Till den första stora kärleken

Zalwango är SÅ KÄR! Så kär att det pirrar överallt, så kär att hon måste krama ett träd, så kär att det regnar hjärtan överallt, på gångvägen till skolan, på lekplatsen ... Men namnet på den hon är kär i är faktiskt hemligt, så hon kallar den Käris i stället! När de tittar på varandra i klassrummet ser Käris kinder lite rosa ut, och varje dag sitter de bredvid varandra i matsalen. Är Käris kär i henne också? Ska Zalwango våga berätta vad hon känner?

– Idén och texten kom till när jag jobbade på förskola och högläste flera böcker om dagen för barnen. Ämnet ”att vara kär” intresserar mig mycket. Det finns ett element av övernaturlig kraft i förälskelse som skapar så mycket energi. Jag känner också starkt för att ta barns känslor på allvar; att inte skoja bort ett barns stora förälskelse. Det regnar hjärtan hyllar barnets kärlek, där den får ta plats i en värld utan vuxnas åsikter eller reaktioner. I Zalwangos värld är färgerna starka, sinnena förhöjda, och möjligheterna lika många som stjärnorna i himlen, säger Gloria Kisekka-Ndawula.

Du är ju debutant, vad fick dig att skriva barnböcker?

– Jag har nära till hur barndomen känns, och jag fascineras väldigt mycket av den tiden. När man är barn får man upptäcka saker för första gången, och det finns något magiskt i att få se livet genom den blicken. Det är en filterlös blick som är väldigt ärlig och som jag tror att vi vuxna mår bra av att komma tillbaka till. Så för mig är det barnperspektivet en inspirerande plats att befinna sig i när det kommer till skrivandet.

Det regnar hjärtan handlar om att få vara i känslan av pirrighet, eufori och spänning, och att ta reda på om den andra känner samma. I illustratören Katarina Strömgårds tolkning blandas vardagsdetaljer med löv som förvandlas till hjärtan och stjärnor som kan plockas ner från himlen.

– Glorias text är poetisk och berättar mycket om den inre världen, i bilderna bygger jag vidare på det som pågår i vardagen med skola, kompisar och familj. Så jag ville ha ett tydligt bild-berättande men också fånga hur allting blir besjälat och liksom magiskt av kärlek, så att det går att sträcka sig upp och plocka ner en stjärna från himlen. Jag försöker få till en bra rytm i bilderna som växlar mellan närbilder och stora panoramabilder. Jag ville också lägga till detaljer att upptäcka vid en omläsning, säger Katarina Strömgård och tillägger:

– Det är mycket vi inte får veta om Käris i texten, Zalwango vill inte ens berätta hens namn.

I bilden var det viktigt för mig att det ska vara öppet för tolkningar om vem hen är.