Cilla flyttar ut biblioteket

Få bibliotekarier har regnjacka och överdragsbyxor som arbetskläder. Men det har Cilla Dalén, som är skolbibliotekarie på Enbacksskolan i Tensta sedan fem år tillbaka. Bland skolgårdens utemöbler och lekställningar driver hon nämligen Utebibblan under låg- och mellanstadiets lunchrast.

Idén kom till under pandemin, då det blev svårt att ha rastöppet i det vanliga skolbiblioteket. Konceptet blev så populärt att det fick fortsätta, så två dagar i veckan packar Cilla Dalén sin vagn med böcker och sittlappar och rullar ut på skolgården. – Inom skolan – och hemma – slåss vi om elevernas tid. Vi vill så mycket! Man vill att de ska leka fritt, läsa mycket, röra på sig ... På det här sättet kan vi kombinera två av målen: lästräning och frisk luft, säger Cilla Dalén.

När Tidningen Läslust är på besök hinner hon knappt installera sig förrän barnen flockas runt vagnen. Det finns ett fåtal stammisar som alltid läser sin favoritbok eller -tidning under lunchrasten. Fast de kanske vanligaste ”låntagarna” är grupper om tre–fyra elever som spontant hämtar sittlappar, en bok och sedan bläddrar i grupp. – Det blir ett kravlöst sätt att umgås med böcker – ren upptäckarglädje. Yngre barn kan behöva leka sig in i rollen som läsare. Ibland väljer också ensamma barn en bok för att ha något att göra på rasten.

– På det här sättet finns jag också som resurs, jag sitter på samma plats och har man inget att göra kan man komma hit och läsa en stund. Det begränsade urvalet på en bokvagn har sina fördelar, eleverna fastnar inte i att välja, menar Cilla. – Med det sagt tycker jag att skolor ska ha ett stort bibliotek med rejält bestånd. Det här är bara en del av vår verksamhet.

Cilla Dalén är ute i ur och skur men när det är dåligt väder tar hon till ”Blötbibblan”. Då packas böckerna undan och fram kommer i stället inplastade blad som läggs ut på en vaxduk. Det kan vara gåtor ur KP, lästräningskort eller aktivitetskort med uppmaningar som ”hoppa” eller ”sjung”.

– Blötbibblan är väldigt populär. Ibland blir eleverna sura när det blir fint väder igen så de inte kan ha korten på rasten, säger hon och skrattar.

Hon har fått en rad läsfrämjande priser, bland annat Svenska Akademiens bibliotekariepris 2022. Grunden i hennes arbetsmetod är att tillgängliggöra böcker, även utanför bibliotekslokalen.

– Böcker ska inte bara vara bokhyllor i ett rum, utan man ska bläddra i dem också. Högstadiets elever är gärna i biblioteket, men de ser knappt böckerna.

Därför placerar Cilla ut böcker i högstadiets korridorer, i elevhälsans väntrum och jobbar tillsammans med eleverna med utställningar på olika teman.

– Bibliotekskunskap kan låta gammeldags, men det är också ett sätt att få eleverna att verkligen se böckerna bortom raderna med bokryggar. De ska känna sig som kompetenta biblioteksanvändare och förstå hur de ska leta.

Ännu ett sätt att tillgängliggöra litteratur är Lilla Bibblan, en minibibbla som finns på fritidsverksamheten.

– Det är viktigt att det inte blir ett litet bortglömt rum med utrangerade böcker, utan att det finns ett väl utvalt bokbestånd.

Varannan vecka kommer därför några elever med fritidsledare till skolbiblioteket. Cilla läser högt, barnen lämnar tillbaka böcker och tillsammans väljer de ut en ny uppsättning till Lilla Bibblan.

Att allt ovanstående är möjligt beror på att skolbiblioteket har så pass mycket böcker att man kan driva ett utebibliotek och en filial på fritids. Dessutom ska lärare kunna låna med sig 30–40 böcker för att ha i klassrummet.

– Jag arbetar med väldigt goda förutsättningar. Vi har en budget på 200 kronor per elever och år för att köpa in nya böcker och jag, som är utbildad bibliotekarie, har en heltidstjänst. Det tar bort en rad hinder som andra skolbibliotek kämpar med.

Läsningen är ett prioriterat område på hela skolan. Varje höst arbetar elever med Nobelpriset och nästan alla år hälsar litteraturpristagaren på i området. Just Nobelprojektet drivs främst av andra kollegor. Men det finns andra läsprojekt som Cilla är engagerad i, som Läsplogen – ett läsfrämjarpris till grundskoleelever i Tensta – samt sajten faktabok.se, en satsning för att uppmärksamma facklitteratur. Hon är därtill författare till en rad böcker, både inom pedagogik och lättläst facklitteratur. Hur hinns allt med?

– Läsplogen, sajten och skrivandet gör jag på fritiden. Men i övrigt har jag prioriterat bort en del som andra bibliotekarier arbetar med, som digital kompetens. Jag gör det, men inte i så stor omfattning.

Cilla Daléns råd till andra är att våga prova, vara uthållig och hellre göra flera, men mindre, saker än en stor.

– Ingen enskild insats kommer att skapa en läsrevolution. Tyvärr. Man behöver hitta små saker som inte är alltför tidskrävande och som kan göras kontinuerligt. Som utebibblan, säger hon och tillägger att det sällan saknas idéer till storslagna projekt.

– Risken är att man fastnar i resurskrävande saker som egentligen inte ger så mycket. Och då ska man inte hålla på med det. Återkommande bokprat är mindre spektakulärt men kan ge så mycket mer.

En enkel satsning som fallit väldigt väl ut är snabbpresentation av böcker. Det började som ett sätt att motverka ”Summer reading loss” för att eleverna skulle få många boktips före sommarlovet. Cilla ordnade en rad bokhögar med fem likadana böcker och ett system så eleverna kunde låna böckerna direkt i klassrummet. Sedan ägnade lärarna tre minuter om dagen att presentera varje bok. Klassen tittade på framsidan, läraren läste på baksidan och en bit inuti boken – och fem elever hade möjlighet att låna direkt i klassrummet.

– Det blev succé, inte minst på mellanstadiet! Lärarnas korta presentationer skapade stort lässug och vi lånade ut så många böcker över sommaren. Nu fortsätter de med boktipsandet en gång i veckan.

Allt flyger dock inte, Cilla Dalén nämner bland annat inköpet av en pinmaskin för att lärare och elever skulle göra pins med bokcitat till världsbokdagen. Det resulterade i en enda pin. Men maskinen har kommit till nytta senare, bland annat har fjärdeklassarna tryckt upp egna Astrid Lindgren-citat när de arbetade med författaren. – Det blev något bra ändå. Man får bara vara lite envis. Och det är jag.