Birgit Lönn

Det är jätteviktigt att läsa. Sen kan man läsa olika saker - serier, ungdomsböcker, vuxenromaner - det spelar mindre roll. Läsandet tränar språket, och det är vårt redskap för att tänka och leka och hitta nya hjulspår i livet. Så säger jag, och det hänger säkert ihop med att jag alltid varit en läsare. När jag var barn cyklade jag till biblioteket och trampade hem igen med två kassar fulla, gärna historiska ungdomsromaner. Först när man fyllt fjorton fick man låna på vuxenbiblo. Då försökte jag göra likadant där, låna fulla kassar, men det var som att gå in i en vägg. Tvärstopp. Det var mer krävande böcker och till en början hade jag ingen aning om vad jag lånade. Med de flesta vuxenböckerna gick det inte att bara kasta sig in i berättelserna och surfa, de måste tuggas på ett annat sätt.

När jag gick på mellanstadiet och älskade att skriva mordhistorier bestämde jag att jag skulle bli författare. Sen kom det massa andra saker emellan, Som friidrott och studier och teater och jobb och barn. Men nu jobbar jag mest med böcker i alla fall. Jag skriver egna och jag översätter andras.

Drömmarna inom mig om hur berättelsen ska bli är oftast mycket större än vad boken blir. Men de där drömmarna är bra, för de driver en framåt. Det finns alltid ett vackrare berg att bestiga. Längre fram. Och dit ska jag.