bok

Vi är väl vänner!

Marie-Chantal Long

Författare

Beskrivning

2011-08-26
Svenska
unga vuxna

Författare

Marie-Chantal Long

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna.
En riktig bladvändare om ett brännbart ämne.

Jon är en sextonårig språknörd som knappt har några vänner men älskar att läsa. Han tycker om att ha det så. En inrutad tillvaro. Kontroll. Som utomstående skulle man nog säga att han lider av Aspergers. Själv säger han att han saknar kompass. Men den här våren förändras allt. Den karismatiska litterturälskande svenskaläraren Liselotte Sand kommer till klassen, och plötsligt har Jon någon som delar hans intressen:

"'Jag bryr mig inte om att du är mycket yngre och min elev', fortsatte Liselotte Sand, 'det är bara dumma regler och fördomar. Är man vän så är man, eller hur? Du och jag, vi tänker lika. Vi är syskonsjälar.'
Det är lätt att komma med facit i efterhand. Det är lätt för andra att vända upp och ner på tidningen och läsa det rätta svaret. Jag hade inget facit. Jag visste ingenting. Jag trodde ingenting. Jag hade just fått en vän. Jag hade blivit utvald. Jag, den lillgamla språknörden utan liv, hade fått en vän som såg ut som en vacker mor och som ville ha mig så som jag var. Precis som jag var."

Med ett rasande driv skriver Marie-Chantal Long om ett laddat ämne. Om sexuella övergrepp, mediers övergrepp mot misstänkta gärningsmän och den skada som rykten och lögner kan åsamka. Kontroversiell, stark och rysligt spännande.

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

unga vuxna

Originalspråk

Svenska

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2011-08-26

Läsordning

0

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129678093

Antal Sidor

163

Ryggbredd (mm)

16

Höjd (mm)

200

Vikt (kg)

0.3

Bredd (mm)

135

Format

Inbunden

Recensioner

”Vi lockas tolka världen från hans utgångspunkt och ompröva vår egen.” / Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter

"Med sitt sätt att begränsa synvinkeln sällar sig Marie-Chantal Long till en traditiondär såväl William Faulkners ”Stormen och vreden” som Jonathan Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära” ingår, med unga, och/eller udda jag-berättare i huvudrollen.Det är ett välvalt grepp. Läsaren får glimtar av sammanhang och förklaringar som Jon själv inte ser. Vi lockas tolka världen från hans utgångspunkt och ompröva vår egen."Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter

”En mycket bra bok om skam när saker går överstyr och hur det är att vara ung och försöka hitta sin egen kompass i livet.” / Varbergs Posten

”Genom sin konstnärlighet som Long utmanar oss och lär oss hur människor fungerar” /Svenska Dagbladet

"Det finns ingen pedagogisk pekpinne i boken. Det är genom sin konstnärlighet som Long utmanar oss och lär oss hur människor fungerar. I den kärlekskarusell som berättelsen utvecklas till visar hon hela tiden hur karaktärer skiftar och är utbytbara.Ett offer slår tillbaka och blir förövare, en vän ljuger men är inte för den skulle enbart småaktig, en kallsinnig mor gråter äntligen över familjens tigande. /.../ Long lyckas med konststycket att få oss att tycka om henne trots allt."Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet

”Befriad från klichéer” /Landskrona Posten

"Det är kanske den viktigaste undertexten i Longs intressanta bok: pedofiler har tvåkön."Björn Gunnarsson, Landskrona Posten

”Och varje ord talar till en”/ Eskilstuna-Kuriren

"Och varje ord talar till en. Jag skulle lika gärna kunna sitta mitt emot en vän som återberättade något självupplevt i ett rasande och ärligt tempo. Jag beundrar författare som vågar beröra. Som inte är rädd för att trampa någon på tårna."Anna Jansson, Eskilstuna-Kuriren

enbokomdagen.blogspot.com

”Läs!”

"Det är svåra saker som Long skriver om. Hon gör det så solklart i sin berättelse; det finns inget tvivel om att det som sker mellan läraren och eleven är fel - men i verkliga livet blir det mer gråzoner. /.../Jag tror att man behöver vara gymnasiegammal för att riktigt se dilemmat i den här boken, och jag vill också påstå att det här verkligen är en bok även för vuxna. Läs! "En bok om dagen

www.strangnas.se

Boktips från Strängnäs Kommun

www.bokfreak.se

”Berör ett jobbigt och svårt ämne ändå är lätt att läsa”

"Det jag gillar med boken är att den trots att den berör ett jobbigt och svårt ämne ändå är lätt att läsa. Long skriver på ett sätt som gör den lätt att ta sig till sig, trots att den berör ett så otroligt jobbigt ämne. Bör finnas på alla skolbibliotek!"Bokfreak

 

Vi är väl vänner!

Om boken

Om en lärare som går för långt. Om en sextonåring som försöker komma till rätta med sina känslor. Om en pappa som blir utmålad som ett monster av tidningarna.
En riktig bladvändare om ett brännbart ämne.

Jon är en sextonårig språknörd som knappt har några vänner men älskar att läsa. Han tycker om att ha det så. En inrutad tillvaro. Kontroll. Som utomstående skulle man nog säga att han lider av Aspergers. Själv säger han att han saknar kompass. Men den här våren förändras allt. Den karismatiska litterturälskande svenskaläraren Liselotte Sand kommer till klassen, och plötsligt har Jon någon som delar hans intressen:

"'Jag bryr mig inte om att du är mycket yngre och min elev', fortsatte Liselotte Sand, 'det är bara dumma regler och fördomar. Är man vän så är man, eller hur? Du och jag, vi tänker lika. Vi är syskonsjälar.'
Det är lätt att komma med facit i efterhand. Det är lätt för andra att vända upp och ner på tidningen och läsa det rätta svaret. Jag hade inget facit. Jag visste ingenting. Jag trodde ingenting. Jag hade just fått en vän. Jag hade blivit utvald. Jag, den lillgamla språknörden utan liv, hade fått en vän som såg ut som en vacker mor och som ville ha mig så som jag var. Precis som jag var."

Med ett rasande driv skriver Marie-Chantal Long om ett laddat ämne. Om sexuella övergrepp, mediers övergrepp mot misstänkta gärningsmän och den skada som rykten och lögner kan åsamka. Kontroversiell, stark och rysligt spännande.

Marie-Chantal Long

Vi är väl vänner!

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kid story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster om tidigare böcker:"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby