Om att stå i mitten under en skilsmässa

Elias mamma är nervös och har dukat fint för bara Elias och henne. Hon har något att fråga om, något som Elias gärna får fundera på. Kanske kommer det alldeles för snabbt, men vad skulle Elias tycka om att Kristoffer flyttade in hos dem? Han bor ju ändå där hela tiden.

Det enda Elias kan tänka på är pappa. Vad kommer han att säga? Pappa som fortfarande är så himla ledsen över skilsmässan. Pappa vars svartsjuka ligger som en tyngd över Elias axlar. Elias vill bara att alla ska må bra. Därför säger han precis det hans föräldrar vill höra. Problemet är bara att det oftast inte är sanningen. Den ena nödlögnen leder till den andra och till slut är Elias fast i en väv av lögner.

– Mitt skrivande börjar alltid med huvudpersonen. Elias kom till mig för snart fyra år sedan, som en röst i mitt huvud och en känsla i magen. En sak som jag brottades med under processen var en undran om berättelsen var för allvarlig för barn i mellanåldern. Om de verkligen vill läsa om skilsmässa och att hamna i kläm mellan föräldrar. Men Elias fick mig att fortsätta hela vägen fram, för jag visste att han hade något viktigt att berätta, säger Ingrid Olsson och fortsätter:

– För mig handlar boken om hur trassligt allt blir när man försöker göra alla andra glada istället för att lyssna på sig egen inre sanningsröst.