bok

Elliot och den mystiska lappen

Hillevi Wahl

Författare

Mia Nilsson Evidon

Illustratör

Beskrivning

2014-05-20
Svenska
6-9

Författare

Hillevi Wahl

Illustratör

Mia Nilsson Evidon

Elliot älskar att gå på loppisar. När han och pappa åker förbi en loppis måste de bara stanna. Elliot är nämligen världens bästa sakletare - och på loppisar kan man hitta massor av saker! Just den här gången hittar Elliot en gammeldags borr, ett förstoringsglas och en fin ask med snäckor på. Han köper allt och åker stolt hem för att visa lillebror. Men det är något skumt med asken. Den är svår att stänga, och när Elliot tittar närmare ser han att det ligger en lapp gömd i den. På lappen står det "Kan någon hjälpa mig". Vem är det som behöver hjälp? Det tänker Elliot ta reda på! Till sin hjälp har han lillebror, sitt nya förstoringsglas och sin nya borr, förstås.

Berättelserna om Elliot är kluriga och fyllda av upptäckarlust. Språket är enkelt och tydligt och anpassat till nivån efter lättläst. Korta kapitel och fina fyrfärgsillustrationer av Mia Nilsson fångar Elliots nyfikna värld på pricken.

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

6-9

Originalspråk

Svenska

Språk

Svenska

Serie

Läsa själv

Publiceringsdatum

2014-05-20

Läsordning

0

Produktion

Papper

Matt/Silk bestruket

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129689501

Antal Sidor

64

Ryggbredd (mm)

9.6

Höjd (mm)

215

Vikt (kg)

0.257

Bredd (mm)

150

 

Elliot möter Döden

Om boken

Elliot är sju år. Han är uppfinnare och sakletare. Ibland tänker han på döden. Han undrar hur det känns att vara död. Om det känns pirrigt i kroppen eller kanske fluffigt och mjukt och lite sorgligt. Han undrar hur det känns att kunna flyga omkring.

Tant Runa är gammal. Nästan hundra år. När Elliot tittar på ett fotografi från när hon var ung får han syn på en konstig manick med en stor tratt på. Elliots mamma säger att det är en trattgrammofon, ungefär som en cd-spelare fast gammal. Elliot blir nyfiken och familjen bestämmer sig för att åka och hälsa på tant Runa. Då kan Elliot få titta på grammofonen. Det visar sig att Runa är en rolig gammal dam som bjuder på fika och låter Elliot och lillebror titta på alla konstiga gamla saker hon har samlat på sig. Några veckor senare blir tant Runa sjuk och dör. Elliot pratar med mamma om döden. Han undrar varför alla inte kan få leva för alltid.

Elliot möter Döden är klurig och glad på samma gång som sorglig och precis så rakt på som livet kan vara. Mia Nilssons fina fyrfärgsillustrationer fångar Elliots nyfikna värld på pricken. Språket är enkelt och tydligt och anpassat till nivån efter lättläst, för dem som precis har börjat läsa själva.

Hillevi Wahl, Mia Nilsson Evidon

Elliot möter Döden

 

 

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kid story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster om tidigare böcker:"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby