Brännande längtan och varannan vecka-liv

Almas storasystrar Ebba och Elvira är bäst i hela världen. Men varannan vecka bor systrarna inte med Alma utan med sin pappa. I dag är en sån måndag, en sån när systrarna ska hem till pappa Tommy.
– Hej då, sötgris, säger Ebba.
– Hej då, Smulan, säger Elvira.
– Jag vill vara med systrarna! säger Alma.
En hel vecka längtar hon efter systrarna, ända tills det blir måndag igen. Då kommer systrarna äntligen tillbaka till Alma!

Vart ska systrarna? skildrar med stor vardagsdramatik en situation som är vanlig för många barn idag, men som alltför sällan skildras i bilderboken.

Bo R Holmberg beskriver med ett innerligt barnperspektiv Almas längtan efter sina systrar som finns där samtidigt som den vanliga vardagen pågår med dagishämtningar, bokstavslek och funderingar: Kommer Alma också bo med systrarnas pappa Tommy när hon blir större?

Trots ämnet är det feel good-känsla över berättelsen, menar författaren.

– Avsikten var att skriva en bok om en bonusfamilj med tyngdpunkt på barnens kärlek till – och längtan efter – varandra. Inspirationen kommer från mitt minsta barnbarn, som också saknar sina syskon varannan vecka.

Bo R Holmberg har genom åren återkommit till just temat med skilda föräldrar och varannanveckasliv.

– Anledningen är kanske så enkel som att det i en så kallad bonusfamilj kan finnas flera konflikter och känslor att skriva om: svek, saknad, solidaritet, avund, orättvisor och, som i Vart ska systrarna?, kärlek och längtan.

Katarina Strömgårds ömsinta och inkännande bilder fördjupar och förstärker Almas känslor.

– Jag tycker boken tar sig an ämnet på ett eget sätt med betoningen på syskonkärleken. Det är ett så fint barnperspektiv. För Alma känns veckan superlång, och besvikelsen enorm när en syster kommer hem bara för att genast gå igen. Men sen är glädjen lika stor när systrarna kommer tillbaka, säger Katarina Strömgård.

Bilderna är målade och tecknade med färgat tusch.

– Jag ville att det skulle finnas rörelse i bilderna som följer vardagsrytmen i texten. Bo har ett sätt att skriva som är tacksamt för mig att jobba med. Utan ett onödigt ord, men där det händer mycket under ytan. Så jag har mycket frihet i bildberättandet. Jag funderade mycket på systrarna, vad har de för intressen och hobbies? Hur ser det ut på deras rum?