När kriget kommer nära

På radion säger en röst att det är krig

Pojken spottar ut sina flingor

Ät upp din frukost, säger mamman

Krig? säger pojken

Vi har bråttom, säger mamman

Och kriget är inte här

Och du har ju bild idag som du gillar

Nej

Jo

Nej

Jo

En pojke ser inte vitsen med att gå till skolan och lära sig glosor och namnen på kungar när det faller bomber över barn någon annanstans. En åldrande konstnär har glömt varför hon målar, men minns sin ungdom och det krig hon redan genomlevt. Och en brevbärare med drömmar om en bättre tillvaro, trygghet och fred. En dag korsas deras vägar och i skuggan av ett krig försöker de hitta hopp och mening i vardagen.

Berättelsen om pojken, radion och kriget handlar om maktlöshet och motstånd, men framförallt är det en skildring av mänsklig gemenskap och kraften i skapandet. Det är ett samarbete mellan Stina Oscarson, som skriver med inlevelse och patos, och Madeleine Pyk, en av vår tids främsta konstnärer.

Upprinnelsen till boken är en brevväxling mellan Oscarson och Pyk, där just frågan ”Varför ska man måla ugglor när världen brinner?” är bärande.

– Därefter fick jag en grovmanusbeställning från Unga Dramaten och insåg när jag skrivit pjäsen att det inte var en pjäs, utan en bok. Jag skickade därför texten till Madeleine och frågade om hon ville illustrera. Hon skulle läsa och tänka på saken – och nån vecka senare började det komma bilder. Det har varit ett oerhört enkelt samarbete. Vi känner varandras sätt att tänka rätt väl vid det här laget, säger Stina Oscarson.

Vad vill du förmedla med boken?

– Ytterst så handlar berättelsen om krigets meningslöshet och konstens möjlighet speglat genom ett barns ögon.