Lena Anderson

Lena Anderson, född 1939 i Stockholm, debuterade 1978 och är idag en av våra absolut mest älskade och välkända barnboksskapare. Hon är flerfaldigt prisbelönad och många generationer har läst och njutit av hennes böcker om Maja, Linnea och Lilla Kotten.

Lena Anderson började sin tecknarbana mycket ung och utbildade sig på Konstfacks aftonskola. Hon började snart arbeta i tidningsvärlden och blev så småningom art director. Det var då hon träffade Christina Björk, och det var då deras samarbete inleddes. Och snart hade en ny barnbokskaraktär kommit till: Linnea!

Den älskade barnbokskaraktären Linnea ”föddes” 1976, då Lena och Christina jobbade med ”Barnens Nyheter” i Dagens Nyheters söndagsbilaga. Linnea fick plantera i flera veckor, Lena illustrerade. Förebilden till bokflickan Linnea som älskar naturen, var dels Lena och Christina själva som barn, och dels – inte minst utseendemässigt – Lenas lilla dotter Nicolina, som också gillade blommor och odling. Snart blev det en bok också – Linnea planterar (1978). Det här var något alldeles nytt i barnboksvärlden. Ingen hade någonsin förut lyckats förmedla så mycket vettig faktainformation på ett så lekfullt och läckert sätt. Succén fick uppföljare i Linus bakar och lagar (1981) och i Linneas årsbok (1982), den senare belönades med Deutscher Jugendliteraturpreis/Sachbuch 1984.

Lena Anderson och Christina Björk älskar båda Claude Monets måleri, och tack vare det väcktes idén till Linnea i målarens trädgård. Boken tog sammanlagt fem år att färdigställa (den kom 1985) och har blivit en av de mest framgångsrika svenska barnböckerna i modern tid – bara i USA har den sålt i över 700.000 exemplar! Även denna bok fick Deutscher Jugendliteraturpreis/Sachbuch, 1988.

Tillsammans med Christina Björk gjorde Lena Anderson en animerad film av Linnea i målarens trädgård. Den blev klar 1992 och fick en rad filmpriser. Denna film medföljer 2009 års upplaga av boken.

Lena ritar och skriver med en oslagbar kombination av mjuk saklighet och värme om alla sina barnboksfigurer. Förutom Linnea och Linus så har hon skapat Maja, Storm-Stina, Kanin, Lilla Kotten, Grisen och Mollan – figurer som blivit små kändisar i barnens värld. Hennes böcker är utsökt vackra och detaljrika – i mjuk akvarellteknik – och fulla av humor för barn i förskola och lågstadium.

Det finns både visböcker och cd-skivor med Maja-musik, för musiken ligger Lena varmt om hjärtat.

Lena Anderson har fått många priser och utmärkelser, bl a Elsa Beskow-plaketten 1984, Rabén & Sjögrens tecknarstipendium 1990, och tillsammans med Christina Björk det stora tyska barnbokspriset Deutscher Jugendliteraturpreis både 1984 och 1988. 1988 fick de också Astrid Lindgren-priset för sina konstnärliga och nyskapande böcker.

Några andra utmärkelser och priser som tilldelats Lena Anderson: Premio Europeo di Letteratura Giovanile (tillsammans med Christina Björk) 1985, Wettergrens bokollon 1990, Svensk Bokkonst 1998, Heffaklumpen 2000 och Linnépriset 2005.

Så här berättar Lena själv: 

Att göra små böcker har jag gillat sedan jag var liten. Böcker med allt möjligt i, t.ex. fina kolapapper, hemliga alfabet, schlagertexter, filmisar ...

Tommys resa till prinsessan var min första barnbok. Då var jag 11 år och den finns bara i ett exemplar förstås. 1970 började jag skriva och illustrera en bok till min då 5-åriga dotter och hennes kompis. På den tiden arbetade jag med layout på en tidning så det fick bli på kvällarna när hon sov. Det tog sin tid, men en dag var den klar att läsa för tjejerna. En författarvän tog med den till Bonniers förlag och 1972 kom boken Det var en gång en flicka som hette Amanda ut.

Tänk om man kunde få göra böcker för barn på arbetstid!? Jag slutade på min arbetsplats och började ett långt samarbete med Christina Björk som jag hade träffat på tidningen. Vi delade lokal i en före detta tobaksaffär i Vasastan. Där blev det 32 sagor för TV och flera bokprojekt. Böckerna om Linnea blev vårt gemensamma genombrott. Det har gått några år sedan dess, numera har vi varsin egen lokal.
Med tiden krympte mina barnboksfigurer i ålder och det beror nog mycket på att jag fick två barnbarn. Det blev till och med små igelkottar och pigga grisar och på den vägen är det.

DET GICK att göra barnböcker på arbetstid!