Sprudlande teamwork på distans

Alice och Elias lever ett vanligt liv med sina föräldrar i ett villaområde utanför Uppsala. Men en kväll försvinner mamma, och pappa blir tagen av polisen, misstänkt för att vara inblandad. Syskonen beger sig ut i skogen för att leta efter mamma, men de hittar någonting helt annat. Där befinner sig en azkalor från rymdskeppet Stillheten, ute på uppdrag för att rädda en förlorad besättningsman. Det ska snart visa sig att Brock och syskonen har en gemensam fiende ...

Så börjar den hyllade sciencefiction-serien Imperiets arvingar. Ett rymdepos för mellanstadieåldern med fartfyllda äventyr och skrämmande möten som fick ett minst sagt entusiastisk mottagande när del 1 och 2 utkom i våras. Inte minst för att det nästan inte finns den här typen av science fiction-litteratur för barn i mellanstadieåldern.

– Genom att förlägga handlingen till rymden kan man verkligen låta fantasin skapa oerhörda och fantastiska saker, samtidigt som man får en möjlighet att diskutera många ämnen som är aktuella här på jorden, men genom en annan lins, säger författaren Oskar Källner, som är hjärnan bakom bokserien, tillsammans med illustratören Karl Johnsson. Båda är väletablerade inom fantastiksverige och säger att de har varit varandras fans i flera år.

– Vi träffades på en Swecon-mässa för tre år sedan, säger Karl Johnsson. Oskar kom fram till mig för att berätta att han gillade min debutserie Mara från Ulthar och vi pratade en lång stund. Det slutade med att han gav mig en av sina novellsamlingar, som är bland den bästa svenska fantastik jag har läst.

De började höras sporadiskt och när Oskar skickade manus till första delen av Imperiets arvingar stuvade Karl, som vanligtvis är en fullbokad serietecknare, om i kalendern för att kunna arbeta med böckerna.

– Det var lite skrämmande. Vi skrev kontrakt, påbörjade ett tioboksprojekt och blev nästan livegna ihop, säger Karl.

Att de vågade sig på ett sådant ”livegenskap” tillsammans med någon de inte kände tror båda beror på att de tidigt kände ett slags släktskap med varandra.

– Vi tillhör samma stam, har läst science fiction i hela våra liv och har en stark grundkärlek till den här genren, säger Oskar Källner. Vi delar referenser – samtidigt som vi kan ta tillvara på olika erfarenheter. Vi har diametralt olika uppväxt och har olika grundkompetens. Så när jag började fundera på vem jag ville samarbeta med fanns bara ett svar: Kalle.

Och Karl Johnsson hakade på med stor entusiasm och beskriver det som att han får jobba med sin pojkrumsdröm:

– Tänk om någon hade sagt till mig när jag var 11–12 år att jag skulle få göra häftiga böcker med mycket färg, märkliga monster och folk som slåss i rymden, jag hade blivit överlycklig.

Duons recept på ett lyckat teamwork är att betrakta det som alla andra relationer: Visa respekt och vårda vänskapen.

– Och så måste man ha kul, säger Karl Johnsson. Inte bara för att jag vet att böckerna blir bättre av det, utan det ger också ett roligare liv.

Allt detta känns kanske som självklarheter, men det finns en nivå till i berättelsen av detta teamwork. Karl och Oskar är inne på skapandet av bok 4 av Imperiets Arvingar, men träffas knappt. Den senaste gången de sågs var hösten 2019, dels på grund av Coronaepidemin – alla planerade events vid släppet av de två första böckerna blev inställda – dels för att de bor i Stockholm respektive Jönköping och har hittat ett fungerande arbetssätt digitalt.

De har daglig kontakt via en lång, lång messengertråd där de lägger in skisser och bollar idéer (”Fast ibland är det tyst över helgen”).

– Varje bokprojekt börjar med att vi skapar basen till berättelserna tillsammans. Vad ska boken handla om? Hur ser tidslinjen ut? Hur ska den sluta? säger Oskar Källner.

– Vi är lite som två pojkar som leker på fritids och sitter djupt försjunkna i ett oändligt landskapsbygge och ritar kartor över hemliga världar. Det enda som saknas är den obligatoriska fällan, säger Karl Johnsson.

Därefter skriver Oskar ett grovmanus, där Karl får vara första testläsaren. Manuset skickas fram och tillbaka flera varv innan Karl börjar skissa på illustrationerna – som i sin tur påverkar historien.

– Ett tydligt exempel på hur vi samverkar är att Karl tyckte att en vägg hemma hos Alice och Elias var lite tom, varför han hängde upp en elgitarr i sin första illustration. Det gav upphov till en helt ny backstory om pappan som nästan-rockstjärna, vilket kommer att spela en viktig roll senare i serien, säger Oskar Källner.

Samtidigt är de noga med att understryka att det är viktigt att veta när det är dags att kliva tillbaka och låta den andra styra. Det gäller att lita på varandras kompetens.

– Ibland när jag frågar Kalle om en illustration ska se ut på ett visst sätt får jag ’Ja, det ska den.’ till svar. Då är det bara att inse att han har gjort det här förr, han är en internationellt framgångsrik serietecknare och vet vad han gör, säger Oskar.

– Å andra sidan har jag med åren lärt mig att släppa på prestigen, inflikar Karl. Om det inte spelar så stor roll för mig kan jag lika gärna ändra en illustration. Det viktigaste är att vi samarbetar bra.

Under det sista steget under den kreativa processen gör de en gemensam utrensning av skisserna och väljer sina favoriter, innan det är dags för båda att skriva respektive illustrera klart.

Trots att de är nöjda med sitt teamwork på distans ser de fram emot att kunna träffas igen. Både för att kunna möta läsarna tillsammans, men också för att ha lite kvalitetstid som författarduo och vårda sin vänskap.

– Det vore roligt att hänga och ha kul. Och att arbeta intensivt ihop, rita upp skeenden på papper och pussla med tidslinjer tillsammans. Vissa saker blir ändå bäst när man ses, säger Oskar Källner.

Så får du digitalt samarbete att flyta – tips från Oskar och Karl:

Hitta er gemensamma passion

Det kan vara lätt för oss som har drömjobbet att säga, men alla behöver hitta vad de brinner för i ett projekt.

Få med rösten

Ibland uppstår missförstånd på mejl eller via sms. Dra er inte för att ringa och prata, då reds det mesta ut snabbt. Under samtal bygger ni också en närmare relation till varandra.

Släpp konsensustänket

Det är inte självklart att lösningen ska hamna mittemellan. Välj dina strider och släpp det som inte är viktigt så att ni kommer vidare.

Ha tillit

När man inte träffas IRL är det extra viktigt att man litar på den andres kompetens och att man jobbar mot samma mål. Det går inte att dubbelkolla andra, man måste släppa på eventuellt kontrollbehov.

Se styrkan i distansarbetet

När man arbetar på distans så kan man driva olika delprojekt på var sitt håll och växeldra. Det är ofta en fördel. ”Alla får tid och rum att vara kreativa i sin egen sfär, samtidigt som man utvecklas tillsammans”, säger Karl Johnsson. ”Ja, jag är inte säker på att Imperiets Arvingar hade blivit bättre och mer omtyckta om vi dagligen satt i samma rum”, tillägger Oskar Källner.

Text: Terri Herrera ur Läslust hösten 2020

Den fjärde delen i sci-fi-serien Imperiets arvingar, Minnesskrinet, släpps i maj 2021.