Bo R Holmberg

Augustprisvinnande duo om varannan vecka-livet med syskon.

Almas storasystrar Ebba och Elvira är bäst i hela världen. Men varannan vecka bor systrarna inte med Alma utan med sin pappa. Idag är en sån måndag, en sån när systrarna ska hem till pappa Tommy.
- Hej då sötgris, säger Ebba.
- Hej då Smulan, säger Elvira.
- Jag vill vara med systrarna! säger Alma.
En hel vecka längtar hon efter systrarna, ända tills det blir måndag igen. Då kommer systrarna äntligen tillbaka till Alma!

Stor vardagsdramatik för förskoleåldern om en situation som är vanlig för många barn idag, men som alltför sällan skildras i bilderboken.
Bo R Holmberg skildrar med ett innerligt barnperspektiv Almas längtan efter sina systrar som finns där samtidigt som den vanliga vardagen pågår. Katarina Strömgårds ömsinta och inkännande bilder fördjupar och förstärker Almas känslor.

Jag låg på durken i segelbåten. Jag såg stjärnor, jag hörde vattnet när båten klöv det och jag kände ett lugn spridas i mig.

Jag var på väg till ett annat liv, bort från staden, bort från Vendor, borgmästaren som styrt den.

Men hans makt var bruten nu.

Och det var jag som gjort det! Örn blir tillfångatagen men lyckas rymma. Han ger sig av till staden vid havet, där han hittar arbete som brödutkörare. Men det är farligt för honom i staden. Han överfalls, men flyr tillbaka till staden vid älven tillsammans med Marta, som åter dykt upp. Vendor är fången hos motståndsmännen, och det blir en dramatisk slutstrid, där det goda trots allt segrar.

Äventyrsberättelse för 9-12-åringar, lätt att läsa och oavbrutet spännande!

En tyranns död är del tre i Hittebarnet-trilogin. Ficktjuvens vän kom ut hösten 2015, och del två, Den blodröda manteln, släpptes i januari 2016.

När jag skymtade älven hörde jag ryttarna. Jag kastade mig ner bakom några träd.

De var ute efter rymlingarna, Måns och Grels, tänkte jag. Hur långt in i skogen hade de hunnit Skulle de klara sig?

Jag hade nyss skilts från dem.

Jag låg stilla.

Ryttarna dundrade inte förbi! De flesta stannade, de bildade en ring runt den plats där jag var. Hade de sett mig?

Det är mig de är ute efter! insåg jag.

Vendor har tagit makten i staden, han har kört bort tiggarna. Örn får anställning hos honom för att rensa ut brottslingarna i staden, de som stöder honom är de som får vara kvar. Örns bröder Måns och Grels vill få bort Vendor från makten, de ska befria staden. Men det går inte riktigt som de tänkt sig.

Den blodröda manteln är del två i Hittebarnet-trilogin. Ficktjuvens vän kom ut hösten 2015, och del tre, En tyranns död, kommer ut i juni 2016.

"Den levande historiska miljön känns kusligt nära. /.../ Medryckande och givande läsning från första till sista sidan!" BTJ om Ficktjuvens vän

Måns är äldst. Han är störst också. Han var redan vuxen när jag var ett litet barn. Våra föräldrar ligger begravda vid sidan av gården. Vi har en gård. Eller ett hus, ett skjul närmast. Det är på baksidan av huset far och mor ligger begravda. Jag vet nästan inget om dem. Deras namn vet jag och att de dog av en farsot, men inget mer. Jo, också att far inte var stor utan mager som Grels och jag.

Örn är yngst och minst av bröderna och får krypa in genom fönster och gluggar när det ska rövas skatter. När bröderna blir tillfångatagna och bortförda av sex främlingar, smyger Örn efter in till staden. Där träffar han Marta, ficktjuvarnas drottning, hon som har stulit tjugotvå klockor. Hon kallar sig för Martin när hon ficktjuvar och hon behöver en medhjälpare. Om Örn hjälper Marta kanske Marta kan hjälpa honom att lista ut var bröderna är.

Äventyrsberättelse för 9-12-åringar, lätt att läsa och oavbrutet spännande!

Önska dig tre saker, säger mamma.
- Ja, men jag säger dom inte, säger Siri.
- Det ska man inte göra, säger mamma.
Siri tänker: Att det ska bli bra mellan mamma och pappa. Att Björn och jag ska vara ihop. Att ingen jag känner ska dö.
- Vad du ser allvarlig ut, säger mamma.
- Jag är det, säger Siri.

Det är nio månader sedan det blev två hus. I vintras flyttade Siri föräldrar isär. På prov. Nu är det snart vår och Siri bor fortfarande varannan vecka i ett gult hus och varannan vecka i ett grått. Ett rum i rött och ett i rosa och två dörrar som det står Siri på båda två. Ska det alltid vara så? När ska mamma och pappa bestämma sig?

