Magisk realism på nedlagt mentalsjukhus

Tänk om mormor har rätt? Kan jag ha manat fram ett spöke bara för att jag önskade mig det? Någon gammal patient som plågades till döds här och nu har kommit tillbaka och skrivit med blodröda bokstäver för att skrämmas? Jag sträcker fram en darrande hand och känner på färgen. Den är fortfarande fuktig. Fingertopparna blir röda som blod. Som en föraning.

Solveig har precis flyttat in i en nyrenoverad lägenhet som för länge sen var en del av Beckomberga mentalsjukhus. Hon är inte helt nöjd med flytten utan hade hellre bott kvar inne i stan, men när hon träffar den mystiske Daniel blir det början på ett spännande äventyr. Helt plötsligt dyker det upp ord, skrivna i blodröd färg, på Solveigs målningar, utan att någon annan varit i närheten. Och hon ser måsar överallt, det är som om de förföljer henne! Daniel säger att måsen kan bära på budskap från andra sidan.

Är det någon som vill berätta något för Solveig? I takt med att spänningen tätnar nystas en bortglömd och förträngd familjehistoria upp framför Solveigs ögon. Och nu har hon en chans att ställa allt till rätta.

Även om berättelsen främst är fiktiv så baseras den både på hemligheter ur författaren Pascale Vallin Johanssons familjehistoria – och på verkliga målningar från kulvertarna på Beckombergas mentalsjukhus. Där arbetade hon som inspelningsassistent på olika teveserier i slutet av 1990-talet, efter att det sjukhuset lagts ner. Men det var inte som vilken inspelningsplats som helst.

– Ångestfyllda textrader på väggarna skrivna av tidigare patienter och den krypande känslan i vissa rum fick mig att känna att där fanns en närvaro som inte var någon verklig människa. Trots att de flesta i teamet inte riktigt trodde på spöken så ville ingen vare sig öppna eller stänga ensam. För tänk om…?

Senare började man bygga om Beckombergaområdet till lägenheter.

– I samband med det åkte jag tillbaka och fantasin drog igång. Tänk om en trettonårig tjej skulle flytta in och bli kontaktad av den andra sidan? Någon som ville ha hjälp att lösa en gammal familjetragedi. Men vem?

Det visade sig att på slutet av 1970-talet pågick ett projekt där konstnärer tillsammans med patienter och mentalskötare målade väggarna i kulvertarna. Nu skulle de snart rivas och Pascale Vallin Johansson och en vän fick förvaltaren att låsa upp.

– Det var becksvart där nere och för att få igång ljuset, som var rörelsestyrt, var vi tvungna att kliva in i mörkret. Plötsligt kom vi in i en del som inte tändes och lamporna bakom oss släcktes. Gamla skräckfilmer spelades upp framför näthinnan innan jag kunde tända lampan på mobilen – och jag hade hittat mitt spöke från andra sidan. Det var hon som hade målat bilden framför mig. En blodmåne lyste bakom de kala träden och speglades i en djupblå sjö. I luften dansade älvor i ring. Utifrån den målningen blev hon en egen person. Hon som vill få kontakt från andra sidan.

Resultatet blev Jordängel, den första delen i trilogin Fågelspår.

– Det är min förhoppning att läsarna ska tycka att boken är spännande, samtidigt som jag vill ge dem en berättelse om sanning och lögn och att möjligheten till försoning kommer när man vågar vara ärlig.