Lotta Jankell

Att beskriva sig själv är som att se sig i spegeln med någon annans ögon, men jag ska göra ett försök. Jag föddes mer eller mindre in i mediebranschen med en mamma och pappa som arbetade på radion under 60- och 70-talet. Radiohuset var mitt dagis och jag somnade ofta under de stora högtalarna i kontrollrummet. Jag sjöng mycket som liten och sångminnena finns etsade på lp-skivor och i dom otaliga radioprogram där jag och mina kompisar deltog. Jag var en sprallig, pigg tjej som bodde i en alldeles vanlig villaförort till Stockholm.

Hästtjej blev jag när mitt vanliga liv förändrades. Vi åkte till Danmark på semester och kom hem med två små ponnyhästar. Kommunen visste inte riktigt hur dom skulle bete sig när min pappa frågade om vi fick ha hästarna i trädgården. De enades om att vi fick behålla hästarna i ett år, sen måste vi ordna ett riktigt stall åt dem någon annanstans. Det var en fantastisk tid. Hela grannskapets alla ungar var hemma hos oss varje dag. Först hjälptes alla åt att ordna en hage runt villan och sen byggdes det stall i garaget. Varje dag var det någon som kom och ville rida och grannarna fick gödsel till sina trädgårdar som snart prunkade i ståtlig grönska.

Jag längtade efter att bo på en riktig gård och när ett år hade gått gick den drömmen i uppfyllelse. Jag hade inte föreställt mig alla förändringar som det innebar att flytta ifrån kompisar, skola och tryggheten i att bo i ett litet samhälle med närheten till en storstad. Skillnaden blev stor från att ha haft massor av lekkamrater hemma varje dag till att själv sysselsätta sig på gården med diverse djur. Jag fann nya ridkompisar och de gamla Stockholmsvännerna vallfärdade ner till den skånska slätten där vi ordnade ridläger, red till stranden och busade på höskullen.

Behållningen av att bo på en gård i åtta år var främst hästarna. Samspelet mellan dessa fyrfota djur och oss människor har lärt mig mycket som jag har haft nytta av i mitt vuxna liv. Även om Skåne är otroligt vackert är jag ändå glad att återigen trampa asfalt under fötterna och se ut över Stockholms glimrande vatten. Skärgården, livskarusellen och möjligheterna.

Min karriär i tv-branschen började som scripta på det nystartade TV 4. Jag arbetade på nyhetsredaktionen i flera år, och blev sen bildproducent på Nyhetsmorgon. Här skaffade jag mig den erfarenhet jag senare behövde när jag gav mig ut i frilanslivet. Efter många olika produktioner inom de flesta områden fick jag en förfrågan från SVT om jag ville arbeta som programledare och redaktör i ett hästprogram för ungdomar. Självklart var detta en utmaning som jag inte kunde tacka nej till och programmet visade sig också fylla det tomrum som så länge präglat Sveriges näst största sport när det gäller mediebevakning. Plötsligt brakade det in över 30 000 brev på ett år till redaktionen och Hippo hade kommit för att stanna!

Att skriva en bok blev en ny utmaning. Här fanns friheten att berätta utan krav på bild och ljud och det gav mig möjligheten att ge en mer personlig bild av livet tillsammans med hästarna. Skrivandet blev ett nytt uttrycksmedel för en inbiten tv-person och en utmärkt kontrast till det förgängliga bilderna i etern. Här finns det du skapat kvar och försvinner inte efter en enda gångs utsändning. Därför hoppas jag att skrivandet också har kommit in i mitt liv för att stanna. Det är kontrasterna som gör livet sägs det och jag har alltid trivts bäst när livet bjuder på starka kontraster och variation!

Lotta Jankell