Dystopisk spänningsroman om en värld skrämmande nära vår egen

Drönaren är nära nu, ljudet skriker i mina öron. Det som nyss var ett stort no no, aldrig att jag går in i någon okänd rikemansvilla, utplånas på en sekund. Jag tar de få trappstegen i ett språng och in genom dörren.

Artonåriga Linn lever tillsammans med sina bröder och vänner i stadens utkant, där de försöker skapa sig ett liv bortom samhällets kontroll. Ett liv där man inte har ett chip under huden som registrerar allt man gör. Ett liv där man inte tvingas slita ut sig inom Bemanningen för en usel jobbpeng. Ett liv där man inte blir stämplad med en viss säkerhetsklass.

Men när Myndigheten för rikets säkerhet gör en stor razzia tvingas Linn fatta ett hastigt beslut, som vänder upp och ner på tillvaron och går emot allt hon tror på. En tillvaro där hon lär känna den naivt välvilliga överklasskillen Alex och Mira, som jobbar långa dagar på en nagelsalong men ändå inte får tillvaron att gå ihop. I boken finns även plats för förälskelse, syskonkärlek, vänskap och lojalitetskonflikter.

– Det finns många ingångar till att jag började skriva på Säkerhetsklass tre, men mitt jobb på den lättlästa tidningen Sesam är absolut en av dem. För varje mening man skulle göra om till lätt svenska fick man fundera på vad som kunde vara svårt att förstå och en dag satt jag med en mening framför mig, ”Arbetslösa riskerar att hamna i utanförskap”. Vad menas med arbetslös? Vad menas med utanförskap? Hur hamnar människor som inte har en anställning där? Och vad är innanför?, säger författaren Kerstin Loenberg.

Säkerhetsklass tre är en dystopisk spänningsroman om en värld skrämmande nära vår egen. Författarens sätt att skriva präglas av berättarglädje och samhällsengagemang och ställer viktiga existentiella frågor. Vilka får vara med när samhället hårdnar? Vad kostar det att vara med, och vad kostar det att ställa sig utanför?

– Jag tänker att Säkerhetsklass tre på sätt och vis skildrar det samhälle vi har idag. De villkor som Mira – och andra i Bemanningen – lever under finns redan. Och de vitt skilda världar som Alex, Linn och Mira lever i finns också. Vi övervakas inte av staten, men det sker små förskjutningar hela tiden. Det kan räcka med att det händer ett nytt 9/11, för att staten kan övertyga medborgare om att övervakning är okej – ”för allas trygghets skull”, säger Loenberg och fortsätter:

– Vårt samhälle har inga ”säkerhetsklasser”, men vi har klasser. Den som bor i Djursholm behöver inte oroa sig för att polisen ska införa visitationszoner där, medan den verkligheten kryper sig allt närmre i andra områden. Det landar farligt nära fördomar och åsikter om vem som får vara innanför och vem som får stå utanför.