”En kort dikt kan vara en käftsmäll.”

110. Så många böcker har Mårten Melin hunnit skriva sedan debuten 2003. Eller kanske blir det ännu fler när det här numret av Läslust har kommit ut, kommer han på.

– … och då skrev jag bara en bok per år under de första åren som författare så det är främst det senaste decenniet som det har tagit fart.

Anledningen till produktiviteten skylls lite oväntat på serietidningen Bamse, som Mårten tidigare arbetade på.

– Där måste man hålla ett högt tempo, så jag har nog fortsatt i den andan. Sedan upplever jag att texter inte nödvändigtvis blir bättre för att man håller på med dem länge – ibland tror jag faktiskt att de kan bli sämre, säger Mårten Melin och tillägger att han ändå inte är den doer som han brukar utmålas som.

Men visst gör du också en massa besök i skolorna?

– Jo, jag lägger nog 40 dagar per år på skolbesök. Men det finns de som är ute dubbelt så mycket. Jag tycker att jag är ganska lat också.

Nåja, doer eller inte, skriver mycket, det gör han. Och inom olika genrer: romaner, serier, noveller, bilderböcker och dikter. Böckerna handlar om allt från spöken och att bli vegetarian till Elvis Presley och utanförskap. Inte minst är han känd för den hyllade och populära spöksystrarserien, som är kapitelböcker för nybörjarläsaren. Men om han själv får välja sin favoritgenre så är det poesin. Det var där allt började.

– Jag skrev poesi för vuxna som ingen var särskilt intresserad av, och eftersom jag samtidigt arbetade med barnkultur noterade jag att det inte fanns någon nyutkommen poesi för barn. Jag tycker inte att bilderböcker på rim räknas, de kan vara bra men det är inte samma sak. Så jag skrev Mera glass i däcken, orimmade dikter för barn.

Efter något år följde han upp debuten med den lättlästa kapitelboken Susanne och den lilla grisen – och därefter har det kommit en strid ström av finurliga, sorgliga och läskiga böcker för barn och unga. Med jämna mellanrum har det dykt upp en diktsamling. Mest känd är kanske diktsamlingen Jag är världen, som också är den hittills enda lättlästa bok som har Augustnominerats.

När Mårten Melin är ute i skolorna brukar han jämföra poesi med att skriva dagbok. En ventil för att skriva av sig.

– Jag kan klara mig utan att skriva berättelser men inte utan att skriva poesi. Den behövs eftersom den är mer direkt.

När jag ser hur lite nyskriven poesi det finns för barn och unga så inser jag att jag fyller en viktig roll. Utan mig hade det nog inte kommit ut någon orimmad poesi för barn i Sverige.

Det finns något inneboende i en dikt som indirekt uppmanar läsaren att själv försöka. Det är därför det passar barn så bra, menar Mårten Melin.

– Många har inte tålamod eller skrivglädje att skriva en novell, men en kort dikt kan vara som en käftsmäll och säga mycket mer än en lång berättelse. Jag har märkt att det ofta är de barn som vanligtvis inte är så bra på att skriva som imponerar mest. Just för att poesi är något helt annat, det ligger närmare illustration än att skriva prosa. Då får de här barnen också glänsa, det är jättehäftigt.

Generellt anses ju poesi vara svår och lite finkulturell. Både lärare och skolbibliotekarier brukar tycka att det är svårt att läsa och skriva dikter tillsammans med barnen. Och det är där Mårten Melin – som också är utbildad skrivpedagog – kommer in i bilden. Under ett författarbesök brukar han läsa något outgivet som han själv har skrivit och sedan diskuterar han med eleverna hur man skriver och läser mellan raderna (något som barn generellt blir allt sämre på, enligt många lärare). De pratar också om hur man får idéer och så gör de olika skrivövningar. De två viktigaste råden är att man ska låta bli att rimma och att man ska utgå från sig själv och sina intressen när man skriver.

Eftersom många barn – och vuxna – har en förutfattad mening av vad poesi är blir resultatet att de flesta skriver dikter som de tror att lärarna vill ha, menar Mårten Melin.

– Ska barn skriva dikter om våren så blir väldigt likartat om fågelkvitter och grönska. Och rimmen tar alltid över innehållet.

Inte sällan står han i något klassrum och läser nödrimmade dikter om hur vintern är slut och barnen tittar ut. Och så frågar han: ”Är det ingen som är pollenallergisk? Varför skriver ni inte om det?”

– Det brukar bli en aha-upplevelse. Jag vill få eleverna att förstå att de ska skriva för sin egen skull, från sig själva och inte för att göra någon annan nöjd. Allt blir så mycket bättre när man utgår från något man själv är intresserad av. Gillar man My little pony kan man skriva en text om färgglada flygande hästar, och är fotboll ens största hobby så är det tacksamt om man utgår från lyckoruset när man gör mål.

Vilken typ av skrivövningar brukar ni göra?

– En klassisk skrivövning är att man ska skriva tre meningar om världen. ”Världen är hotad”, ”Världen är befolkad”, och så vidare. Därefter får man byta ut ordet ”världen” mot ”jag”. Det blir ofta väldigt roligt, men också en insikt om att man har skrivit väldigt träffande om sig själv.

Det gör inget att meningarna blir lite konstiga, tycker Mårten.

– Jag brukar säga att konstigt är bra, då räcker de längre.

En annan skrivövning är hur man gestaltar på nytt sätt. Eleverna får stryka alla sina adjektiv och ersätta dem med verb i stället. Fördelen med skrivövningar är att det är lekfullt och inte så personligt. Då vågar de flesta ta ut svängarna och även läsa högt. När eleverna får skriva fritt blir det tvärtom ofta väldigt personligt och inte sällan börjar tårarna att rinna på någon som läser det hen själv har skrivit. Det kan handla om döda släktingar, vänner, mobbing, längtan – ja, allt.

– Det tydliggör vilken fantastisk ventil poesi kan vara. Jag påpekar alltid att vi skriver skönlitteratur och då kan texten vara sann – eller inte. Därför passar många på att berätta hemligheter.

Men, tillägger Mårten Melin, det blir också många skratt i klass­rummet.

– Jag hoppas många tar med sig att poesi inte behöver vara så högtravande utan att det är roligt att skriva!

Mest av allt hoppas han att ett författarbesök ska ge eleverna mersmak för att skriva. Och att läsa.

– Man kan ge hur många tips som helst om hur man gör för att skriva fängslande, men läsningen är nyckeln. Då kommer berättartekniken per automatik.

Genom åren har han tydligt märkt hur inspirerande författar­besök i kombination med en anställd skolbibliotekarie kan göra underverk för barnens läsning.

– Skolan behöver ta ansvar för att barn läser. Det går inte att ha det som läxa, utan eleverna måste göra det på plats i skolan och hela tiden, exempelvis en kvart varje morgon. När rutinerna sitter förstår de flesta att det inte var så dumt att hitta lugnet och samtidigt upptäcka nya världar. Det är mitt viktigaste budskap. LÄS! … och sluta rimma, inflikar han med ett skratt.

Text: Terri Herrera. Ur Tidningen Läslust våren 2022

Läs mer ur Tidningen Läslust