Moa Schulman

Sonja Årberger Lopez, tolv år, har fått brev från sin farfar som hon aldrig mött. Han är döende och vill att hon hälsar på.

Det blir en lång tågresa upp till Norrland, men väl framme känner hon sig inte välkommen. Farbrodern Carl är sträng, kusinen Seth märklig, och det stora gamla huset skrämmande. Snart visar det sig att farfar Wilhelm visserligen är gammal och sjuk, men han har inte skrivit något brev … Och det gamla tåget Sonja åkt med finns inte, stationen är övergiven.

Allt det egendomliga verkar ha med fjället att göra; Årberget, som gett både Sonja och det lilla samhället sina namn. Enligt legenden ska det finnas guld där inne, fast det är ju bara sagor. Eller?

Spännande och gripande om ursprung, mod, ont och gott, sorg och kärlek, med ett stråk av magisk realism.

"Var har du varit, Signe?"
Hon log mot mig när jag vände mig om. Hon såg helt oskadd ut." Jag träffade någon", sa hon. "Vi lekte lite."

Henriettas hus är som gjort för kurragömmalek, fyllt av trappor, skrymslen och garderober. Thomasines pappa brukar säga att han knappt vet hur många rum där finns. En gång i tiden var Henrietta en firad skådespelerska. Men nu ligger hon där uppe på vindsrummet och väntar på att dö, och hela släkten har samlats i huset för att vaka.
Thomasine är elva år och till en början tycker hon att det är roligt med det stora gamla huset och alla kusinerna. Men så börjar oförklarliga saker att ske. Varför finns det ett rum där husets alla husets speglar förvaras? Vem är den lilla flickan som de möter där, kommer hon verkligen från en annan tid? Och hur ska man tyda förändringen hos alla de som vistats i spegelrummet?

Mårten Sandén har skrivit en klassiskt mystisk historia med vacker gåtfull stämning som ger rysningar längs ryggraden. Thomasine dras in i en härva av märkliga upplevelser som ger henne svar på frågor hon länge gått och funderat på. Och som hjälper henne att slutföra ett sorgearbete.