”Vi pratar så sällan om unga killar som offer”

När vi återser romanhjältinnan Alex Skarp är hon nykär, samtidigt som hon slits mellan sin nya pojkvän och sin bästa killkompis Charlie. Alex upplever det som att pojkvännen är svartsjuk och försöker begränsa hennes liv. Katarina Wennstam menar att det sker en personlig utveckling hos Alex Skarp från den första delen till den andra. I den första delen kommer Alex till insikt om att samhället gör skillnad på tjejer och killar, när hon väl möter samhällets orättvisor i den andra delen är hon därför mer förberedd.

– Den första delen Flickan på hotellet skildrar på många sätt Alex feministiska uppvaknande. I Pojken under bron är hon därför lite mer medveten, lite kaxigare och vågar ta mer plats. Hon har vuxit upp på 2000talet i världens mest jämställda land, men nu när hon är mitt i tonåren inser hon att samhället trots allt gör stor skillnad på tjejer och killar, säger Katarina.

Målet med Katarinas berättelser är alltid att historien ska hamna så nära verkligheten som möjligt. Med en bakgrund som kriminalreporter arbetar hon ungefär som en grävande journalist när hon gör research inför sina böcker. Däremot tillägger hon att hennes böcker inte är direkta kopior av verkliga händelser.

– Alla mina böcker är fiktiva berättelser, men med inspiration från verkligheten. Jag vill att det ska vara trovärdigt och engagerat, men samtidigt måste man alltid göra vissa avsteg från verkligheten för att berättelsen ska bli så spännande som möjligt.

Något hon upptäckte i sin research inför Pojken under bron är att unga män upplever samma känslor som tjejer gör när de utsätts för våldsbrott eller blir vittnen, därför blev det ett viktigt perspektiv att få med i boken.

– Just angående våldsdåd med unga förövare blir det väldigt tydligt att unga män upplever precis samma känslor av skam, skuld och rädsla som tjejer som har utsatts för sexuella övergrepp.

Katarina fortsätter och menar att vi sällan pratar om unga killar som offer. De känner sig ofta helt ensamma med sina känslor. I boken blir Charlie vittne till något fruktansvärt, men efteråt blir det svårt för honom att hantera känslorna som uppstår. Han tänker att en kille inte ska reagera så som han gör.

– Killar klandrar sig själva; precis som tjejer. De skäms över att de har druckit mycket, de är rädda för förövaren. Men vi pratar så sällan om unga killar som offer att de inte riktigt har någon att känna igen sig i, tillägger Katarina.

När det kommer till bilden av tjejer som offer ser det helt annorlunda ut. Katarina menar att vårt samhälle är helt genomsyrat av att unga tjejer ständigt matas med budskapet att de ska passa sig och vara rädda för att gå ut själva. Men att killar, som trots allt både råkar ut för och orsakar mycket mer än tjejer, sällan får höra att de borde passa sig.

– Unga killar borde faktiskt vara mer rädda om sig. Men det handlar också om att när det framför allt är tjejer som får olika råd på hur de ”borde” bete sig, så finns där ett indirekt skuldbeläggande när de trots detta kanske råkar illa ut, säger Katarina.