Volvon i ordningen till besiktning för åttonde gången (rost i tröskellådorna eller glapp i kardanknuten?).
De flesta av mina böcker handlar om krig, säkerhetspolitik och hur man kan analysera sådana frågor. Åtskilliga bygger på långvarigt och ibland ganska tålamodsprövande arbete i arkiv, andra på resor i konfliktområden framförallt på Balkan. Jag är road av fotografering och fyra böcker är illustrerade med egna foton, bland dem Ökenvägen som är en berättelse om min tid som FN-soldat i Mellersta Östern 1973-74.
Under 1990-talet började jag också skriva romaner, något som jag fortsatt med även om bemötandet inte alltid varit direkt översvallande. En doft av krig tar upp samma tema som jag senare återkom till i Ökenvägen. Jag har också skrivit två underrättelseromaner med handlingen förlagd till den svenska underrättelsetjänsten under det kalla kriget, Krivak 500 och Helsingforsstationen, den senare har också kommit ut i finsk översättning.
Dödsbudet behandlar ett annat tema, hur en ung och inte särskilt politiskt intresserad irländare från en småstad långt från konflikten på Nordirland sugs in i en underjordisk rörelse som förvandlar honom och vänder ut och in på alla hans begrepp. Det är ingen moralsaga utan en berättelse om delaktighetens och våldets säregna lockelse. Jag skrev inte den här boken med tanke på att den skulle ges ut som en ungdomsbok, men jag har försökt utveckla en enkel och rak berättarstil som inte är full av detaljerade beskrivningar utan där jag som berättare lämnar utrymme för läsarens egen fantasi.
Mejla till Wilhelm Agrell.
