Så boostar du barnets uppmärkamhetsspann

Under en längre tid har inte minst lärare larmat om att barn och ungas uppmärksamhet tycks sjunka. Det kan yttra sig på olika sätt, som att allt fler elever zoonar ut under genomgångar eller att de ger upp lättare.

Reyhaneh Ahangaran är barnpsykolog och författare bland annat till storsäljande Känsloboken och Boken om oro. Hon har även en bakgrund som skolpsykolog och bekräftar att man i skolor har diskuterat barns försämrade koncentrationsnivå.

– Nu generaliserar jag, men det finns en tendens att man snabbt blir uttråkad. Eleverna vill att det ska hända saker hela tiden och har allt svårare att hantera motstånd. Vid till exempel lästräning vittnar lärare om att barn lägger av när det blir jobbigt – man vill liksom skrolla vidare till nästa klipp även i verkligheten, säger hon.

I den senaste PISA-mätningen störtdök resultatet för 15-åringar oavsett land. Den huvudsakliga orsaken ansågs vara att många länder stängt sina skolor under pandemin. Men i våras kom en rapport från en grupp experter kopplade till OECD, som pekar ut ungas användning av mobiler och sociala medier som en lika viktig förklaring till tappet. Dels blir elever störda av mobiler under lektionstid, dels visar rapporten också att de unga som slöanvänder sina mobiler mycket får sämre testresultat än de som använder mobilen i mindre utsträckning. Därtill sover barn och unga allt sämre – till följd av ökad skärmtid – vilket påverkar prestationsnivån.

Något som kanske förvånade mer är att även frånvaron av mobil stressar. Hälften av eleverna i OECD-rapporten känner sig oroliga om de inte har sina mobiler i närheten. Det räcker alltså inte att ha mobildagis i klassrummet för att öka fokuset hos eleverna.

– Många upplever att de missar en massa om det inte håller sig uppdaterade, säger Reyhaneh Ahangaran.

I hennes arbete som psykolog har hon ofta behövt diskutera mobilanvändning med olika familjer. En stor del av hennes patienter sover dåligt och när hon föreslår att mobilen ska stanna utanför sovrummet drabbas vissa barn och unga nästintill av panik.

– ’Då kommer jag ju missa massa saker!’ säger de. Och ibland kan det faktiskt vara så: att kompisarna ligger vakna på nätterna och chattar – vilket i sig är en oroväckande utveckling. Så såg det inte ut när jag började som psykolog för 15 sedan, nu är det ett återkommande problem att barn och unga lider av FOMO även på natten.

Reyhaneh Ahangaran tillägger att mycket av det förändrade beteendet även gäller vuxna.

– Vi gör många olika saker i korta stunder. Att sitta och läsa morgontidningen eller ha ro att sträckläsa en bok på semestern blir alltmer ovanligt.

Vad behövs för att vända sådant här beteende?

– Vuxenvärlden behöver föregå med gott exempel. Det fungerar inte att sätta gränser för barn om man själv spelar spel i mobilen i tid och otid.

På ett mer strukturellt plan behöver förskola, skola och föräldrar samarbeta mer i stället för att vara isolerade öar, menar Reyhaneh Ahangaran.

– Många föräldrar tycker det vore jättebra med ett totalt mobilförbud i skolan. Men skolan behöver också att man inför begränsningar hemma. Och skolan kan i sin tur stötta föräldrar med att säga saker som: ’Det är bra för din inlärningsförmåga att du gör läxorna utan mobil direkt när du kommer hem’. För föräldrar är det lättare att parera kompistrycket och argument som att ”alla andra får” när man vet att skolan haft samma rekommendationer till alla elever i årskursen.

Självfallet kan man inte utgå från att alla familjer har det – och gör – likadant.

– Det finns barn som har ätproblematik eller att förälderna är ensamstående och måste välja sina strider för att få vardagen att funka. Men grundinställningen måste ändå vara att nästan alla kan äta utan att ha skärm framför sig. Vissa föräldrar invänder att barnet blir så argt då. Men det om man gav glass till mellis varje dag och sedan tog bort det skulle det också ge starka reaktioner. Man får dopaminpåslag av att klicka runt på skärm, så alla begränsningar blir lite som en avtändning, säger Reyhaneh och tillägger att sociala medier inte bara är av ondo.

