Marie-Chantal Long

Foto av:

Johan Bokström

Vem kunde hösten 1980 ha gissat att en ung fransk skådespelerska, som just kommit till Stockholm för att delta i en teaterkurs ledd av sin svenska fästman, 23 år senare skulle debutera med en ungdomsbok på svenska?

Marie-Chantal Long har alltid tyckt om att läsa, skriva och berätta historier. I Frankrike gick hon teaterkurser samtidigt som hon utbildade sig till trespråkig översättare vid Sorbonne-universitetet. Väl utexaminerad kunde hon inte motstå sin teaterkallelse och sitt behov av att se världen. Sverige gav henne ett nytt språk, ett nytt yrke, samt en ny identitet som exotisk fågel. Hon blev ”fransyskan” lika mycket som ”skådisen”. Under årens lopp har hon även blivit sångerska, samt dramatiker och producent för den egna teatergruppen. I tjugo år har hon fått berätta, skriva, sjunga och sälja historier – för teaterns skull, endast för teaterns skull.

Så en dag läste hon i DN en liten notis där förlaget Eriksson & Lindgren utlyste en berättartävling för att upptäcka nya barn- och ungdomsboksförfattare. Och Marie-Chantal, som aldrig haft en tanke på att skriva en bok, inte ens på franska, satte sig ner och började skriva. I bagaget hade hon närheten till de tre egna barnen, flera års erfarenhet av barnteater, och ett alldeles färskt dramapedagogiskt projekt med skolelever i ett tufft bostadsområde. Orden kom av sig själva och berättelsen började leva. Tjaba Shejkis kom till och till författarens stora förvåning, blev den godkänd, uppskattad och publicerad.

Det var en ganska sen debut – Marie-Chantal Long är född 1956 – men vad spelar det för roll. Första boken följdes ganska snart av flera, både för yngre och äldre barn. Den senaste kommer nu i höst på Rabén & Sjögren, Marie-Chantals nya och högt uppskattade hemvist.

Men teaterbanan är inte avslutad. De skrivna orden berikar de talade orden och tvärtom. Syftet är alltid detsamma – att beröra sin publik, roa den, lämna intryck. Och få svar, om det går att ordna i mötet med läsarna.

Relaterat

Vi är väl vänner!

Om boken

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna.
En riktig bladvändare om ett brännbart ämne.

Jon är en sextonårig språknörd som knappt har några vänner men älskar att läsa. Han tycker om att ha det så. En inrutad tillvaro. Kontroll. Som utomstående skulle man nog säga att han lider av Aspergers. Själv säger han att han saknar kompass. Men den här våren förändras allt. Den karismatiska litterturälskande svenskaläraren Liselotte Sand kommer till klassen, och plötsligt har Jon någon som delar hans intressen:

"'Jag bryr mig inte om att du är mycket yngre och min elev', fortsatte Liselotte Sand, 'det är bara dumma regler och fördomar. Är man vän så är man, eller hur? Du och jag, vi tänker lika. Vi är syskonsjälar.'
Det är lätt att komma med facit i efterhand. Det är lätt för andra att vända upp och ner på tidningen och läsa det rätta svaret. Jag hade inget facit. Jag visste ingenting. Jag trodde ingenting. Jag hade just fått en vän. Jag hade blivit utvald. Jag, den lillgamla språknörden utan liv, hade fått en vän som såg ut som en vacker mor och som ville ha mig så som jag var. Precis som jag var."

Med ett rasande driv skriver Marie-Chantal Long om ett laddat ämne. Om sexuella övergrepp, mediers övergrepp mot misstänkta gärningsmän och den skada som rykten och lögner kan åsamka. Kontroversiell, stark och rysligt spännande.

Marie-Chantal Long

Vi är väl vänner!