”Vad är det för Sverige vi lever i, vad är bra, vad är dåligt?”

Vad tror du är hemligheten bakom framgången med Det finns inga skridskor i öknen?

– Kulturkrockar mellan infödda svenskar och muslimska invandrare har hela tiden varit och fortsätter att vara ett högaktuellt ämne. Att bokens tre huvudpersoner är en muslimsk flicka och två infödda svenskar – en kille och en tjej – gör dessutom att finns någon att identifiera sig med för många olika läsare.

Du skildrar ofta förorten och dess invånare i dina böcker. Hur kommer det sig?

– Jag är mycket ute i skolor och på andra håll, då stöter jag på historier som jag tycker är värda att berätta vidare – och de har inte sällan handlat om förorter, eftersom där finns mycket som inte tidigare har skildrats i ungdomsromaner.

Vilka är de vanligaste frågorna eleverna brukar ställa?

– "Hur mycket tjänar du?" Men också om var jag får min inspiration ifrån och hur det kom sig att jag ville bli författare. När de har läst någon av mina böcker kan de komma med båda avancerade och detaljerade frågor. "Är det vanligt att växla mellan två synvinklar på det sättet som du gör i Det finns inga skridskor i öknen?"

Vad skulle du säga är drivkraften i ditt författarskap?

– Det är en nyfikenhet på samhället och samtiden. Vad är det för Sverige vi lever i, vad är bra, vad är dåligt, vart är det på väg, vad kan vi göra åt det som är dåligt? Det är den nyfikenheten som får mig att ge mig ut i skolor, på fritidsgårdar, bland hiphopare, unga muslimer och andra.

Vid sidan av ditt författande föreläser du om ungdomslitteratur och du har även arbetat som recensent. Vad tycker du har förändrats de senaste femton åren när det gäller ungas läsning och behandlingen av ungdomsböcker?

– Många klarar i dag inte böcker som unga i samma ålder klarade att läsa för bara fem-tio år sedan. I senaste PISA-undersökningen hade läsförmågan blivit lite bättre, men den förbättringen skedde från en relativt låg nivå och klyftorna mellan eleverna växer. Samtidigt som larmrapporterna har duggat tätt minskar utrymmet för recensioner av barn- och ungdomsböcker i tidningarna – jag har fått färre recensioner för varje bok jag har gett ut. Kanske finns det ett samband. Alla säger att det är viktigt att unga läser böcker, men i praktiken visar massmedia att det inte alls är det.