Marie Rådbo

Marie Rådbo, född 1946 i Stockholm, bor med sin man i Göteborg. Hon har två vuxna söner. Marie är astronom och arbetar på institutionen för fysik och teknisk fysik, som är en gemensam institution för Chalmers och Göteborgs universitet. Vid sidan om skrivandet och det traditionella akademiska arbetet har hon besökt skolor runt om i Sverige med ett uppblåsbart och portabelt planetarium och deltagit i uppbyggandet av Cosmonova, där hon ansvarade för skolverksamheten. Hon har skrivit texter till mjölkpaketen - tala om upplaga!

Marie är sedan några år tillbaka DN:s astronomexpert, hon medverkar även ofta i både radio och TV. Hon har producerat utbildningsprogram för TV och skrivit program för vetenskapsradion. Vidare föreläser hon i alla möjliga och omöjliga sammanhang. För sitt populärvetenskapliga arbete hedrades hon för några år sedan med Rosénpriset, ett pris som delas ut av Vetenskapsrådet.

Marie säger att hon känner sig som en skrivande astronom, inte som en författare. Under 1980-talet besökte hon skolor runt om i landet och fick då många frågor om litteraturtips. Det visade sig att det inte fanns många böcker om astronomi som gav vetgiriga barn bra svar. 1990 bestämde Marie sig för att försöka själv. Skrivandet var igång. Målet var, och är, att avdramatisera vetenskap och forskning, samtidigt som hon ville visa att naturvetenskap är en mänsklig aktivitet som angår oss alla. Något spännande och roligt som finns mitt ibland oss. Hon strävar efter att ha ett enkelt språk. Innehållet däremot får inte bli så enkelt att det blir trivialt. Barnen ska få svar på sina frågor. Men texten ska även väcka nya frågor och funderingar.

"Jag inspireras av att mina böcker tycks betyda något för läsaren", säger Marie. "När jag om och om igen får höra att människor säger att de som aldrig tidigare trodde att de skulle kunna förstå, de har blivit intresserade och vill veta mer - då får jag både energi och inspiration att fortsätta. Jag drivs av en önskan att dela med mig av det som berikar mig själv. Varav hjärtat är fullt. För visst är det en glädje att ha något att berätta som kan glädja, stimulera, förvåna, intressera och förhoppningsvis även inspirera andra." Marie fortsätter. "Som förebild har jag alla dessa duktiga amerikanare, både forskare och vetenskapsjournalister, som har ett sådant mänskligt sätt att skriva om naturvetenskapen och dess forskningsrön. De är kunniga, har en ledig och respektlös stil, ofta blandad med humor, vilket tilltalar mig oerhört. Ingen nämnd och ingen glömd. Här i Sverige saknar jag Peter Nilson, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Han lyckades förmedla astronomi i ett tvärvetenskapligt och mångkulturellt perspektiv, samtidigt som han var en mästare i att behandla språket - han blev ju med tiden också författare på heltid. Men givetvis strävar jag efter att hitta en egen stil. Annars skulle det ju inte vara någon mening med att skriva."

Idéen till boken Härifrån till oändligheten var ganska given, strukturen och den röda tråden fick växa fram under arbetets gång. Marie hade i flera år känt att hon ville gå vidare till en bok för de lite äldre, där det gavs möjlighet att lägga ut texten med mer fördjupade resonemang. Dessutom var grundtemat givet, det skulle bli en bok som riktar sig till de som vill lära sig lite om mycket samtidigt som de önskar en övergripande förståelse.