Thomas Fröhling

Som liten. Med rummet till bredden fyllt av serier. Franska, belgiska, amerikanska. Kanske hade jag Salems största seriesamling. Förmodligen. Jag skulle bli serietecknare när jag blev stor.

Vi satt i mitt rum, min kompis och jag. Radion babblade i bakgrunden och vi läste Asterix och Lucky Luke, Tintin och Spirou. Det finns ett före och ett efter. Här är vi före. Då händer det. Kompisen sugs tvärs igenom rummet, svävar några centimeter över golvet. Fram till radion. Klart imponerad av min kompis svävande stil, går jag också bort till radion. Musiken har förhäxat honom och snart är jag också fast. Vad är det här för låt? Vi har aldrig hört något liknande. Det är någonting helt annat än skillingtrycken man sjunger på skolan. När musiken tar slut försöker vi uppfatta bandets namn. Jag krafsar ner det på en papperslapp, ungefär som det låter. Nu är vi efter.

Det sker en förvandling i tonåren. Det är som om man hittar knappen och efter det är musiken i färg. Sprakande elektriska färger. Frontalkrock med påfågel. Steve är redan drabbad. Steve i min bok. Han har sett Latin Kings i Kungsträdgården och målet med livet är nu att bli världens bästa rappare.

Hip Hop Bibeln. Ey! Välkomna till Kung Steves hip hop-skola. Tyst i klassen! Beatet är fett! Sitt rak i ryggen! Hip hop är lätt! Att rimma/det är som dimma/när det klarnar/jag bara varnar/det smittar/Jag tror du fattar/du kan inte sluta/Kör och tuta Salem. Steve bor i det fulaste huset i förorten står det i början av boken. Vilket är det? Jag har inte skrivit ut adressen. Det kanske inte är så kul om man råkar bo där. När det var dags att göra bilder till "Kung Steves Självlysande Hip Hop Bibel" åkte jag ut till Salem och promenerade runt en hel dag. Fotograferade. "Det är inte så hopplöst fult ändå", tänkte jag när jag kom hem till Steve. Det hopplösa är att allt är så slitet. Jag plåtade basketkorgarna ute på gården. Någon har skjutit på dem med maskingevär. Var är kriget? Var är korgarna? Var ska ungarna dunka ner bollen?

Steves morsa undrar när politikerna ska börja agera. Det enda hon ser är vad hon och andra gör själva. Pantar flaskor, slänger tidningar i återvinningen. Byter lamporna till lågenergi. Annars ingenting. Sopbergen växer så att det knakar. Bilarna blir bara fler och fler. Och större och större. Man kan fortfarande flyga billigt jorden runt. Hallå? Ser inte politiker på nyheterna? Läser de inte tidningen?

Jag blev inte serietecknare när jag blev stor. Jag blev illustratör. Sen tjugo år tillbaks. Jag har illustrerat i mängder av skolböcker. Det är nästan så att man blir imponerad. Mina bilder finns med i flera hundra titlar.

Vilken låt var det som vi hörde på radion, där i barndomslandet, när musiken fick färg? Jo, det var 10cc. "I Wanna Rule the World".

-----------

Kung Steve och alla hemlösa hjärtans blues nominerades till Barnens Romanpris 2010.