Vänskap & relationer

Elias mamma är nervös och har dukat fint för bara Elias och henne. Hon har något att fråga om, något som Elias gärna får fundera på. Kanske kommer det alldeles för snabbt, men vad skulle Elias tycka om att Kristoffer flyttade in hos dem? Han bor ju ändå där hela tiden.

Det enda Elias kan tänka på är pappa. Vad kommer han att säga? Pappa som fortfarande är så himla ledsen över skilsmässan. Pappa vars svartsjuka ligger som en tyngd över Elias axlar.

Elias vill bara att alla ska må bra. Därför säger han precis det hans föräldrar vill höra. Problemet är bara att det oftast inte är sanningen. Den ena nödlögnen leder till den andra och till slut är Elias fast i en väv av lögner.

Augustprisnominerade Ingrid Olsson har absolut gehör för mänskliga relationer, här ger hon sig på en av de svåraste, skildrat ur ett skoningslöst barnperspektiv.

"Jag kan inte rå för att det är något den senaste tiden som stör mig när det gäller Affe. Det kan i och för sig bero på Elsa. Jag fick nog av henne när hon lyckades få Ayla att sluta vara med mig. Jag fattar ju att hon verkligen gillar Affe men bara tanken på att hon skulle 'ta' honom också får mig att rysa."

Lea och Affe fortsätter med sin skolblogg, de samlar skvaller och ännu har ingen på skolan lyckats lista ut att det är de två som ligger bakom. Men det är flera saker som gnager i Lea. Varför har Affe börjat bete sig så märkligt? Undviker han henne? Varför har han plötsligt börjat hänga med Elsa, utan att berätta det för Lea? Och vad är det egentligen Ayla håller på med?

Emma Askling skriver om vardagens dramatik, om kompisskap, svek, kärlek och ilska. Hon fångar vardagen på pricken och många mellanstadieläsare kommer att känna igen sig. Ryktet är en fristående fortsättning på Hajpen.

"Emma Askling fångar på kornet stämningar, känslor och vardagsproblem i en klass fem. Det är en vardag som de flesta barn i Sverige känner igen /.../ Igenkänningsfaktorn är hög, utan pekpinnar men ändå med ledtrådar om hur man kan förhålla sig." BTJ om Hajpen

Ivan och Lydia är inte ihop. Inte så att dom har bestämt, i alla fall. Men det finns ändå nåt där, nåt speciellt. Inte så konstig då att dom andra killarna säger att det är just Ivan som ska skicka det där meddelande till Lydia efter bråket på fotbollsplanen. Om nån annan gör det blir det inte lika kul, inte lika mycket kaos. Lydia kommer såklart att bli ledsen, men lite får hon väl tåla. Har hon ingen humor, eller?

Det som händer mellan Ivan och Lydia är början på nåt större. Plötsligt har tjejerna i klassen fått nog. Varför ska killarna alltid få göra som dom vill, bara för att dom är många fler och skriker högst? Det är slut på det nu! Ingen ska få kalla det platta brännbollsracket tjejracket och killarna får faktiskt inte tränga sej i matkön. Dom ska sättas på plats, en gång för alla!

Humor men också mycket allvar i en berättelse om en mellanstadieklass där tjejerna gör uppror. Ur två olika perspektiv får vi följa konflikten som snart är på blodigt allvar - för alla inblandade.

Aldrig backa är första delen i serien om klass 5 A.

Vendela sänkte handen med brevet och stirrade oförstående rakt ut i luften. Sedan öppnade hon försiktigt dörren och kikade ut i trapphuset. Det måste vara någon som driver med mig, tänkte hon. Men det var ingen där. Trapphuset var tyst och tomt.