Belinda i Siris klass säger att man kan få en bonuspappa eller en bonusmamma. Vilka skulle det vara? Tomas i bokhandeln? Carina med stjärnstrumporna?

Bonus betyder något extra. Finns det ett ord som betyder att man förlorar något?

"Kärleken mellan vuxna är knepig", säger pappa. "Den håller inte alltid. Det finns en kärlek som håller. Och den är till ett barn. Så är det."

De har flyttat isär, Siris föräldrar. På prov. Deras hus ligger bara två kilometer från varandra, men ibland känns det som en mil. Siri kan inte låta bli att hoppas att de ska bli ihop igen. En dag när hon egentligen ska vara hos pappa pulsar hon genom skogen till mammas gata. Det är nog sju tusen steg. Hon smyger upp till mammas hus och kikar in genom rutan. Där inne sitter en främling - en man med mustasch. I mammas fåtölj. Vem är det?

Industrialismen, Lort-Sverige och arbetarkampen sedd genom ögonen på en femtonårig pojke. Lika fängslande som upplysande - en historisk roman av hög klass!

När Sixtens mor dör beslutar hans styvfar att Sixten måste lämna hemmet och söka jobb. Det är för många munnar att mätta och dessutom är Sixten femton år och arbetsför. Tillsammans med vännen Henning ger han sig av, men det är inte riskfritt att söka arbete i tider när arbetarna gör uppror och kräver sina rättigheter. Det är arbetsgivarna som bestämmer; de som går med i fackföreningen avskedas och de som strejkar ersätts av strejkbrytare. Och om man trots allt får arbete som ströare, märkpojke eller knubbpojke på något av sågverken så är också det förenat med livsfara. Sixten saknar sin mor och sina halvsyskon men på en dans träffar han Viola som erbjuder en smula närhet. Men hon kommer också att lämna honom när hennes familj ger sig av i jakten på arbete. Sixten är en pojke som saknar och längtar men som har lärt sig att bita ihop, vakta sin tunga och göra som han blir tillsagd.

En arbetarhistorisk utvecklingsroman av hög klass! Industrialismens begynnelse, Lort-Sverige och arbetarkampen sedd genom ögonen på en 15-åring år 1907 är lika fängslande som upplysande. Med sin enkla prosa levandegör Bo R Holmberg ett tonårsliv för inte så länge sedan. Även om levnadsvillkoren var radikalt annorlunda brottades människorna med samma existentiella frågeställningar: vuxenblivandet och längtan efter samhörighet och kärlek.

Augustprisvinnaren Bo R Holmberg fortsätter att överraska! Efter stora framgångar med två grafiska romaner är han tillbaka med en finstämd berättelse om ung kärlek.

Det fanns ett hus en gång.
På framsidan växte två björkar. En av dem hade stammen delad. Det såg ut som om någon kluvit trädet. På baksidan fanns en veranda med solstolar.
Hans rum var på övervåningen och det hängde bilder av Pippi, Annika och Tommy och Katla och Mio på väggarna.
Och på andra sidan hallen fanns Sandra och Kent-Arne.
Men rörelser blev annorlunda och han hörde hur röster förändrades.
Och en dag var det bestämt. Fort gick det. Huset kom till andra och han lärde sig skilja på jämna och udda veckor.
Udda som Kent.
Det blev hans namn nu sedan han träffat Carolin. Och hon hade också ett barn, som hette Alice, och hon kom att bo på andra sidan en tunn vägg, varannan vecka.

Och visst finns hon där, Hjalmars bonussyster Alice. På andra sidan väggen. Han kan höra hennes andetag när hon sover, och han kan vara nära henne, även när hon har smällt igen sin dörr och inte vill veta av honom.

Men nu är det visst "si och så" med Kents och Carolins förhållande. Hjalmar tror inte att han klarar ännu en separation - och han vet att han inte klarar att leva utan Alice, åtminstone varannan vecka.

Alice varannan vecka nominerades till Barnens Romanpris 2011.

Jag går på folkhögskola. Nästan alla som går här har problem av något slag. Jag också egentligen, eller hade. Jag slogs en del när jag var full. Nu har jag lagt av med allt sånt.

Jag är här för att ta igen det jag har förlorat. Få en fräsch, ny start. Det går ganska bra, men jag känner mig lite vilsen och rastlös ibland.

Jag tror det beror på henne, på Beatrice som går teaterlinjen. Jag måste ha henne! Men hur ska jag våga närma mig henne utan att dricka?

En historia om kärlek och besatthet, som berättas i korta prosastycken och med svartvita illustrationer.

