Ingmarie Ahvander

"Snutt" om mig själv  
Det var en gång en flicka som uppmanades av sin skolfröken att skriva "något för barn".
- För det är det svåraste som finns, lade lärarinnan till och tittade med ett uppmuntrande leende på sin elev.  
Flickan fick av denna positivt menade uppmaning maximal skrivkramp. Inte kunde hon åstadkomma något i en genre som var "svårast av alla".

Åren gick men den olösta uppgiften låg kvar i bakhuvudet på flickan som växte upp och plötsligt hunnit bli fyrtio plus. Då kunde hon se tillbaka på den brokiga och krokiga väg hon vandrat och ibland kika på sina byrålådsalster och minnas de tontals brev av berättande karaktär hon skrivit genom åren.
-Om jag ändå åstadkommit något på riktigt, kunde hon ofta tänka.
-Ja, men du har ju gjort något "på riktigt", argumenterade hon med sig själv och tänkte på vilken livs- och yrkesmässig amöba hon varit då hon förtjänat sitt levebröd inom sektorer som transport, vård, försäljning och kontor samt undervisning där hon i många år sysslat med 1, 2, 3, A, B, C, four, five, six  -  ja, en väldig mix av ämnen och möten med människor.  

Så hände det sig att denna kvinna en dag befann sig med sin familj i främmande land. Plötsligt fick yngste sonen en briljant idé som rent praktiskt var svår att genomföra. Skam den som ger sig, tänkte modern och försökte på sitt sätt omsätta idén på riktigt. Hon vässade pennan och i bakgrunden sjöng Elvis "It's now or never". Det bidde "Farmors Pangkakor". En historia som säkert kan placeras inom den moderna genren doku-saga. Så fick sonen sin idé genomförd och modern gjorde äntligen sin läxa. Man måste hjälpa ödet på traven ibland, både i livet och litteraturen.