Vem får kalla sig same?

Ingen i skolan tror Vilda när hon säger att hon är same. Hon får svara på tusen frågor: Pratar du samiska? Har du renar? Är din pappa same? De blir aldrig nöjda med svaren, som om Vilda inte är same nog. Som om hon inte duger. Men hon har bestämt sig för att ändra på det. Hon ska börja klä sig i kolt och be morfar, den enda i familjen som talar samiska, att lära henne språket. Efter det kommer ingen att kunna ifrågasätta henne igen.

Men när morfar plötsligt dör ställs allt på ända. Nu måste Vilda på egen hand hitta fram till det samiska. På begravningen träffar hon Samuel, som är några år äldre och har allt det Vilda själv saknar: kolten, renarna och språket. Allt det morfar aldrig hann ge henne. Kanske kan Samuel ge henne det?

Fjärilshjärta är en bok om sorg, kärlek och rätten att själv definiera vem man är. Precis som huvudkaraktären Vilda började författaren i tonåren ta tillbaka sitt samiska språk, som generationen innan henne förlorat.

– Skillnaden var att jag hade – och har – äldre släktingar att använda språket med. Jag började fundera på vad som hade hänt om jag inte hade haft samma närhet till språket och kulturen när min identitet var som mest formbar. Vem hade jag blivit då? Tanken på att förlora en älskad är ofattbar för mig.

Jag ville utforska vad som kan hända med en ung människa när hon tvingas hantera denna sorg, säger Moa Backe Åstot och fortsätter:

– Jag upplever att identitetsproblematiken är väldigt vanlig i Sábme idag, speciellt bland unga samer som lever med konsekvenserna av svenska statens långvariga övergrepp. Redan i Himlabrand lyfte jag frågan: Vem har rätt att kalla sig för same? I Fjärilshjärta gräver jag djupare i ämnet. Vad händer om den starkaste länken till ens kulturarv försvinner, samtidigt som människor i ens omgivning uttrycker att man inte är tillräckligt samisk?

Moa Backe Åstot debuterade 2021 med Himlabrand, som har vunnit Studieförbundet Vuxenskolans Författarpris 2021, Slangbellan och Norrlands litteraturpris, samt blivit nominerad till Augustpriset och Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris.

– Jag började skriva om Vilda redan innan Himlabrand gavs ut, vilket underlättade arbetet. Trots det har det varit svårt att inte jämföra den nya boken med den första, eller försöka gissa mig till läsarnas förväntningar. Men jag har försökt att inte låta det påverka mitt skapande. Jag skriver trots allt i första hand för min egen skull.