Katrin Jakobsen

Jag föddes 1958 i Hamburg, Tyskland. Barndomen var ganska brokig, men det beror nog på att jag inte gör mig riktigt bra i möblerade rum. Är för intensiv helt enkelt. Min utbildning till fotograf, konstnär och författare förde mig via Berlin till New York, där jag även träffade mannen i mitt liv. En svensk pressfotograf med danskt pass, ryskt förnamn och en något lugnande effekt på mina utsvävningar. Mötet ledde till att jag sedan bodde två år i Malmö, en kulturkrock med språkförbistringar och många deppiga, icke kreativa novemberdagar. Räddningen blev att vi flyttade till "neutral mark", alltså varken Sverige eller Tyskland.

Det blev Paris, där vi bor och framförallt lever sedan 1985. Och konstigt nog har jag blivit en "riktig" helyllesvensk sedan dess, eller ska jag säga, "utlandssvensk". Jag jobbar för Aftonbladet som frilansfotograf och modereporter, gör reportage till svenska månadstidningar och arbetar samtidigt med egna bilder för utställningar. Men helst gör jag böcker. Både helt egna böcker och andra ihop med mina väninnor Laura Trenter och Anna-Lena Brundin. Eller ibland bara omslag till andra författare.

Jag ser mig mest som en bild-och-ordskapare, inte som fotograf eller författare. Jag fotograferar allt och alla som finns runt omkring mig. Mest mina två barn Natascha och Bastian, min katt Findus, min man Nikolai, vänner och mycket miljöer och bakgrunder. Ibland kreerar jag en bild i huvudet först, för att sedan skapa och fotografera av den. Eller också jobbar jag fram bilden i datorn med redan tagna foton. Men det finns alltid en bildtext i bakhuvudet, ibland är den lång som en roman. Målet är att skapa känslor. Att beröra. Rädsla och skratt är en oslagbar kombination. Precis som bild och text.