Ny, efterlängtad roman av Anna Ahlund

I Ganska nära sanningen får vi träffa Nico som har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott själv.

– Allt började med att jag drömde om någon som doppade händerna i en fontän för att få tur, säger Anna Ahlund. Jag tyckte att det var en fin grej, så jag tänkte att jag skulle kunna använda det till någonting. Från början var det en helt annan historia runt det där, men sedan växte den här berättelsen fram, bit för bit. Jag såg Nico tydligt framför mig, med sitt rosa hår och sin längtan efter att vara någon annan. Tanken på att ”självet” tids nog skulle vilja spricka igenom fasaden inspirerade mig.

Liksom i sina tidigare böcker experimenterar Anna Ahlund med normer, och undersöker vad som händer när hon tar bort något och skapar något annat. Nico vill börja ett liv med rätt pronomen och försöker hitta vem hen egentligen är.

– Ibland upplever jag att hbtq-personer i böcker får vara sin sexualitet snarare än att vara riktiga personer. För mig är det viktigt att visa att människor är olika och att vår sexualitet eller könsidentitet bara är en bit i det stora pussel som utgör en människa. Genom att ta bort vissa normer försöker jag synliggöra dem. Ibland är det bästa sättet att få syn på något att backa ett steg.

– Eftersom boken handlar mycket om identitet och könsidentitet ville jag ha en stadig vuxen som Nico kunde spegla sig i. Där kom jag på att bildläraren Valenka från förra boken skulle kunna vara Nicos faster. Jag har hela tiden tänkt att hon är trans, och nu fick jag tillfälle att låta det bli en del av handlingen. Nico är sökande runt sin egen könsidentitet, och Valenka blir en bra kontrast till det.

Sibylla allmänestetiska läroverk, där även Saker ingen ser utspelar sig, är Anna Ahlunds egen skapelse, en kreativt myllrande gymnasieskola där de estetiska ämnena får ta stor plats.

– Jag älskar att skriva om en skola som lätt överdriver och drar på stora växlar. Bilden av en skola där det estetiska sätts i centrum har för mig också en politisk underton. Jag är lärare i musik och svenska och har sett hur det estetiska räknas bort mer och mer. Det är en sorglig utveckling som jag tror får konsekvenser både för enskilda individer och för samhället på sikt. Min idévärld bygger på att jag skriver fram det samhälle jag vill se. Att skriva fram en läroplan där de estetiska ämnena värderas högt går i linje med den tanken.

Några pressröster om tidigare böcker:
”Anna Ahlund lyckas skriva en dansande lätt kärleksroman som låter läsaren uppleva hela förälskelsens hisnande lyckorus och dessvärre även de avgrundsdjupa dalarna när allt hopp tycks vara ute, förstås. Man känner igen sig på varenda sida.” 
DN om Du, bara

”Anna Ahlund har skrivit en klassisk kärlekshistoria, om häftig förälskelse och hinder som sedan måste övervinnas, och hon gör det bra.” GP om Du, bara

”Anna Ahlund är bäst på att skriva normskapande!” Hallå Lund om Saker ingen ser

”Hon är bra på att skriva om känslor och sex, Anna Ahlund: detaljerat och explicit utan att det blir trist porr av det.” DN om Saker ingen ser