10-årsjubileum för böckerna om Emil Wern detektiv!

Den första boken om den 11-årigen detektiven Emil Wern kom ut 2010. Sedan dess har det blivit en lång rad titlar i serien och i år kommer Guldringens gåta som innehåller ett riktigt brott.

– Boken bygger på ett verkligt fall som aldrig blivit löst, säger Anna Jansson. Emil Wern får det som ett cold case. Havorringen var en oskattbar halsring som vägde åtta hekto rent guld. Den hittades i Havor på Gotland 1961 och stals från museet 1986. En hittelön på 25 000 kronor har utlovats – så långt verkligheten. Spekulationerna har varit många under åren och här levererar jag sanningen …

Emil Wern löser brott från en gammal kiosk i Visby, och stoff till berättelserna kommer från Anna Janssons egen barndom.

– Jag har lång erfarenhet av det kriminella Visby. När jag var barn stal jag pengar ur pappas myntsamling för att köpa godis. Jag fick en uppsträckning när jag blev påkommen och då bestämde jag mig för att bli detektiv istället. Jag och min bästis hade en detektivbyrå i Visby innerstad. Det första fallet vi hade var en tant som stal ett skott från en buske i Botaniska trädgården. Om man är kapabel att bryta mot trädgårdens regler kan man begå vilket brott som helst, tänkte vi. Så vi skuggade henne till Fiskargränd där hon bodde och höll henne under bevakning en hel sommar.

– Det finns så oerhört mycket spännande att berätta från Gotland. Och så många nya tankar jag får nu när jag har tre (snart fyra) barnbarn. Hela bokserien bygger på att det efter varje bok ska finnas ett dilemma att ta ställning till – något att diskutera. Till exempelvis privatliv – får man fotografera någon och lägga ut bilden på nätet – eller vad gäller? Och får man lov att ta lagen i egna händer om man tycker att det behövs?

Sedan starten har Mimmi Tollerup stått för illustrationerna i böckerna.

– Jag får manus från Anna, läser och plockar sedan in illustrationer i berättelsen, säger Mimmi Tollerup. Jag försöker välja ut och illustrera händelser så de ska bli någorlunda jämnt fördelade över hela boken. Ibland har jag svårt att minnas, om någon karaktär återkommer efter flera år, hur jag har tecknat hen. Då får jag leka detektiv och leta igenom böckerna.

– Jag gillar verkligen Annas klurighet. Det blir spännande för läsaren att hänga med och väcker lust att själv gissa och sen få veta upplösningen.