En modern Mästerdetektiven Blomkvist

Försommarvindarna sveper över takåsarna. I vindsrummet på Åsögatan sitter Ester, Harry och Sigge – medlemmarna i den nystartade deckarklubben De tre tigrarna. De funderar över mysteriet som de just fått höra av fastighetsskötaren Alfred: Att det en gång i deras kvarter bott en stormrik diamanthandlare, vars förmögenhet var som bortblåst den dagen han dog.

Samtidigt pågår det mystiska saker i källaren. Ett krossat fönster som ingen vill kännas vid och skumma personer som smyger omkring ...

När Ester råkar hitta ett gammalt tidningsurklipp om ett hemligt tunnelsystem under hela Södermalm börjar deckarklubben misstänka att allt det här hör samman på något vis? Kanske är Ester, Harry och Sigge sitt första fall på spåren.

Diamantkungen är den första delen i serien De tre tigrarna, som kanske enklast kan beskrivas som lättlästa spänningsböcker för barn som vuxit ifrån LasseMaja. Den handlar om vännerna Ester, Harry och Sigge som bor på Södermalm i Stockholm. Till sättet är de olika, men de håller alltid ihop.

– Jag har alltid gillat mysterieböcker som är fulla av äventyr. Därför är det är inte brottet i sig som är det centrala i Diamantkungen, utan snarare det äventyr som barnen kastar sig in i. Fokus är helt enkelt mer på detektivarbetet än på vem som begått brottet, säger Peter Lindström.

Han har själv bott i de kvarter runt Åsögatan på Södermalm i Stockholm där boken utspelar sig och när han började skriva på bokserien så blev han förvånad över att det inte finns någon annan Stockholmsdeckarserie för barn.

– Det är ju alltid kittlande med historiska kvarter där folk har levt i flera hundra år. Bara att gå ner i gamla källare och se rader av låsta dörrar sätter igång fantasin.

På så sätt föddes Diamantkungen, ett tidlöst sommaräventyr med hemliga gångar, klubbrum på vinden och massa frihet medan föräldrarna är på jobbet. Lite som en Mästerdetektiven Blomkvist eller Fem-böckerna – fast i 2020 års tappning.

– Och självklart har barnen i boken mobilerna i högsta hugg. Annars hade det inte känts trovärdigt, säger Peter Lindström.