– Det finns barn som har hela sitt sociala liv på nätet och där kan det vara livsnödvändigt att de får ha kontakt med vänner på olika forum.

Hur kan man jobba med att öka barn och ungas uppmärksamhetsspann?

– Till att börja med behöver barnet ha rätt förutsättningar – de behöver bra mat, en trygg omgivning, fysisk aktivitet och god sömn. Just det här med sömnen har ju fått mycket uppmärksamhet på sistone, mobiler stör sömnen mer än man tror.

Självfallet måste man utesluta ADHD, autism eller olika former av inlärningssvårigheter. Eller om barnet är jätteledset.

– Det går inte kräva av precis varje barn att de ska öva sig i ökat fokus. Vem kan göra det om man är orolig för en sjuk anhörig? 

När det gäller åtgärder i hemmet – förutom att barn och unga i regel inte ska ha mobilen när de går och lägger sig – så tycker Reyhaneh Ahangaran att man ska begränsa skärmtiden och göra lite lugnare saker. Det kan också handla om att välja långsammare skärmtid.

– Det kan underlätta enormt att sätta barnen framför en skärm så man hinner laga mat eller plocka undan disken, men det behöver inte vara snabba Youtubeklipp utan man kan också välja – säg – Kalles klätterträd på SVT Play där allt sker i annat tempo. Ett sånt program kan tvärtom träna ens fokus.

Man kan också hjälpa barn att fokusera under en begränsad tid. Då behöver man vara tydlig med upplägget: ”Jag förväntar mig att du ger läsläxan lite tid, men du behöver inte sitta i en halvtimme utan jag ställer min klocka på fem minuter. Under den tiden ska du läsa – sedan pratar vi om det du läst innan vi tar fem minuters läsning till.”

– Både familjer och skolan borde utmana barn att stå ut med att ha lite tråkigt. Träna istället barnen att ta hand om rastlöshet. Sitter man med en sida med matteuppgifter och får en krypande känsla i kroppen – vad kan man göra då? Jo, man kan ta ett djupt andetag, klämma på en stressboll, göra två upphopp och börja om. Helt enkelt hitta strategier för att gå vidare utan att fastna i den rastlösa känslan.

Finns det något som pedagoger kan tänka lite extra på för att öka elevernas koncentrationsförmåga?

– Jag tycker att man pratar alldeles för lite om klassrumsmiljö. Det finns mycket och gedigen forskning på att för plottriga klassrum har en distraherande effekt. Självfallet ska det inte vara helt kalt, utan mysigt och inbjudande, men för många affischer, teckningar och liknande tar fokus från lärandet. Idag behöver en hel del elever skärmar i klassrummen, men jag tror att det inte skulle krävas lika mycket skärmar om vi drog ner på synintrycken.

Vissa skolor har glasdörrar och fönster ut mot korridorerna – tanken är att det ska känns ljust och öppet.

– Men i stort sett alla har svårt att koncentrera sig när det händer saker i korridoren eller andra tittar in. Ofta har det slutat med att lärare har fått sätta upp plastfilm för fönstren.

Men framför allt tror Reyhaneh Ahangaran på ökat samarbete mellan skola och föräldrar.

– Det är så tydligt att när man får till ett bra samarbete så blir det som bäst för barnen. Kan man ha som terminens projekt att öka på läsningen, inte bara med läsläxa utan genom att öva på att sitta stilla längre? När man gör det både i skolan och hemma så lär sig barnen att samma strategier gäller oavsett miljö. Det är inga oceaner av tråååkighet man har framför sig, utan tio minuters läsning. Då känns det mer överkomligt. Om man inte tränar får man ju aldrig upptäcka hur fantastiskt det är att uppslukas av en bok.

Läs mer:

Students, digital devices and success. OECD-rapport som sammanställer den senaste forskningen om digitala enheter och utbildning.

Fysisk lärmiljö Optimera för trygghet, arbetsro och lärande. Bok av psykologerna Malin Valsö och Frida Malmgren om hur man skapar av pedagogiska miljöer som främjar trygghet, hälsa och lärande.