Tredje delen i den spännande deckarserien. Det nya fallet gäller Ristaren, som han kallas i pressen. Vem ristar kors på bilar? Och varför? En utmaning som privatspanaren Robert Parkman inte kan motstå. Dessutom börjar det äntligen ljusna på kärleksfronten ...

"... fin stämning. Lätt att läsa, korta snabba kapitel. Högt tempo. Vad mer begära?" Staffan Engstrand, BTJ

Andra fristående delen om Robert Parkman. Inspirerad av amerikanska hårdkokta deckare fortsätter han att åta sig privata spaningsuppdrag med växlande framgång, men oavbrutet underhållande. Han råkar bli vittne till ett rån, och rånaren förstår snart att han är identifierad och agerar därefter ...

Robert går i nian. Han åtar sig uppdrag som privatdeckare. En flicka söker upp honom och ber om hjälp eftersom hon anser sig förföljd. Ny ton och vinkling på ett vanligt tema. Lättsamt, rappt, underhållande. Träffsäkra iakttagelser och karaktärer, humor och spänning i ännu en för författaren ny genre - pastischen på amerikanska deckare ...

"Jag var tio när han stack. Ja, stack, det var ju inte så att han gick ut för att köpa kvällstidningen och sedan bara var puts väck..."
Steve har inte sett sin pappa på åtta år. Det enda Steves pappa tog med sig när han stack till USA var skivorna, flera hundra. Och nu ringer han efter alla dessa år och säger att han kommit till Stockholm och kan de inte träffas där? Steve tycker att han klarat sig rätt bra utan farsa. Han har ju Louise, mamman. Visserligen har han fått stå ut med hennes olika killar som inte alltid varit så trevliga. Men visst vill Steve träffa sin pappa.

Medan Steve funderar över hur det ska bli att återse sin far kommer tankarna in på hans egna rätt snöpliga kärleksaffärer. Den senaste har han inte kommit över än.
Steve minns också sånt som han och hans pappa gjorde när han var liten. En fisketur. När de gick upp till grottan i Skuleberget. Den gången han fick åka med i motorcykelns sidovagn. Undrar hur pappa ser ut nu? Har han fortfarande långt hår i hästsvans?

Tankar och förväntningar inför mötet gestaltas på ett nytt sätt i denna läckra och lättillgängliga bok - ett mellanting mellan roman och serie som ligger i tiden.

Pappa berättar så spännande om snömannen. Ibland är han farlig, ibland bara snäll och hjälpsam. Man vet aldrig från gång till gång. Linnea är helt övertygad om att han verkligen finns. När hon blundar kan hon se honom, han liknar faktiskt pappa lite grann .

När pappa och Linnea är på väg till farmor för att fira jul överraskas de av en flock renar. En av dem är vit. Kan det vara så att snömannen och den vita renen hör ihop? Och ska Linnea nu äntligen få se snömannen?

En fin berättelse med härlig vinterstämning att läsa själv eller tillsammans med någon.

Lättlästa, andlöst spännande och angelägna historiska romaner som bygger på en sägen från Höga kusten.

Alla är rädda för rövarna uppe i berget. De stjäl, sätter eld på hus, rövar kvinnor. Men Per har bestämt sig för att söka upp dem. Han vet att han spelar ett högt spel - om han misslyckas kommer han att bli ihjälslagen ...

Bo R. Holmbergs rövartrilogi bygger på en sägen från Höga kusten. Grottan där den utspelar sig finns på riktigt och lär vara lätt att nå. Men några rövare finns inte längre kvar. Varför det är så vet man när man har läst trilogin.

Året är 1810. Andreas, 14 år, arbetar som dräng hos Margareta och Lars på en gård i Ångermanland. "Jag är rädd för honom, bonden ...", skriver han. "Vreden finns nästan hela tiden hos honom och drabbar kor och människor lika. Hästen också ..." Boken ingår i Rabén & Sjögrens historiska dagboksserie tillsammans med bland andra Lena Kallenbergs Rackarns dotter och Börje Isaksons När ryssarna kom.

Agnes tänker mycket på kärlek. På gifta och ogifta. De flesta hon känner är par. Storebror Martin har Elenor. Jörgen, som är bror till hennes pappa, kommer hem med sin Sibylla. De kan inte låta bli att pussas ens vid matbordet. Själv har hon ju Douglas. Det är bara pappa som inte har någon.
Men en kväll när Agnes kommer hem så känner hon en särskild doft. Som en spårhund far hon genom huset. Starkast är doften i pappas sovrum. En kvinna måste ha varit här och hon har haft parfymen Roma på sig...

Det här blir inte lätt för Agnes. Och vad ska Martin säga? Han som har nog med sina egna kärleksbekymmer.