Det börjar med ett brev. Det där brevet Vendela skriver en kväll när hon känner sig ensammast i världen. Allt är så orättvist. Gabriel bryr sig inte om henne, mamma finns inte mer och till råga på allt har bästa kompisen Minna flyttat till London. Vendela vet inte riktigt varför, men hon tar med sig brevet ner till ån och stoppar in det mellan två stenar vid strandkanten. Kanske kommer någon att hitta det där. Någon som också känner sig ensam och behöver en vän. Och det dröjer inte länge innan Vendela får svar. Men vem är det egentligen som svarar? Är det Minna som skojar? Eller är det konstiga Cornelia, som har flyttat in i lägenheten under? Eller är det någon helt annan, någon som inte alls hör hemma i Vendelas värld? Någon från en annan tid ...

Ingelin Angerborn är oöverträffad när det gäller magisk realism för mellanåldern. Hon blandar det vardagliga och hemtama med tidsresor och spöken på ett sådant sätt att allt känns möjligt.

Innan hissen stannade räckte mamma Alva till mig och tog fram bilnyckeln. "Strunta i barnstolen, bara sätt henne i knät så åker vi", sa hon sammanbitet. "Okej", sa jag. Vi sprang mot bilen och kastade oss in. Mamma vred om nyckeln och rivstartade innan jag ens fått på mig säkerhetsbältet. Jag vände mig om och såg pappa stå där i den grå eftermiddagskylan. Han gjorde inget. Jag tror inte ens han skrek något efter oss. Han bara stod utanför porten, hundra procent övergiven.

Magdas mamma har äntligen bestämt sig. Det är dags att lämna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd på Jordasång, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute på landsbygden. Där är allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda är skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som är den som leder arbetet och bestämmer på Jordasång, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar på allt hon säger. Samtidigt kommer hon allt närmare jämnåriga Attila, som inte kan något om mobiler, men är bra på att odla. Och att lyssna.

Men det är visst inte så lätt att lämna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gång - bara en gång - fast alla säger att hon inte får? Han är ju ändå hennes pappa …

Sofia Nordin skriver om det hemska och svåra på ett lågmält och nedtonat sätt som gör de stora känslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa känslan av spänning och obehag. Syster är på samma gång en roman om att vara medberoende och en kärlekshistoria som visar att allt inte är svartvitt, trots att det först verkar så.

Fjärde boken om Tilda! Klassresan närmar sig och Tilda har ingen som helst lust att följa med. Och så måste hon sälja salamikorv - DJURKÖTT! - hon som älskar djur och dessutom är vegetarian. Men om hon får den där valpen, världens sötaste, då kommer allt bli toppen. Tills det visar sig att den söta valpen kissar överallt och till och med tuggar i sig hennes nya festskor. Lika fnissigt, träffsäkert och fartfyllt som vanligt. Fjärde boken om Tilda - serien som blivit en favorit på mellanstadiet.

En känsla av sorg drar som en vulkan genom min kropp. För bara ett par månader sedan hade det varit otänkbart att Ayla skulle gå arm i arm med Elsa och att jag skulle gå helt själv. Det borde finnas en lag som säger att det är förbjudet av en bästis att dumpa en för någon annan.

Leas bästis Ayla har börjat hänga med en annan tjej i klassen och Lea känner sig utanför. Dessutom tänker Ayla inte längre vara med i innebandyturneringen som de båda har sett fram emot. Vad har hänt? Det är tur att Lea har Affe, sin andra bästa vän som hon har känt hela livet. När de två kommer på den smarta idén att starta en anonym skoltidning är det just för att skriva om oschysta saker som elever på skolan gör. För att få alla att läsa tidningen, bestämmer de sig för att skruva upp förväntningarna och skapa en hajp. Men det går inte riktigt enligt plan och för att det hela inte ska bli en rejäl flopp måste de tänka om, och det snarast.

Idde. Nu vill jag berätta om din bror. Jag har alltid älskat honom. Han hade fest hemma hos er en gång och du och jag var där, vi var generade båda två, för alla var gamla och fulla. Jag minns att han såg på mig. Han såg mig. Jag var nio år och han tjugo. Efter studenten försvann han, men jag slutade aldrig tänka på honom.

En dag står plötsligt Jacob i köket hemma hos Idde. Under bråkdelen av en sekund möts hans och Biancas blickar. Och hon, som gillat honom sedan hon var liten, står försvarslös inför den överväldigande förälskelsen. När Jacob erbjuder sig att hjälpa henne med matten tackar hon genast ja och inte långt därefter inleder de en relation. Problemet är bara att Jacob är elva år äldre, nästan trettio, och dessutom bror till Biancas bästa vän.

Ensamseglarna är en stormig kärlekshistoria som pendlar mellan eufori och åtrå, men också svek och hemligheter.

Om Nyårsvandraren:
"[Lannebo] ger både den läsovana ungdomen och den erfarna litteraturkonsumenten en tunn, rapp, tänkvärd och läsvärd roman. Den går i J D Salingers "Räddaren i nödens" fotspår"
Dagens Nyheter, Martin Hellström

Pis liv förändras i ett slag precis innan höstterminen börjar. Hans föräldrar ska skiljas och Pi känner sig ensammare än någonsin. Men så börjar Eli i klassen. Han är annorlunda, liknar inte någon Pi mött tidigare. Det sägs att han inte kan cykla, och inte vet vad Minecraft är. Ingen vet var han kommer ifrån eller varför han inte kan stanna.

Under några dramatiska veckor blir livet som en tur i en bergochdalbana. Men till slut har Pi ändå lärt sig något om vänskap och kärlek. Och om att dansa.

Nominerad till Augustpriset 2021!

Det är inte alltid så kul att bo långt ute på landet, i en pytteliten by där det bara finns tre hus. Särskilt inte när det är sommarlov och det regnar hela tiden så att man inte ens kan bada. Naima surar och har tråkigt. Men en dag förändras allt: Lisens familj flyttar in i huset intill och Naima och hon blir snabbt vänner.

Lisens föräldrar har lovat henne att hon ska få välja rum i nya huset, och det tar tid. Hur kan man till exempel vara säker på att sovrummet på övervåningen är bättre att bo i än hallen? Eller badrummet? Eller bastun, för den delen? Lisen och Naima bestämmer att de måste provsova i prick alla rum i hela huset, trots föräldrarnas protester. Men Naima tycker att det är underbart, hon vill aldrig att rummen ska ta slut. I alla fall inte förrän hon har vågat berätta för Lisen hur mycket hon tycker om henne ...

En varm och rolig berättelse om den första, stora kärleken. Texten är lyhörd och lågmäld och Emma Adbåges fina vardagsbilder passar på pricken. En berättelse som verkligen tar barnen på allvar, både i text och bild.

Det är en perfekt affärsidé och 13-åriga Zoe har allt som krävs: Ambitionen att bli världens yngsta it-miljonär. En mobil med bra kamera. Ett Instagramkonto med hundratusentals följare. Och förstås: en brorsa som ser exakt ut som Justin Bieber. Nästan.

Det finns bara en hake: Hon måste följa med familjen på semester till Grotta Misteriosa, en pytteliten håla i Italien, som knappt har fungerande wifi - och ingen täckning. Allt är som upplagt för katastrof. För Zoe. För affären. Eller är det? För så länge Zoe har brorsan i närheten och kan posta bilder på "Bieber" i badbrallor - brallor som hon sedan säljer till högstbjudande bland hans fans - går verksamheten bra. Nästan för bra. Dagarna blir allt mer kaotiska. Ska Zoe lyckas stoppa bollen hon satt i rullning, innan den kraschlandar?

Bror till salu är ett galet äventyr i rasande tempo. Det är originellt, enastående och hysteriskt roligt!

Men åh, hur kan fröken tro att man ska skriva ner det man verkligen är rädd för på en lapp som hela klassen ska läsa? Alla skriver sånt som "Jag är rädd för krig" när man kanske egentligen är rädd för blodiglar eller att nån ska spy på en. Tilda vet nog!
Roligt och ledsamt på samma gång, om att vara rädd, och om att ändå våga. Fristående fortsättning på Utan djur så dör jag.

Tilda bor på landet och älskar djur. Hon har en storasyster som är typ perfekt, en bästis som tyvärr verkar vilja vara med de populära i klassen, och hon är helt övertygad om att hon aldrig i livet kommer att lyckas bli ihop med någon.

Här kommer de tre första böckerna om Tilda i en härligt tjock och lätt reviderad samlingsvolym, mitt i prick för slukaråldern. Det handlar om allt det där livsviktiga som man tänker på när man går på mellanstadiet: Om vänskap och svek, om att älska djur mer än allt annat, om att ha en storasyster som bestämmer allt, om att vara kär i helt fel kille och om att vara rädd men ändå våga. Roligt men också sorgligt, pirrigt och spännande. Boken är full av listor, genialt illustrerade av Jonna Björnstjerna.

Innehåller böckerna: Utan djur så dör jag, Bara jag vågar och Längtar så jag spricker.

Sigge är tillbaka!

Sedan flytten från Stockholm har Sigges liv blivit så mycket bättre! Mormors pensionat, The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka, känns som hemma och ingen i skolan är taskig. Ännu bättre blir det när de coola tvillingarna Sixten och Karl-Johan vill ha med Sigge i sitt hip hop-band 6 10 Mushroom, som ska uppträda på skolans julshow. Men ju mer konserten närmar sig, desto mer stressad blir Sigge - tvillingarna verkar nämligen inte särskilt intresserade av att repa eller ens skriva låtar.
Varför är det så svårt att få nya vänner utan att samtidigt svika sin bästa vän? Är priset man får betala för att vara populär att bli någon man egentligen inte är?

Min storslagna död är den efterlängtade fortsättningen på Augustnominerade Mitt storslagna liv.

Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Föräldrarna, släktingarna, klasskompisarna? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och Erik, vad känner han?

En berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Men också om förväntan, värme, om känslor som går som elektricitet genom kroppen. Himlabrand handlar om att välja vad för slags liv man vill leva, och Ánte ger en röst åt alla dem som - oavsett anledning - tvingas gå emot strömmen och vara modiga.

Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bor i Jokkmokk. Himlabrand är hennes romandebut.

Tankarna fladdrar iväg utan att jag kan hjälpa det. Jag tänker på lite olika saker. På matteprovet vi ska ha nästa vecka, på syltmackor och bubbelvatten och på hur det är att vara kär. Men mest tänker jag på Olivia. Det är verkligen konstigt att någon som ser så snäll ut som Olivia gör kan vara så dum. Förut gjorde jag allt för att hon skulle gilla mig. Det gör jag inte längre.

Klara går i femman. Hennes gamla bästis Sia har fått en ny bästis, Olivia, som är ny i klassen och som bestämmer allt. Till exempel att allt Klara och Sia förut gillade är töntigt. Ingenting är längre som vanligt, och nu har Klara inte någon att prata med. Men kanske kan hon prata med Albin? Albin som hon varit kär i jämt. Fast det finns ett problem: Olivia har bestämt att Sia ska bli ihop med Albin.

Lätt att läsa om trasslig vänskap, kärlek och hemligheter.

"Igenkänningsfaktorn är skyhög /.../ Författaren fångar med värme och humor skickligt mellanstadiebarnens tankar, funderingar och dilemman. Betyg 5" BTJ om Vänner för alltid

"Fina skildringar av tankar och känslor hos barnen i målgruppen tillsammans med hög trovärdighet och igenkänning. En härlig bok för såväl killar som tjejer, att läsa själv eller varför inte tillsammans i klassen. Helhetsbetyg: 5" BTJ om Kompisar online

"Andrea? Har något hänt?"

Nej, fina syster, inget har hänt. Jag har hänt. Jag händer jämt och det kan du inte förstå. Förlåt, fina syster. Jag går ut. Går, springer, cyklar. Fort. Maklig takt är för folk som kan andas.

