”Folk är olika, och jag gillar litteratur som speglar det.”

Anna Ahlund är utbildad lärare i svenska och musik, men jobbar numera vid sidan om skrivandet med ungdomar och läsfrämjande på Uppsala stadsbibliotek. Hon debuterade 2016 med Du, bara som hyllades av en samstämmig kritikerkör. Nu släpps hennes andra bok, Saker ingen ser. Vi fick en pratstund med Anna.

Saker ingen ser, vad handlar den om?

Saker ingen ser följer sex artonåringar under ett års tid. De går på ett estetgymnasium i Uppsala, och under det här året trasslar de in sig i varandras liv på flera olika sätt. Boken handlar om relationer, kärlek och vänskap, hur vi ser på oss själva och på varandra, konstnärsskap, musik och sex.

I boken är en av karaktärerna icke-binär. Varför tycker du att det är viktigt att lyfta hbtq-personer i dina böcker?

Folk är olika, och jag gillar litteratur som speglar det. Hbtq-frågor ligger mig varmt om hjärtat, och jag tycker att det är viktigt att ungdomar som läser får se att det går att gilla olika och att det går att vara på olika sätt.

Du beskriver dina böcker som normskapande, inte normbrytande. Förklara.

En norm är en oskriven regel som vi förhåller oss till. En del normer är bra, som att vi står i kö eller hostar i armvecket. Andra är begränsande, för att de får oss att tro att det finns ett rätt och fel där det inte gör det. Exempel på begränsande normer är att heterosexualitet är det förväntade, att det bara finns två kön och att alla känner sig hemma i den könstillhörighet de tilldelats vid födseln. Det gör att den som inte känner sig hemma i det förväntade behöver bryta sig fri från normen, till exempel genom att komma ut som icke-straight eller icke-binär eller icke-cis.

Det jag menar med normskapande är att jag i min litterära värld har valt att plocka bort de här normerna helt, och skapat andra istället. Jag har valt att inte låta någon behöva komma ut, för jag tycker inte att någon ska behöva göra det. På så vis förhåller jag mig inte till normen, för jag har tagit bort den och ersatt den med något annat. Jag tror på en värld där folk får vara som de är och gilla olika utan att det ska behöva kommenteras eller värderas. Därför har jag låtit normen i min litterära värld vara "folk gillar olika". Min karaktär Fride är icke-binär, men det är inget problem. Flera andra gillar lite olika saker, någon gillar tjejer, någon gillar killar, någon gillar båda, någon gillar folk som är båda eller inget eller någonstans mittemellan, men det är aldrig något problem. Folk får vara olika. Min förhoppning är att läsaren ska börja fundera över varför alla inte har det som mina karaktärer – och vad vi kan göra åt saken. Grejen med normer är att det är så lätt att förhålla sig till dem av slentrian eller gammal vana. Att skriva normskapande innebär att försöka höja blicken och att använda litteraturen för att skapa tankar hos läsaren om nya och fräschare sätt att förhålla oss till varandra och våra olikheter.

Vad inspirerar dig i ditt skrivande?

Jag inspireras av tanken på att folk är olika. Människor är spännande. Jag gillar att fantisera ihop karaktärer och fundera på hur de skulle uppleva och reagera på olika situationer. Mycket i mina böcker bygger på korn av verklighet från mitt eget liv, scenarier eller känslolägen som jag själv haft, men sen har jag vridit runt det några varv och anpassat det efter karaktärerna. Att bygga karaktärer som känns som riktiga personer är det mest inspirerande för mig. Sen tycker jag att det är extremt kul att prata med ungdomar och att lyssna på hur folk pratar, dialog är bland det roligaste jag vet.

Vad kommer härnäst, får vi återse Sibylla allmänestetiska läroverk?

Vi kommer definitivt att få återse Sibylla allmänestetiska läroverk! Det är en väldigt rolig miljö att skriva. Tänk dig ett riktigt gammalt läroverk med marmortrappor och höga fönster och en massa förråd och utrymmen där folk kan smyga omkring och göra saker de inte vill att andra ska se. Jag har många rum på Byllis kvar att utforska. I nästa bok blir det bal i den gamla idrottshallen som från början byggdes som balsal. Jag är ganska säker på att minst en karaktär från Saker ingen ser har för många bra outfits för att kunna hålla sig borta.