Vi ses i Obsan

Jonna är sämst. Sämst på allt. I skolan, hemma, med kompisar (om hon nu hade några, alltså. Då skulle hon vara den sämsta kompisen i världen). Inte för att hon bryr sig. Hon bryr sig faktiskt inte ett dugg. Det enda hon vill göra är att ligga i sängen och peta näsan och äta godis.

Miriam är Jonnas storasyster, och hennes raka motsats. Miriam är bäst på allt, både i skolan och hemma. Hon har världens bästa kompisar och alla killar är kära i henne. Hon är dessutom bäst på att spela gitarr och sjunga, och eftersom hon är bäst på allt, ska hon få ett fint pris på Kulturhuset inne i stan. Gissa om mamma och pappa är stolta över sin äldsta dotter?! Och samtidigt är oroliga för sin yngsta dotter. Det är nämligen dags för det första betyget, och risken finns att det blir så dåligt att Jonna måste gå om årskurs sex. Allting är fruktansvärt orättvist, tycker Jonna och bestämmer sig för att göra något åt situationen. Fast inte riktigt på det sättet som hennes föräldrar hade önskat.

F som i sämst är en historia om att vara sämst och att vara bäst och att det ena inte alltid är mycket bättre - eller sämre - än det andra. För vem är det som bestämmer vem som är vad egentligen, och vad säger att de som bestämmer har rätt? Kan inte alla bara få vara som de är? Till och med om man är dålig på nästan allt och tycker bäst om ligga i sängen och peta näsan och äta godis?

När Annikas lillebror föds för tidigt blir sommaren ställd på ända. Istället för att åka till torpet i Småland blir de kvar i stan och Annika drar runt i Vasastan i jakt på något att göra.

I Observatorielunden lär hon känna den tuffa Kaja som bor i en stor våning på Östermalm, Ingrid som kallas Kex och vars mamma är på turné, Tobbe som har smitit ifrån föräldrarnas påtvingade sportaktiviteter och så Finnen och Lövet. Lövet som är alldeles för liten för att hänga i parken. Tillsammans leker de sanning och konsekvens, men bara med konsekvenser, för som Kaja säger: "Ingen bryr sig ändå om sanningen."

"Mamma brukar be Majken att inte oroa sig för det som inte är sannolikt, men då ger Majken alltid samma svar: för de som varit med om något hemskt spelade det ingen roll om det som hände var sannolikt eller inte. Om man dör i en flygolycka hjälper det inte att man egentligen skulle behöva flyga varenda dag i tiotusen år för att störta. Då räcker det med en gång."

Det är sommar i Vasastan och Majken tänker på katastrofer. I sin anteckningsbok använder hon röd penna för mord, gul för sjukdomar, grön för olyckor och lila för naturkatastrofer. Inte blir det bättre av att mamma kommer hem med en dreglande hund. Men mamma ser så ledsen ut när Majken inte blir glad att hon bestämmer sig för att låta Blunder stanna. Ett tag. Men ingen ska tro att det är för att Majken tycker att han är gullig. Ingen som äter bajs kan vara gullig.

Cilla Jackert är manusförfattare för film och teve. Hon har bland annat skrivit tv-serierna Spung, Lite som du och Svaleskär samt långfilmen Känn ingen sorg som bygger på Håkan Hellströms texter och musik.