När sextonåriga Andrea träffar den tre år äldre Hedvig slår förälskelsen till bortom all kontroll. Hedvig är rolig, snygg och bekräftar Andrea på alla vis, och det finns ingen Andrea hellre vill vara med. Med Hedvig är det lätt att skolka från skolan för en pizzadag i sängen, att inte höra av sig till sin bästa vän och supa sig redlös. Andrea och Hedvig är för alltid. Det gäller bara att hålla Hedvig på gott humör och parera allt som kan trigga hennes misstänksamhet ...

Emma Rävås debut är en stark berättelse om att vara i en destruktiv relation, att ta sig ur den och att hitta kärleken igen.

I skolan står Jessa och Bella och pratar vid skåpen. Jag hejar och Lisa rycker till.
- Varför säger du hej till dem? säger hon när vi kommit en bit bort. Har du glömt hur vi hade det i mellanstadiet?

Liv går andra terminen i sjuan och allt är annorlunda. Hon är inte längre beroende av Jessa och Bella, står inte längre vid sidan av och väntar på att få vara med. I stället hänger hon med sina nya kompisar, fikar och går på fest. Till och med Lisa får vara med ibland, fast hon fortfarande har konstiga kläder och mest pratar om sina hästar. Men det är viktigt att ingen får veta hur det var innan, när Lisa var mobbad och Liv bara stod där och såg på. Vad skulle de andra säga om de visste?

Och hur är det egentligen med Sam i teatergruppen? Han som var Livs kompis från början, men är ihop med Lisa nu. Vill Liv något mer än att bara vara vänner?

Ina Lagerwall skriver inkännande och enkelt om hur det är att stå på tröskeln till tonåren och inte riktigt veta vad man vill. Det är tydligt och rakt på sak, och alla kan känna igen sig i skolmiljön och korridorernas maktspel.

Bara vara vänner är en fristående fortsättning på Vi går varvet som kom 2019 och fick mycket fina recensioner.

Upp till nian har Victoria varit klassens mittpunkt, den som alla dras till, den som alla söker med blicken för att få bekräftelse. Men när hon börjar estetiska programmet på gymnasiet är plötsligt spelplanen en annan, med regler hon inte behärskar. Det som var coolt i hennes förra klass är helt fel i den här. Victoria dras som en magnet till teaterlektionernas stjärna Alvin, som har de blåaste ögon hon någonsin sett. Men Alvin verkar inte mer intresserad av henne än någon annan.

Så dyker hennes gamla pojkvän Jack upp. Jack som är galet snygg och ett socialt geni, men som kan vara opålitlig. Kan hon flytta några pinnhål upp genom att bli ihop med honom igen, bara för ett litet tag?

Katarina von Bredow skriver om tonårsrelationer som ingen annan. Detta är den tredje och sista delen i trilogin som börjar med Släppa taget och Tappa greppet. Böckerna är helt fristående.

Joppe är död. Men han lever ändå. Som befann han sig någonstans mittemellan. Tiden står stilla här i rummet. Joppe håller min hand och sover tungt. Utanför fönstren sveper vinden med sig den första klara höstluften. Några löv på träden har gulnat. Här inne vilar solen mot kala vita väggar, klockan rör sig sakta framåt. Trots att allting har stannat upp. En bubbla har sänkt sig över livet. Ingenting blir längre som förr.

Joppe ligger på sjukhus efter att ha försökt hoppa från Älvsborgsbron. Och trots att det är Alma som ringt ambulansen som räddat hans liv, kan hon inte sluta gräma sig. Hur kan hon inte ha förstått att hennes bästa vän mått så dåligt? Och hur ska hon kunna låta bli att oroa sig för att det ska hända igen? Det är tungt att gå vidare och svårt att prata om det som hänt, särskilt med de människor som tidigare har stått Alma som närmast: Joppe själv, pappa och flickvännen Hedvig. Undan för undan raseras den omvärld som hon tidigare har förlitat sig på. Men i de svartaste djup finns också ljusglimtar. Främlingen Jim som bjuder på kaffe, klasskompisen Siri som säger som det är, och skrivandet, som hjälper Alma att bättre förstå sig själv.

