bok

Jag går dit du går

Nina LaCour

Författare

Beskrivning

2013-06-12
Svenska
unga vuxna

Författare

Nina LaCour

Den kvällen sa Ingrid till Caitlin: Jag går dit du går. Men i gryningen var Ingrid borta.

Ingrids självmord ställer hela Caitlins tillvaro på ända, hon är chockad, ensam och alldeles tom. Plötsligt känner hon inte igen livet. Ett liv utan konsten, skratten och musiken som hon delade med sin bästa vän.

Men Ingrid lämnade efter sig något, under Caitlins säng. I sin dagbok skrev hon om sitt avsked, bara till Caitlin. Dagboken blir ett sätt för Caitlin att komma igenom sorgen och att hitta tillbaka till en tillvaro hon står ut med. Sakta, sakta blir livet allt bättre, hon får nya vänner, och i korta stunder känner hon sig nästan lycklig.

Nina LaCours debutroman är otroligt sorglig, helt osentimental, men också full av hopp. Både Caitlin och Ingrid är karaktärer man bär med sig länge.

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

unga vuxna

Originaltitel

Hold Still

Originalspråk

Engelska

Översättare

Helena Stedman

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2013-06-12

Läsordning

0

Produktion

Papper

Bokpapper träfritt

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Tryckeri/Producent

Bookwell AB

Produktdetaljer

ISBN

9789129687064

Antal Sidor

270

Ryggbredd (mm)

22

Höjd (mm)

200

Vikt (kg)

0.37

Bredd (mm)

137

Recensioner

mylifestylebyelvira.blogspot.fi

”Från första sidan var jag fast.”

"Jag grät och log om vartannat. Och det var helt fantastiskt." The world of books that I live in

 

Inte vem som helst

Om boken

Colby ska vara roadie åt bandet The Disenchantments under en vecka på sommaren efter gymnasiet. En av de tre bandmedlemmarna är Bev, som han är bästis med i en evighet. Han och Bev ska åka i väg till hösten, alla andra ska plugga vidare på college, men inte de. De ska hänga runt i Europa i ett år. Colby har ägnat oändliga timmar åt att planera året, och han är grymt peppad. Fast det är inte Bev. Hon har ångrat sig, och just när turnén börjar berättar hon att hon sökt in på college istället. Colby är besviken, arg och hjärtekrossad, men han biter ihop, det här ska ju bli en fantastisk sommar.

Om att bli vuxen, om att växa ifrån varandra, om att tvingas inse att vissa drömmar aldrig kommer att bli verklighet, om att gå sin egen väg.

En roman att känna igen sig i, full av humor, allvar och karaktärer man blir helt förtjust i.

Inte vem som helst är Nina LaCours andra roman. 2012 kom Jag går dit du går.

"En mästerlig berättare."
Kirkus Review

Nina LaCour

Inte vem som helst

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kids story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster :"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby