Hans Olsson

Jag arbetar nu på RFSU. Bland annat skriver jag material, utbildar och ansvarar för en skolsajt. Arbetar främst med skolfrågor och ett projekt i Indien. Mötet med andra sätt att tänka och leva gör en ödmjuk inför de villkor som påverkar människor, och hur påverkade av vår omgivning och vårt samhälle vi är. Men det gör en (mig) också bestämd på andra punkter: vad vi människor har gemensamt, vilka rättigheter som bör tillkomma alla och att likheterna mellan människor är slående, särskilt hos barn och unga människor.

Jag är intresserad av historia och antropologi. Har deltagit i arkeologiska utgrävningar medan jag ännu var oskuldsfull (men dock inte oskuld).
Människor intresserar. Älskar Italien - men är av något egendomligt skäl nästan aldrig där! Så är livet ibland. Gåtfullt. Maten, caféerna, språket, männen. Politiken är av annan art. Goda traditioner sedan romartiden ... med korruption och ständiga regeringskriser/byten.

Känner viss olust mot det ökande new age-pysslet som säkert motsvarar kvartalskapitalismen i ekonomin och politiken. Är det nåt som skulle kunna få mig att kasta gatstenar genom skyltfönster är det rörelser som Scientologikyrkan.
Ser det som en medborgerlig plikt att rösta i val, dock inte i folkomröstningar.
Skräms av att folk med sådan lättsinnighet vill bomba Irak. Man undrar om krigsivrarna skulle tycka likadant om det gällde Danmark eller Frankrike. Eller ens Norge. Se hur svårt det var att gripa in i f.d. Jugoslavien. Men jag blir lika trött av tom radikalpacifistisk retorik - se sammalunda, d.v.s. hur svårt det var att gripa in f.d. Jugoslavien. Många liv hade räddats om besluten hade tagits snabbare. Men jag fattade inte heller nånting just när det pågick. Jag var upptagen av att vara kär. Eländigt men sant.

Ett samhällsproblem är den "uteslutandets pedagogik" som finns, och som begränsar enskilda människors liv och vårt sätt att se på livet, världen, varandra. Uteslutandets pedagogik betyder att vi gör generaliseringar till individuella sanningar. Att vi utesluter sätt att vara, känna, uppleva. Märks tydligast i beskrivningen av pojkar/män och flickor/kvinnor.

Ett riktigt decemberbarn, tror jag att jag är - flyger högt, lätt frånvarande, gillar de stora linjerna. Men jag är samtidigt oerhört pragmatisk och realistisk, på gränsen till kyligt rationell ibland. Jag arbetar på att bli otrevligare. Brukar lite cyniskt säga att livet är meningslöst men aldrig likgiltigt. Och summan av alla laster är inte densamma - den ökar konstant.

Arbetar ständigt på meningen med att leva, och det har ju Karin Boye uttryckt suveränt för hundra år sen. Kanske det bara handlar om vägen. Hörde en intressant kommentar av Tulikki Toivo Bylund, domprost i Uppsala, som sa att människan inte har några rötter. Vi kan inte jämföras med träd. Har vi rötter - om vi nu ska ha det - så finns de inom oss. Vi är inte rotade i någon mark. Så vad är identitet? Är den våra tankar och åsikter, våra egenskaper eller våra handlingar? Som en vän sa: Vi är inte vår bakgrund. Vi är präglade av den. Men vi ÄR den inte.

Biografiska fakta:
Hans Olsson är uppväxt i Timrå och Uppsala. Han har två äldre systrar. Pluggade tidigare historia, u-landskunskap och på lärarhögskolan. Gjorde vapenfri tjänst - men är inte radikalpacifist. Gillar att dansa, skulle önska att han kunde sjunga och spela åtminstone ett instrument.

Hans har bott i Göteborg och flyttade till Stockholm 1992. Under de senaste 13 åren har Hans jobbat med en rad olika saker - som lärare, på servicehus, på läger för utvecklingsstörda, med hivfrågor och sexualupplysning. Han har även jobbat med att utbilda lärare i sex- och samlevnadsundervisning i ett projekt i St Petersburg.
Som barn hade han tusentals hamstrar och en kanin döpt efter Kungen, eftersom ingen av dem kunde (kan) läsa. Farsan gillade inte kaninen - den tuggade sönder tapeterna.

Han har alltid läst, fantiserat och skapat världar. Men skrev inte särskilt mycket, utan var mer intresserad av sport. Plöjde massor med faktaböcker som barn, men läste knappt en ungdomsbok - fattade inte vad det var (jo, Puss och Kram och dom där - och så Dante-böckerna, älskade dom, usla som dom var). Plupp var en av favoriterna. Plus en knallblå vacker liten Pixi-bok om ett tåg. Som var ensamt.
Ensamheten och övergivenhet och vem man är och blir är teman som intresserar honom.