Förbjuden kärlek möter magi i ny Tornedalstrilogi

Virva tog sig fram på bara fötter över blåbärsriset. Varför hade hon inga skor? Marken var ju jättekall! Iza kom tveksamt efter. Rötterna sträckte sig spretande mot henne som häxfingrar från gamla sagor.

Här är det.

Virva hade stannat vid tre stora klippblock och flyttade nu undan stenarna med en lätthet som om de vore av frigolit. Iza stirrade på Virvas tunna armar och sedan på stenarna. Var de inte riktiga? Det kunde de inte vara. I så fall hade den här tjejen superhjältekrafter.

Iza och hennes familj har lämnat sitt liv i storstan och flyttat till mormors skruttiga sommarstuga i den lilla byn Kaulinpää uppe i Tornedalen. Där ska de bo tills det nya huset är klart, huset som ska byggas på en ljuvlig plats vid älven trots att lokalbefolkningen säger att marken där är helig och tillhör viskorna.

Iza tror lika lite som sin familj på några gamla tornedalska skrönor. Men så träffar hon Virva, en flicka som hon trodde var en låtsaskompis hon lekte med som barn. Virva leder Iza till viskorna och deras hemliga platser. Där träffar hon Varkjaur, som irriterar henne oerhört, men som ändå får hennes hjärta att slå extra slag …

– Väktarinnan är en saga från Tornedalen med uråldrig magi, väsen och vardaglig realism. Iza flyttar med sin familj från en lägenhet i Stockholm där hemmet alltid låstes med larm till en by där de använder ”Tornedalslåset” - man sätter en sopkvast vid dörrhandtaget för att visa att ingen är hemma. Men det är inte enbart en kulturkrock som är problemet. Här finns också väsen som har väntat på att hon ska komma, säger författaren Åsa Rosén, som själv är uppvuxen i Tornedalen, som hon beskriver som en smältdegel av det svenska, finska och samiska.

– Kulturen i älvområden är på många sätt gemensam oavsett vilken sida av älven som du är på. Gammal folktro har levt kvar och här kan du fortfarande hitta siare, helare och personer som har förmågan att stämma blod. Du kan till exempel kontakta någon för att få veta var din stulna cykel är. Den här kulturen, magin och mystiken ville jag få med i min trilogi.

Inspirationen till bokserien Viskornas dal kommer från Tornedalens starka naturkrafter – där vårfloden kan ta med sig både sommarstugor och kapell – men också från Åsa Roséns egna erfarenheter.

– Ett påsklov när vi var vid en fäbod utanför Övertorneå såg vi spår i snön, men spåren liknade varken lo eller räv. De såg mer ut som bara människofötter, barfota människofötter! Kunde det vara spår av ett väsen, kunde det kanske vara en … viska? När vi kom hem skrev jag snabbt ner en Wikipedia om viskorna och jag kände att här fanns det en längre berättelse som ville komma fram.

Resultatet blev Väktarinnan, som är den första delen i trilogin Viskornas dal, en andlöst spännande och originell serie om kärlek och uråldrig magi.

Väktarinnan ges också ut som ljudbok i samband med boksläppet. Inläsare: Electra Hallman.