Onanisterna

I Sverige brukar det informellt talas om tre statsmakter. De två första är regeringen och riksdagen, den tredje är massmedia. Men det finns fler. Vår demokrati består av så mycket mer än valet vart fjärde år. Det är snarare dagarna, månaderna, åren däremellan som spelar roll.

Utanförskap finns överallt, landet är segregerat. Samtidigt har det aldrig funnits så många möjligheter att påverka. Berättelsen om Sverige består av tankeväckande och inspirerande texter och vi får möta personer som på ett eller annat sätt försöker förändra.

Patrik Lundberg tar med läsaren på en resa genom Sverige i dag. Från fotbollsklubbar till flyktingar, från Flashback till skolbibliotek, från feminister till nationalister.

Berättelsen om Sverige är läsning för alla, både för de som känner sig inkluderade i majoritetssamhället och de som inte gör det.

Jag minns Simons ord från studenten.

"Fattar ni varför folk gråter? Vi ses ju ändå på Komvux i augusti."

Nu sitter vi där. På uppropet till Vuxenutbildningen i Bromölla, en mil väster om Sölvesborg.

Hösten efter studenten. Kim och Simon börjar på Komvux. De är yngst av alla och de har inget val, slutet på gymnasiet slarvades bort.

Under högstadiet och gymnasiet var de kungarna i skolkorridoren. Profiler som alla ville umgås med. Problemet är att livet förändras. Hundra synonymer för kuk får inte längre någon att skratta. Och en luspank 19-åring som bor hemma hos mamma och tvingas skjutsa sin lillasyster till stallet varje dag är en nolla.

Kim börjar inse detta. Att omgivningen drar ner honom, håller honom tillbaka. Han vill skriva, men i Sölvesborg kommer man inte närmare mediebranschen än ett deltidsjobb som tidningsutdelare. Det är så han tillbringar sina nätter.

Då träffar han Robin. Robin, som vet ett annat sätt att vara ung. Som vet att det finns fler artister än Håkan Hellström och Melissa Horn och att det finns en värld bortom grabbumgänget i klubbstugan.

-----------

Lyssna på Onanisterna - soundtrack här >>

Jag gillar att träffa nya människor, men får samtidigt en klump i halsen när jag ska presentera mig för någon. Var kommer du ifrån? är en vanlig inledningsfras.

Malmö, svarar jag varpå följande scen brukar utspela sig:
Okej, men från början?
Sölvesborg i Blekinge.
Nej, det gör du ju inte.
Jo, jag lovar.
Men du vet vad jag menar.
Nej
Spela inte dum, du förstår vad jag menar.
Jaha. Jag adopterades till Sverige från Korea när jag var nio månader gammal.
Nord- eller Sydkorea?
Sydkorea.
Vilken tur, för i Nordkorea är de ju kommunister.

Jong Dae föddes i Korea 1983. När han var nio månader adopterades han till Sverige. Där fick han namnet Patrik Lundberg. Patrik växte upp i en vanlig dysfunktionell familj i Sölvesborg. Under uppväxten gjorde han allt för att höra till. Han blev clownen. Den som alla skrattade åt och den som inte tvekade inför att skämta om sin bakgrund och sitt annorlunda utseende.

När Patrik under högskoletiden fick möjlighet att resa till Korea och studera ställdes allt på ända. I Korea tvingades han konfrontera de fördomar som andra har haft om honom. Och där blev han plötsligt the awesome guy, västerlänningen som alla tjejer ville ha. Han upptäckte också att han plötsligt kunde slå andra killar på käften eftersom han var av (koreansk) medellängd.

Gul utanpå är en berättelse om utanförskap. Om hur det är att inte känna sig hemma någonstans. Det är också en livsomvälvande resa och ett sökande. Efter rötter. Efter ursprung och efter tillhörighet.

---------------------------------------

Lyssna på Gul utanpå - soundtrack här