Inger Lindahl

Som barn älskade jag att lyssna på sagor och berättelser. Det fanns ett barnprogram på radion som hette Småbarnskvarten och jag brukade sitta trollbunden på golvet och lyssna när Gösta Knutsson läste om Pelle Svanslös eller Astrid Lindgren om Pippi. Det var magi i deras röster. Tiden bara försvann och när programmet var slut fick jag springa som en galning för att inte komma för sent till skolan. Där satt jag sen och drömde om att själv en dag få bli en sagoberättare.

Jag var en glömsk, glad och ganska slarvig elev och min lärare blev nog ofta trött på mig. Men när hon ibland var förkyld eller bara ville vila rösten hände det att hon bad mig komma fram och berätta sagor för klassen. Då fick jag sitta med benen i kors på katedern och berätta historier som jag hade hittat på själv. Och då gick det som det gick förstås! Katedern förvandlades till en flygande matta som tog mig långt, långt bort till en annan värld. Och när jag landade igen tittade fröken snällt på mig och sa att hon nog trodde jag skulle bli författare en dag.

Men jag blev lärare istället. Mer av en slump faktiskt än av eget val (den slumpen har jag varit evigt tacksam för). Sedan 1976 har jag arbetat som lärare i sfi för vuxna invandrare. Ett yrke där jag ofta haft användning av min lust för berättelser, egna och andras.

Långt senare i livet, när jag fått min yngste son, kom jag igen att tänka på vad min lärare sagt till mig om att bli författare. Jag ville försöka förlänga min mammaledighet och tänkte att det skulle vara möjligt om jag började skriva barnböcker. Sagt och gjort! Det blev historien om Zigge. En pojke som älskar skalbaggar och bokstäver och som drömmer om att få stava sitt namn med zäta. Inspirationen till boken hämtade jag från livet i Masthugget, mina egna barn, grannarna på gården, och från en pojke i Tranemo som heter Tom. När en redaktör från Rabén & Sjögren en dag ringde och berättade att förlaget ville ge ut boken var min lycka bara obeskrivlig. År 2000 publicerades "Zigge med zäta" med illustrationer av Eva Lindström. Året därpå fick vi pris av Bokhandelsmedhjälparnas förening för årets bästa barnbok. Ytterligare två böcker om Zigge följde; "Zigge, nästan proffs" och "Morsning och good-bye, Zigge". Den sista tilldelades Bokollonet år 2004, ett pris från Wettergrens bokhandel.

Det har också blivit en bilderbok om Zigges lillebror Beril och hur han tampas med två busiga elefanter i badrummet, "Bertil och badrumselefanterna". Den kom ut 2002 och är aven den illustrerad av Eva Lindström.

Efter en tids skrivkramp kommer det våren 2007 ut en ny bok ut på Raben & Sjögren, "Igor och jag" heter den och handlar om Vera, en nyinflyttad flicka i Gårdsten som känner sig ganska ensam. Sån tur då att hon råkar hitta Igor under en stor mössa med skärm. Igor tycker om precis samma saker som Vera och han störs inte det minsta av att hon är en väldigt retsam unge. Tvärtom. Igor gillar det för han är nämligen precis likadan. En riktig tvillingbror alltså. Och tillsammans upplever de många äventyr och träffar bl.a  på bråkstaken Ali, gubben med käpp, galna hunden och ett äkta spöke med grop i hakan.