Katarina Kieri

"Jag har en hemlighet.
Det är min första.
Jag tänker på den så fort jag vaknar."

Det finns inget som killar så mycket i magen som en hemlighet man delar med sin bästis. Speciellt den första.
En hemlighet som man kan prata om och kanske gå och titta lite på ihop. I hela världen finns det ingen annan som vet om den. Jo, kanske några djur. Men inga andra människor.
Eller?

Katarina Kieri låter en flicka berätta om sin hemlighet i jagform. Tonen är innerlig och dramatisk, och låter oss ana något som nog är ännu större än själva hemligheten - att hon delar den med sin vän Månkan. Emma Virkes bilder är fantasifulla och uttrycksfulla collage där man kan lägga märke till flera små hemligheter om man ser efter noga.

Jag ser bilder framför mig ibland. Bilder där jag sticker in min hand under Ivars arm, där vi ser på varandra, där vi ler stort och börjar springa. Bilder där vi så småningom stannar upp, först andfådda och skrattiga, sedan allvarliga och tysta. Bilder där vi står mitt emot varandra och ser djupt in i den andres ögon, där vi fattar varandras händer och sedan

Där brukar bilderna ta slut, så också nu. Och i verkligheten sticker jag inte in min hand under Ivars arm, istället stoppar jag ner den i jackfickan.

Tora är sjutton år.

Hon har knallblå skor och en mamma som har stuckit med en gris.

Hon har en vän som heter Ivar och en pappa som borde skaffa sig ett lexikon.

Hon färdas genom en höst som så småningom blir vinter. Längs vägen finns också lilla Minna med sin pinne, Jonna som hon har knarkat omogna vinbär med och bibliotekarien Sven som drar handen genom sitt rufsiga hår.

Katarina Kieri skriver prosa, poesi och dramatik för barn, ungdomar och vuxna. 2004 fick hon Augustpriset för ungdomsromanen Dansar Elias? Nej!

Hur kan det som är dåligt ena dagen var bra nästa? Till exempel att slå hårt med ett stort brännbollsträ.

Astrakan svingar det stora slagträt och får in en fullträff - bollen far rakt på Josefs näsa. Han stupar i marken och det blöder massor. 'Var det verkligen nödvändigt att ta i så hårt', frågar Fröken Sverige och låter lite arg på rösten. Det blir alldeles kallt inne i Astrakan och det gör ont i magen. Tänk om fröken inte gillar henne mer? Men bara någon dag senare blir det Astrakans sving som hjälper fröken ur en knepig knipa ..."

Tredje boken om Astrakan och hennes underfundiga värld som befolkas av pappa, kompisarna Molly och Josef, Fröken Sverige och grannen Olsson.

Vad händer när två av Sveriges absolut bästa författare låter sina karaktärer mötas i en och samma bok? Svar: De skriver 2010 års bästa ungdomsbok.
Möt Siri och Jakob i två separata historier som stundtals slingrar sig in i varandra och möts.

Tag dig i akt, besinna dig, kom ihåg grundregel nummer 1A: Tyck aldrig synd om dig själv. Tycka-synd-om-sig-själv är ett träsk, en kvicksand som drar ner dig, som gör dina ögon dyiga, som förlamar dig, som gör dig dum och trög.
Vilsenpojken, är han en sån som tycker synd om sig själv? Som tänker att åh, varför är det ingen som vill upptäcka hur intressant och spännande jag är innerst inne, varför är alla andra så ytliga och dumma och falska, varför är det ingen som visar mig vägen hem?
Vet inte. Bryr mig inte. Ska aldrig tänka på honom igen.

En pappa som sviker.
En bror som tiger.
Den finaste vänskapen som plötsligt går sönder.
Och en annan som just börjat gro.
Två ensamma i en liten stad.

Även nybörjarläsaren förtjänar lysande litteratur. Katarina Kieri har skapat en underbar på-pricken-skildring om kärlek och vänskap på lågstadiet.

Astrakan har två bästa vänner: Molly och Josef. Men när Astrakan och Josef skojbråkar vill Molly inte alls vara med.
- Varför jagar du Josef? frågar Molly.
- Äh, inte för något särskilt, säger Astrakan.
Och precis när hon säger det känner hon att det inte stämmer. Det är något särskilt. Något som gör henne arg och glad på samma gång. Eller inte arg. Det känns bara som om hon vill brotta ner honom. Men det kan hon inte säga till Molly. Nej, det går inte. Inte när Molly har den där blicken.

Pressröster om Klart som korvspad, Astrakan:

"Så skriver man en utvecklingsroman i det lilla formatet."
SvD

"Det är storartat på sitt eget lilla vis."
Expressen

Det går alldeles för lätt att ljuga och säga att man kan något som man inte alls kan. Som att simma. Möt Astrakan, sju år, en oförglömlig karaktär som gärna ställer till det för sig själv i Katarina Kieris genomcharmiga Läsa-själv-bok!

