Håkan Lindquist

Jag är född och uppvuxen i Oskarshamn i Småland, den fjärde sonen i en ganska stor syskonskara - tre flickor och fyra pojkar. Mitt äldsta minne är från den lilla etta vi bodde i tills jag var fjorton månader. Jag sitter på golvet - eller snarare på en potta som står på golvet - och ser på mina föräldrar. Minnesbilden är mycket tydlig. Mina föräldrar sitter vid köksbordet, djupt försjunkna i något sällskapsspel. Det är kväll. Över bordet hänger en lampa. Ljuset från den når nästan fram till dörren till det enda rummet. Dörren står på glänt. Därinne sover mina tre äldre bröder. En tidig minnesbild. En av många.

Under hela min barndom bodde jag i Döderhult alldeles utanför Oskarshamn. Jag flyttade hemifrån då jag var sexton år, två månader efter att jag hade slutat grundskolan, och då jag var nitton flyttade jag till Stockholm där jag fortfarande bor. Den stora anledningen till flytten var att jag hade blivit förälskad i Thomas, som jag hade träffat under ett kort besök i huvudstaden.

I Stockholm har jag haft flera olika jobb, bland annat på hotell, inom barnomsorgen, i en bokhandel och i en skivbutik. Under flera somrar har jag också jobbat på ett antal skrivarläger för barn och ungdomar, dels på Ekbacken nära Ådö slott, dels på Börjesvik på Djurö.

Jag har också besökt skolor för att läsa egna texter eller prata om detta att skriva. Och så har jag jobbat med RFSL:s startgrupper för bi- och homosexuella ungdomar. Jag var också med att initiera liknande gruppverksamhet för vuxna människor som av en eller annan anledning inte vågat/kunnat leva ut sin sexualitet.
Skrivit har jag gjort sedan jag var liten. De tidigaste historierna som jag fortfarande har kvar är skrivna då jag var sju-åtta år. Enkla berättelser som ofta handlar om en liten pojke som söker vänner. Hmm...

Min litterära debut kom 1993 med Min bror och hans bror. Det är berättelsen om Jonas, en 18-årig pojke som försöker skapa sig en bild av en bror han aldrig träffat, en bror som dog året innan han själv föddes. Jonas får bland annat veta att brodern hade en intensiv kärlekshistoria med en annan pojke under sista året av sitt 16-åriga liv.

Berättelsen - som är upplagd lite grann som en deckare med ledtrådar, återvändsgränder och cliff hangers - fick genomgående mycket bra kritik. Boken är hittills översatt till danska, norska, holländska, isländska, franska och grekiska. I Frankrike tilldelades jag hösten 2002 ett litterärt pris - Prix de la Bordelaise de Lunetterie - för romanen.

Min andra roman, Dröm att leva, kom ut 1996. Också den tar upp teman som sorg och homosexualitet. Här är det en annan tonåring, Mikael, som är huvudpersonen. Hans pappa har nyligen dött i en arbetsplatsolycka och Mikael försöker ta sig igenom den första tunga sorgen hos vänner på en gård i Skåne. Under vistelsen på gården träffar han en jämnårig dansk pojke som han blir förälskad i.

Dröm att leva har viss anknytning till Min bror och hans bror, utan att för den skull vara en direkt fortsättning. Hittills har min andra roman blivit översatt till danska och isländska. Först då min debutbok fanns ute i bokhandeln insåg jag att dess tillkomst varit ett slags sorgearbete; strax innan jag började skriva hade jag under en kort period - bara några månader - mist flera personer som stod mig nära, bland dem Thomas.

Arbetet med min andra roman var ett mer medvetet sorgearbete. Trots detta vill jag inte påstå att romanerna i sig är särskilt sorgsna, snarare tvärtom; de handlar framförallt om detta att växa, att mogna, att vilja leva och gå vidare. Att älska. Sig själv, förstås, men gärna också någon annan.

Min tredje roman heter Om att samla frimärken kommer ut i mars 2003 på Kabusa bokförlag. Den handlar om vänskapen mellan en ganska så ensam pojke på väg in i tonåren, och en medelålders olycklig man, en vänskap som varar i ett tiotal år. Här finns också en solförmörkelse som får stark symbolisk innebörd, en violinspelande konstnär och ett stort antal frimärken och fjärilar. Den äldre mannen bär på en stor och fruktansvärd hemlighet, något som påverkar hela hans tillvaro.

Historien - som berättas av pojken, Mattias, som vuxen man, när han fått reda på att den äldre mannen, Samuel, har dött - har många återblickar till de båda personernas respektive barndom och ungdom. Mattias reser tillbaka till sin barndomsstad för att vara med på begravningen. Besöket innebär att än fler minnesbilder dyker upp; minnesbilderna, tankarna och en del av den äldre mannens efterlämnade tillhörigheter, ger Mattias en mer initierad bild av Samuel.

Boken handlar mycket om detta att minnas, att se tillbaka och med nuets erfarenheter och händelser få en förklaring till, eller en nyansering av, det som hände då. Berättelsen utspelar sig - precis som min debutbok - till största del i Oskarsham.