Vad säger klockorna?

Göran rider ut i världen för att söka sina drömmars prinsessa. En dag finner han henne och hon är vackrare än någon annan han sett. Men i prinsessans rike finns en grym och väldig drake och varje månad slukar den en jungfru. Kungen har lovat att ge allt han har till den som lyckas döda draken.

Ulf Stark, en av våra mest älskade sagoberättare, har skrivit en makalös riddarsaga full av klokskap och glädje vackert illustrerad av Anna Höglund.

En fin pek-bilderbok med ljudhärmande text som är rolig att läsa högt för små barn.

Några exempel ur boken:
Vad säger solen?
Äntligen morgon!
Vad säger stenen? Plask!
Vad säger foten? Stamp-stamp
Vad säger motorcykeln? Wröööööm

Massor med Höglundsk personlighet. Bilder i milda, lite dova färger.

En ABC-bok med verkligt lekfulla och busiga bokstäver och bilder som sätter fart på hjärnan och synapserna.

"När man lär sig läsa bygger man om sin hjärna radikalt och sånt tar tid", har hjärnforskaren Martin Ingvar sagt.

Barn är olika, och var och en hittar sitt eget sätt att knäcka koden till läsandet och skrivandet. Det finns inte heller en väg dit utan många! Men ett av de bästa sätten är att lära känna bokstäverna, då blir det lättare och lättare att koppla ihop språkljud och bokstav. Den som övar mycket på hur bokstäver låter hjälper samtidigt hjärnans nervceller att koppla ihop sig så att ljuden och bokstäverna börjar samarbeta .

Anna Höglund, själv fembarnsmamma, har skapat just det överraskande och annorlunda alfabet som gör det extra roligt att läsa och öva på alfabetet. ABC och alla de andra gökarna piggar upp läsarna avsevärt och hittar på en massa roliga och annorlunda saker som man aldrig tidigare sett i en ABC-bok.

Det är höstlov och snart Halloween. Moa och Margot tar bussen till moster My och Kärran. Trutviken är annorlunda nu, inte som det var på sommaren. Det är grått och lite ödsligt ...

En dag hittar tjejerna ett brev i brevlådan.
Meddelandet i kuvertet lyder: "Det här är ingen lek det är på allvar. Möt mig på kyrkogården. Om ni vågar. "
De smyger iväg till kyrkogården, det är sen eftermiddag och lite dimma. De hör ljud, någon som hoar. De ser en läskig figur bakom en gravsten.
Tjejerna blir livrädda. De blundar och Margot ber hajtanden att den läskiga figuren ska försvinna ...
När de väl kommer tillbaka till huset bjuder Moster My på spökbakelser. Hon har fått en beställning på en kartong wienerbröd. Nästa dag efter frukosten ska Moa och Margot leverera wienerbröden till den mystiska Fyren.
Ju närmare Fyren de kommer desto mer mystisk verkar den.
När tjejerna står på trappan och ringer på dörrklockan är de redan lite rädda.
En man öppnar. Han visar tjejerna att han precis har tappat fingret. Pekfingret är avhugget och ligger i en tändsticksask fylld med blodfläckad bomull. Vad är det för en läskig man?

En storasyster, en lillasyster och en grannpojke. En moster, hennes flickvän och ett bageri. Äventyr, starka känslor och en magisk hajtand - allt det här finns i Trutviken.

Moa och Margot är systrar. Varje skollov får de åka till Trutviken. Där bor moster My och Kärran. De har ett litet bageri och när beställningarna blir många får Moa och Margot hjälpa till med leveranserna. I varje bok får syskonen i uppdrag att leverera något från bageriet och det tar dem ut på äventyr som blir både spännande och lite farliga ibland. Och då kan den magiska hajtanden komma till användning.

Läs denna överjordiskt vackra allegori!
Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.

Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.
Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.
Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: "Det är inte farligt att vara rädd." Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt.

Oerhört sällan kommer en bilderbokstext med en djupare lyster, en sådan text som ger oss känslan att allt förändrats med läsningen. Så är det med Joar Tibergs vackra, kristallklara berättelse. Han gör det obegripliga enkelt och det är lätt att identifiera sig med månen. Redan små barn kan förnimma det namnlösa mörker vi alla har inom oss. Men barn som känner mörkret inom sig kan inte berätta om det, för de har inga ord att beskriva det med.
Månen blev rädd visar att i mörkret, i rädslan, finns också tröst, ibland oväntad. Joar Tibergs svindlande vackra skildring ger den insikten.
Anna Höglunds poetiska bilder möter där texten lämnar över. Med skimrande ljusa och mörka dagrar, återger hon månens känslostämningar så att han blir den lilla personen som håller barnen i handen under färden.

Månen blev rädd nominerades till Slangbellan 2010.

Kan apor bli kära? Ja, så är det. Tycker apor om att lyssna på sagor? Ja, så är det också.
De älskar att höra de gamla sagorna och allra mest tycker de om sagan om Amos och Soma, den vackraste sagan i världen.

Den handlar inte om skatter, sjörövare eller dinosaurier utan om den stora, stora kärleken, och om hur roligt det är att ge, och om lusten att göra den man älskar glad. Om att sätta en fantastisk plan i verket men plötsligt - och oförutsett - tvingas möta den största av faror och bli tillfångatagen.
Amos vill ge Soma ett ljuvligt härligt äpple. I sagorna sägs det att sådana ska växa långt bortom de höga bergen. Amos ger sig av på en farlig vandring för att leta efter äpplena. Han hittar de fina äppelträden men just när han ska plocka Somas äpple fångas han av en hemsk och elak man, som sätter honom i en bur.
Soma har samtidigt en hemsk mardröm. Hon ser i drömmen att Amos är i fara och vet att hon måste ge sig av för att hjälpa honom. Hon lyckas rädda Amos med hjälp av all den kloka list hon kan uppbåda.
Till slut är Amos och Soma tillsammans igen och kan njuta av äpplet. Nu smakar det bättre än i sagorna för det smakar också av frihetens sötma.

Amos och Soma - Sagan om den stora kärleken, är en berättelse i sann Augustpris-klass, lika himmelskt romantisk, som andlöst spännande. Den är skapad av Ulf Stark och Anna Höglund som tidigare skapat bilderböcker som Jaguaren, Kan du vissla Johanna? och Min syster är en ängel. Böcker som, i tur och ordning, belönats med Nils Holgersson- och Elsa Beskow-plaketterna, de prestigefyllda Deutscher Jugendliteraturpreis respektive Augustpriset.