Fröken Sverige vill hela tiden att Astrakan och de andra i klassen ska rita fantasigrejer. "Rita ett fantasi-hus!", "Rita en fantasi-fågel!" Astrakan fattar inte varför - hon gillar sitt hus som det är. Hon kommer inte på någonting att rita heller. Hennes kompis Josef däremot ritar ett jättefint hus med pool och allt. Det är nog den där poolen som ställer till det. Just precis när det är som tystast i klassen råkar Astrakan säga att hon kan simma. Fast innerst inne vet hon ju att hon inte alls kan. Hon kan bara göra rätt med armarna men inte med benen. Än.

Så kommer den hemska dagen då klassen ska till badhuset. Astrakan står på bassängkanten och huttrar medan alla väntar på att få se hennes simtag. Hur ska hon nu slingra sig ur det här?

en gymnasieskola
ett par sammanbrott
några kärlekshistorier
en handfull svek
mycket rädsla
ännu mer längtan
och ännu mer längtan

Lena minns ingenting som har hänt i oktober. "Oktober är kanske månadernas motsvarighet till tisdagar. Tisdagar bara finns, men lämnar inga spår."

Vid närmare eftertanke hände det ganska mycket i oktober. Margareta Spegel som började gråta framför whiteboarden och den där tjejen som gick natur, vad var det som hände med henne egentligen? En dag satt hon i soffan i korridoren, bara satt där, med tom blick och öppen väska och alla grejer som hade ramlat ur väskan. Hon kom aldrig tillbaka till skolan.

Och allt det där andra som hände. Charmören Marcus längtan efter lockhåriga Cecilia och hans svek mot henne. Och morsan som har slagit för sista gången. Och Majas och Tomas besök i Stockholm hos Majas morsas kompis och hennes läskiga sambo.

Och allt det där andra som inte hände men hade kunnat hända om de hade vågat kasta maskerna och vågat mötas. Om Marcus hade vågat fråga Tomas, om Tomas hade vågat säga som det var till Maja, om Emmely hade släppt in Armin och om Margareta Spegel hade stått upp för sig själv. Då hade allt varit annorlunda.

Elva noveller som står på egna ben men som också hänger ihop. Precis som människorna i dem.

Augustprisbelönad ungdomsbok av författaren till Ingen grekisk gud, precis. Förbered dig på både skratt och gråt i mötet med Elias, 16 år. Vi garanterar att du får en stor läsupplevelse!

Elias Strandsjö är 16 år. Hans mamma är borta. Men var är hon? Kanske vet inte ens Elias vad som har hänt. Eller varför. Olika personer ingriper plötsligt i Elias liv. Det är grannflickan Anna som är 8 år och som envist hävdar att "det bor någon under er som ska dö". Hon som ska dö visar sig vara en högst vital och mycket klok dam som heter Signe. Så småningom uppenbarar det sig att Signe är farmor till Julia som Elias är förälskad i. Och Annas mamma är skrämmande lik Elias egen mamma som försvann för ett antal år sedan. Dessutom heter hon Rantajärvi i efternamn. Det betyder strandsjö på finska ... Vad är slump och vad är öde?

En bok som förmedlar styrka och livsglädje. Och som visar på att livet inte alltid är spikrakt, men att det för det mesta blir bra ändå. Om språket dansade över sidorna i Ingen grekisk gud, precis så är det som om det svävar över dem i den här berättelsen.

Katarina Kieri lyckas väva en fantastisk berättelse i vilken alla personer är betydelsefulla för varandra. Vi behöver varandra för att bygga berättelsen om vårt liv och man kan faktiskt finna en vän i den man minst anar ...

Det är mycket att tänka på när man ska ordna födelsedag för någon, det upptäcker mamman som ska fylla år och hennes två barn. Det ska vara paket och det ska sjungas och serveras frukost på sängen. Ingen av dem kan sova och mamman läser både telefonkatalogen och det periodiska systemet men utan resultat. Barnen, som ju faktiskt måste vara födelsedagsbarn eftersom deras mamma är födelsedagsmamma, är bekymrade över hur det ska gå. Tänk om de sjunger fel sång? Tänk om de försover sig? Det blir sällan som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre också. Moa Hoff har gjort de originella illustrationerna.

Laura är femton år. Hon kan inte sluta tänka på Anders Strandberg, drömma om honom, titta på honom ... Det är bara ett problem, Anders Strandberg är kanske trettiofem år och Lauras lärare. Ingen grekisk gud, precis är en spännande berättelse om kärlek, längtan och vänskap, skriven på ett språk som dansar lätt över sidorna. En mycket stark prosadebut av poeten Katarina Kieri!