På andra sidan bron är den fristående fortsättningen på Sommarplåga. En stark och rörande berättelse om svek, rädsla, kärlek och vänskap.

11-åriga Ida och hennes föräldrar ska ta emot ett fosterbarn och bli familjehem. Ida som är ensambarn hade fantiserat om att någon yngre skulle komma, helst en tjej. Istället flyttar David in: en strulig, tillknäppt 15-åring. Vad kan de ha gemensamt? För det mesta pratar han knappt med henne. Men mamma och pappa gullar orimligt mycket med David. Om kvällarna, när de tror att Ida sover, sitter de och dricker te och pratar med David. De ser mellan fingrarna med att han smygröker och alltid kommer för sent. Irritationen jäser inom Ida och hon känner sig utanför.

Kompisarna däremot tycker att David är spännande och snygg, och i skolan får hon frågor om hur det känns att ha fått en bonusbror eller fosterbror. David känns inte som nån bror överhuvudtaget. Så dyker en chans upp att bli av med honom. Ska hon ta den?

Nu har du ju chansen, du ville ju hångla med honom sa du! Ska du inte bjuda upp?
Jag fattade inte att hon drev med mig.
Kom igen då , sa hon och knuffade till mig.
Jag bet mig i underläppen så hårt att det sved. Sedan tog jag ett djupt andetag och gick fram till honom.

Att på hemkunskapen få impulsen att sticka kniven i klassens plågoande och göra sig av med honom för gott. Att bli tokdumpad i en relation där man trodde att kärleken skulle vara för evigt. Att åka på semester med sin bästa vän och inse att ens liv inte är så lika som man hade trott ...

Tolv berättelser om högstadiet som vränger och kränger och skaver. Om kärlek, vänskap och hjärtesorg. Om rasism, klass och revansch. Om hemligheter, skam och jublande lycka.

Beata och jag balanserade bredvid varandra på fontänkanten.
"Okej", sa hon till mig. "Doppa, önska. På tre. Ett, två, tre."
Jag stack ner händerna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tänkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svårt att tänka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
"Helvete, vad kallt!"
Det här, tänkte jag. Jag önskar mig mer av det här.

Nico har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott.

Nominerad till Augustpriset 2019! Vinnare av Barnradions bokpris 2020!

Mamma har alltid sagt att jag är "en unik människa" att jag är "annorlunda" och "speciell". Jag tror egentligen bara att det är ett snällare sätt att säga "konstig" på.

Nu hade jag exakt sextio dagar på mig på att bli en ny person. Eller ja, femtionio. Sedan var sommarlovet slut och skolan skulle börja. Det var givetvis inte lätt, men det var inte heller omöjligt. Om man kan åka till månen, borde man ju kunna bli populär? Eller? Jag skulle ta reda på exakt hur.

Sigge och hans mamma och syskon har flyttat från Stockholm till Skärblacka, hem till mormor och hennes pensionat. Sigge tycker att det är toppen. Nu kan han reboota sig själv och bli en ny människa. Planen är att bli omåttligt populär eller i alla fall att kunna prata med folk utan att de tittar på honom som om han var ett freak. Men hur gör man för att få vänner? Hur blir man populär? Och framför allt: Kan man fixa det på 59 dagar?

Jenny Jägerfeld är tillbaka med en berättelse om ensamhet och vänskap, utanförskap och popularitet och om att välja vem man själv vill vara. Precis som i kritikerrosade Brorsan är kung och Augustnominerade Comedy Queen berättar Jägerfeld med hisnande humor och bråddjupt allvar en historia som inte lämnar någon läsare oberörd.