Kul, pirrigt och allvarsamt om den första kärleken
Illustration av:
Emma AdbågePublicerad:
2021-05-24När Lisen blir granne med Naima så blir en supertråkig sommar istället helt underbart spännande – men när ska Naima våga berätta vad hon känner? Elin Johansson, Ellen Svedjeland och Emma AdBåge har skapat en kul, pirrig och allvarsam bok om den första kärleken.
Det är inte alltid så kul att bo långt ute på landet, i en pytteliten by där det bara finns tre hus. Särskilt inte när det är sommarlov och det regnar hela tiden så att man inte ens kan bada. Naima surar och har tråkigt. Men en dag förändras allt: Lisens familj flyttar in i huset intill.
Lisens föräldrar har lovat henne att hon ska få välja rum i nya huset, och det tar tid. Hur kan man till exempel vara säker på att sovrummet på övervåningen är bättre att bo i än hallen? Eller badrummet? Eller bastun, för den delen? Lisen och Naima bestämmer att de måste provsova i prick alla rum i hela huset, trots föräldrarnas protester. Men Naima tycker att det är underbart, hon vill aldrig att rummen ska ta slut. I alla fall inte förrän hon har vågat berätta för Lisen hur mycket hon tycker om henne ...
– Ett rum till Lisen handlar om vänskap och kärlek och om lek och fantasi. Vi valde att låta berättelsen utspelas i en liten by där nästan inget händer, för att istället ge mer plats åt känslor, kreativitet och relationer, säger Ellen Svedjeland.
Författarna ville skriva en kärlekshistoria för lågstadieåldern och behövde en ramberättelse.
– När vi funderade på vad det skulle kunna vara kom Ellen att tänka på en vän som provat att sova i alla rum i sina föräldrars hus. Det kändes direkt som att det skulle kunna bli en rolig inramning, säger Elin Johansson.
Duon började arbeta ihop under en skrivarkurs. Ett rum till Lisen är vår första gemensamma färdiga bok.
– Vi började med att skriva ungefär vartannat kapitel och det var lika spännande varje gång ett nytt kapitel fanns att läsa. När man skriver på det här sättet blir det som att karaktärerna får ännu mer liv och gör saker som man verkligen inte hade väntat sig.
Emma AdBåges fina vardagsbilder lyfter dessutom berättelsen till en ännu högre nivå.
– Jag har – som jag alltid gör – läst manuset ett flertal gånger och bildat mej en visuell uppfattning om huvudpersonerna, deras familjer, platsen och husen där de bor. När jag läser så uppstår som en film i huvet där jag kan pausa och titta noggrannare, som en fryst scen liksom. Den här berättelsen har varit så himla lätt att ta sej in i, bildmässigt. Då kan jag kliva in i textens värld och rum och röra mej fritt och bekvämt där och liksom trivas, hela vägen fram i arbetet, säger Emma AdBåge.
Relaterade artiklar