bok

Pucko

Marie-Aude Murail

Författare

Beskrivning

2009-10-01
Svenska
12-15

Författare

Marie-Aude Murail

Pucko säger "aja baja, fult ord" när hans bror Kléber svär. Han säger "jag tycker inte om någon här" när han inte tycker om någon här. Han kan räkna jättesnabbt: 7, 9, 12, B, 1 000, 100. Han leker med Playmobil och tror att det bor små gubbar i "tefelonerna", i väckarklockorna och i rödljusen. Pucko är tre år och 22. Fysiskt är han 22.

Pucko har inte bara sin bror, han har en hemlig vän också. Det är herr Kanin, en plyschkanin. Herr Kanin är Puckos vän i vått och torrt. Han hatar också Malicroix, vårdhemmet som Pucko nästan dog av sorg på, och som Puckos pappa vill spärra in honom på igen.
Kléber går sista året på gymnasiet; han är väldigt, väldigt modig och väldigt, väldigt trött på att ta hand om Pucko. Inget är lätt i Puckos och Klébers liv. Men den dag då Kléber får för sig att han och Pucko ska dela lägenhet med fyra andra studenter, då, då blir det riktigt komplicerat.

Pucko handlar om kärlek och att växa. Pucko utvecklas under historiens gång, men även Kléber och de fyra studenter som de delar lägenhet med utvecklas enormt. Empati, medmänsklighet och människors lika värde är frågor som de alla måste reflektera över och ta ställning till. Hur mycket är man själv villig att ge upp för att hjälpa någon annan?

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

12-15

Originaltitel

Simple

Originalspråk

Svenska

Översättare

Karin Lidén

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2009-10-01

Läsordning

0

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129671001

Antal Sidor

256

Ryggbredd (mm)

22

Höjd (mm)

196

Vikt (kg)

0.406

Bredd (mm)

140

Recensioner

”Ett Pucko att hälsa varmt välkommen”

"Marie-Aude Murail växlar skickligt mellan olika tonlägen och vinklar, vilket gör texten rörlig och stimulerande.Fördomsfulla attityder mot funktionshindrade skildras realistiskt, för att strax växla över i närmast magiska scener."Borås Tidning

”Ovanlig historia ger nya perspektiv”

"Berättelsen om honom både roar och stämmer till eftertanke."Lena Kåreland, Svenska Dagbladet

elinochsiska.blogspot.com

”Jag gillart!”

"Detta är en hemskt trivsam och mysig bok, vilket kanske kan verka märkligt med tanke på att det är ett tungt tema i boken. Murial har lyckats skriva en ganska glad bok om ett allvarligt ämne. Det är roligt, allvarligt och gemytligt - utan att bli ett dugg banalt. Jag gillart!"

flaskposten.wordpress.com

”rolig, hjärtskärande och romantisk!”

"Igårkväll läste jag ut PUCKO av Marie-Aude Murail och sedan somnade jag på små Parisiska feelgood-moln!Jag tycker att PUCKO är helt underbar: både rolig, hjärtskärande och romantisk!"

www.dn.se

”Lättviktig liten roman med stort hjärta”

"Allt är alltså inte inte så trovärdigt i denna lättviktiga lilla roman med ett stort humanistiskt ärende, men den är kul upplagd med förvirrande förväxlingsscener och kärleksfulla förvecklingar."Nisse Larsson

 

Pucko

Om boken

Pucko säger "aja baja, fult ord" när hans bror Kléber svär. Han säger "jag tycker inte om någon här" när han inte tycker om någon här. Han kan räkna jättesnabbt: 7, 9, 12, B, 1 000, 100. Han leker med Playmobil och tror att det bor små gubbar i "tefelonerna", i väckarklockorna och i rödljusen. Pucko är tre år och 22. Fysiskt är han 22.

Pucko har inte bara sin bror, han har en hemlig vän också. Det är herr Kanin, en plyschkanin. Herr Kanin är Puckos vän i vått och torrt. Han hatar också Malicroix, vårdhemmet som Pucko nästan dog av sorg på, och som Puckos pappa vill spärra in honom på igen.
Kléber går sista året på gymnasiet; han är väldigt, väldigt modig och väldigt, väldigt trött på att ta hand om Pucko. Inget är lätt i Puckos och Klébers liv. Men den dag då Kléber får för sig att han och Pucko ska dela lägenhet med fyra andra studenter, då, då blir det riktigt komplicerat.

Pucko handlar om kärlek och att växa. Pucko utvecklas under historiens gång, men även Kléber och de fyra studenter som de delar lägenhet med utvecklas enormt. Empati, medmänsklighet och människors lika värde är frågor som de alla måste reflektera över och ta ställning till. Hur mycket är man själv villig att ge upp för att hjälpa någon annan?

Marie-Aude Murail

Pucko

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kids story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster :"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby