Lisa Gålmark

Hon går nedför Götgatsbacken, struntar i de röda ljusen i korsningen Högbergsgatan. Det regnar men det är inte därför hon har bråttom.
- Du är helt blöt. Har du gått hela vägen?
Hennes vän har väntat under tak vid Björns trädgård. De slår följe, känner varandra väl, behöver inga hälsningsceremonier.
- Jag var på Taj Mahal, köpte färdighomous och basmatiris. Sorry att du fick vänta. Hon sänker rösten.
- Ååå, vad jag är trött på att bo hemma!
På Mannas Deli på Åsögatan är det halvfullt. Några gäster på entréplanet, några på övervåningen. De beställer varsin halv portion pasta med auberginecrème och oliver, får maten direkt, går uppför trappan, tar bestick, slår upp citronvatten i varsitt glas.
- Vad sa du, har du blivit utslängd nu igen?
- Nej, de har börjat med en ny taktik.
Hon sticker ned gaffeln i pastaskruvarna, lutar sig tillbaka mot stolstoppningen.
- Det är pappa som är värst, fortsätter hon. Jag får inte åka på Hultsfred om jag vägrar äta när han lagar maten.
- Åk till Arvikafestivalen istället.
- Haha.
Hon gör en grimas.
- Allvarligt. Det är verkligen jättejobbigt. Varför kan han inte respektera mig, jag blir så trött. Argumenten blir i klass med "en ko är en ko är en ko". Ungefär som Andreas Blek af Nosen i Shakespeares Trettondagsafton; han som hade blivit senil av för mycket köttätande. Akt I, scen III.
-Eller som Carol Adams menar: "Vegetarian words are treated like animal flesh."
-Precis. Hon drar en djup suck. -Det är en helt annan sak för killar. Sonen med stort S, vars ord räknas, som kommer att bli chef om det så är på en sopstation, som kommer att få makt, som faktiskt kan bli en ny Göran Persson.
Hon skjuter undan tallriken, lägger armarna på bordet, skrockar med tillgjord stämma:
- Göran Persson! Öhöhö! Säger bara Göran Persson! Om det hade varit brorsan som velat bli vegan hade det varit hur lätt som helst. Som hos Martin. Martin, du vet? 
- Jo, jag vet. 
- Hela familjen har blivit jätteengagerade, skriver insändare och ger värsta stödet, alla lagar veganmat och föräldrarna ser en blivande jordbruksminister i sin ypperlige son.
Hon tystnar, lutar sig tillbaka igen, känner sömnigheten komma. Det var något mer hon skulle köpa på stan. Visst ja, Releat mincedmeat, vegofärsen på Söderhallarna. - Jag måste hem nu, säger hon och trär på jackan över de bara axlarna.
-Har du sett Lisa Gålmarks Vadå vegan-bok, förresten? Det stod i den att The English shop har Linda McCartneys vegomat. Bra bok. Ja, kanske inte för oss som redan har koll på allt förstås. Men för alla andra.
Hon går ut i korsningen Västgötagatan. Hennes vän ropar efter henne.
- Yrsa! Vänta! Jag ska köpa lasagneplattor.
Allright, då kan hon passa på att fråga.
- Känner du henne, Lisa Gålmark? 
- Lisa? Det tror jag inte.