Grande finale för Tornedals-trilogin Viskornas dal

Det har gått ett par månader sedan sommarens dramatiska händelser, och hotet mot viskorna är än en gång borta. Snart är det dags för vintersolståndet då skrindviskorna återkommer till Kaulinpää. Iza har med bävan sett fram emot att träffa Varkjaur igen och deras känslor för varandra går inte att dölja längre.

Samtidigt är det någonting i luften, som om något oundvikligt håller på att hända. Det mullrar i bergen runtomkring. Är det gruvexploatörerna som är ute efter dalens kristaller igen, eller är det något annat? Flera märkliga tecken dyker upp. Torneälvorna finns med ens överallt, och Iza möter en tjej som ser exakt ut som hon själv. Paul säger att det är hennes spegeltvilling. Även Enok träffar sin. Och fler än Iza visar sig ha magiska förmågor ...

Vad betyder allt? Och kan det ligga någon sanning i den gamla profetian om tvillingarnas tid?

– Som vanligt har jag blandat sanning med saga. Tvillingbyarna finns. De ligger mittemot varandra på varsin sida om gränsälven. Byarna har samma namn, till exempel Pello och Pello. Byn Övertorneå blir Ylitornio på finska. Tornedalens vilda, opålitliga vårflod är också verklighet. Den tar med sommarstugor och hus varje år. Och så byggs de upp igen, säger Åsa Rosén.

När Åsa Rosén skrev boken – som rör sig kring en vandringssägen om dubbelgångare, tvillingorter och hänsynslös gruvdrift – så snubblade hon över artiklar om slutförvaring för kärnavfall.

– Den beskrev hur forskarlag från hela världen hade samlats för att diskutera hur de skulle göra för att folk skulle förstå faran även tusentals år i framtiden. Ingen vet vilket språk som talas då och vilka skyltar de kommer att förstå. Då kom ett finskt forskarlag fram till att den bästa lösningen var att skapa en vandringssägen som skulle berättas i generationer. Det är ju precis det min trilogi handlar om: en gammal vandringssägen som varnar för vad som sker om människorna fortsätter att bryta kristaller i dalen.

Tvillingarnas tid är den tredje och avslutande delen i uppmärksammade trilogin Viskornas dal – som börjar med Väktarinnan och Kristallgrottan.

– Det kommer att kännas tomt att skiljas från mina karaktärer, jag har tillbringat så mycket tid med dem under så många år. Det låter kanske smågalet, men de känns som mina vänner. Det mest minnesvärda har varit alla läsare. De som har engagerat sig i mina karaktärer och diskuterat deras problem och beslut. De som tycker att karaktärerna är lika levande som de är för mig.

Men alla Viskornas dal-fans kan ha fler böcker att se fram emot:

– Jag har gjort massor av research, så jag fick material över till fler böcker som utspelar sig i Tornedalen. En av dem blir en spin-off bok från Viskornas dal, den handlar om Taavenikkugården, den gård som Izas familj flyttar in i bok två och som sägs vara hemsökt.