Bettina Johansson

Knut är på barnonkologen, fast alla säger bonken. Knut tycker det är ett löjligt namn. På bonken vårdas barn som har cancer och andra tumörsjukdomar. Den här dagen är det julafton och de flesta barn har fått åka hem över helgen. Knut skulle också fått åka hem, men så fick han feber. Nu väntar han på att mamma, pappa och lillasyster ska komma. Utanför fönstret är det mörkt och kallt, men det kommer att bli ljusare, både ute och inuti Knut. Det ska bli vår på båda ställena. För Knut måste bli frisk. Om han inte tror på det kommer han att bli tokig.

Så knackar det på dörren. Det är sjukhusclownen Professor Persson som har tappat sin väska och behöver hjälp. Knut är egentligen lite för gammal för clowner, men eftersom det är så tråkigt följer han med Professorn. De börjar leta nere i sjukhusets kulvertar och hamnar så småningom på helikopterplattan. Det är början på ett äventyr som Knut sent ska glömma.

En varm, hoppfull och drabbande berättelse om hur det är att vara barn och allvarligt sjuk.

Sommaren ser inget vidare ut för Judit. Hon är med pappa på landet men han bara snickrar. Böckerna är utlästa och Mats och Vanja vill leka affär, det är ju dödstrist!

Men så möter Judit tant Harriet. Nittiosex år gammal och före detta formel 1-förare i Milano, barpianist i Casablanca, fårklippare i Australien, guldgruvesprängare i Alaska, bergsbestigare, hästinridare i Vilda Västern (med Clark Gable). Bland annat. En hejdundrans massa karlar har hon haft också, men gift har hon aldrig varit för som hon säger: Man kan väl inte slänga bort sin frihet på vilket trams som helst.

Att hänga med Harriet slår att leka affär med hästlängder, tycker Judit. Hon börjar hälsa på henne nästan varje dag. Tant Harriet bjuder på möglig saft, röker pipa och berättar vilda historier från sin ungdom. Men varför vill hon att Judit ska hålla henne hemlig?

En oemotståndligt skruvad historia med härliga karaktärer. Galet rolig, sorglig och full av berättarglädje.